En bild på en död kanin i en nedlagd polisutredning sekretessbelades. Helt plötsligt. Och utan en enda vettig anledning.
Den ovettiga är, naturligtvis, den glädje det vållade denne kriminalchef att djävlas med en tidning, med en reporter.
Det har förvånat mig under de senaste fem, åtta, tio åren att allt mer i polisutredningar sekretessbeläggs, att allt fler vakthavande befäl ”i nuläget” inte kan uttala sig, att allt fler rättegångar och häktningar hålls bakom stängda dörrar, att de flesta advokater beläggs med yppandeförbud.
Det har förvånat mig att Journalistförbundet, Kriminaljournalisternas klubb, tidningarnas ledarsidor och kloka poliser inte protesterar, lever djävulen, slår i dörrarna eller bara vrålar rakt ut.
Polis på plats tog bilden på den döda kaninen för att utreda brottet ”skadegörelse”. Och på väg därifrån lade man redan i bilen ner utredningen.
Sedan ringer jag. Och genast händer två saker: Utredningen öppnas och nu gäller brottet djurplågeri. Och bilden av den döda kaninen sekretessbeläggs.