Riksrevisionen menar bland annat att Rikspolisstyrelsen inte använder sina styrinstrument i så stor utsträckning som borde vara möjligt, att samordningen i styrningen borde vara bättre samt att det brister i uppföljningen av polismyndigheternas verksamhet.
Jag har läst rapporten noga och även om jag inte delar Riksrevisionens analys på alla punkter, är det en rapport vi i Polisen med öppet sinne kan lära av.
Det pågår ett antal verksamheter inom Rikspolisstyrelsen, RPS, som ligger i linje med Riksrevisionens synpunkter.
En modell för resultatredovisning håller på att utvecklats. Modellen, kort och gott benämnd Polisens resultatredovisning, PRR, är ett instrument för styrning och uppföljning av Polisens verksamhet. PRR gör en tydlig koppling mellan mål och resultatmått. Genom PRR kan Polisens insatta resurser, genomförda arbete och förmåga att uppfylla statsmakternas krav redovisas i olika perspektiv: resursinsats, genomförande, prestation och effekt.
Jag är övertygad om att PRR kan bli ett bra redskap för att tydligare se vilka effekter åtgärder successivt leder till. Det ger oss också bättre möjligheter att visa allt vi gör.
Ny modell
Inom RPS håller vi även på med att ta fram en ny modell för medelsfördelning. Modellen beräknas komma att tillämpas från 2007 och ska vara mer objektiv och lättförståelig än den medelsfördelning som nu tillämpas.
Jag vill, mot bakgrund av att Riksrevisionen kritiserar RPS för att inte ha en tydlig koppling mellan tilldelade anslag och verksamhetsresultat, påpeka att det inte är självklart att storleken på tilldelade medel avgörs efter hur verksamheten utvecklas. Det är många faktorer som påverkar resultatet och det krävs en analys utifrån flera aspekter innan beslut tas om minskade eller ökade anslag. Den modell för medelsfördelning som vi tar fram ska ha ett sådant brett perspektiv.
Rps måste uppfylla statsmakternas krav på hur polisverksamheten ska utvecklas. För att öka möjligheterna att göra detta, genomförs just nu en omorganisation av RPS. Den syftar till att förbättra samordningen och få en starkare fokusering på hur kärnverksamheten utvecklas. Det kommande Huvudkontoret ska, som förslaget ser ut, utforma långsiktiga strategier för Polisen. En viktig uppgift är sedan att följa upp att strategierna verkligen slår igenom.
Uppföljningen av hur polisverksamheten utvecklas, föreslås bli en särskild uppgift för en så kallad Controlleravdelning. Genom att utforma ändamålsenliga styrprocesser och kontrollfunktioner ska avdelningen bidra till att öka Polisens förmåga att leverera vad som är beställt. I det ligger bland annat att utveckla modeller för planering och uppföljning. Riksrevisionens rapport kan vara ett viktigt underlag för avdelningens kommande handlingsplan.
Ökad kvalitet
Ett annat exempel på hur vi redan arbetar med att förstärka vår förmåga att styra och följa upp verksamheten, är satsningen mot mängdbrott. Utvecklingen och införandet av Polisens nationella utredningskoncept, PNU, och Polisens underrättelsemodell, PUM, gör att polisarbetet effektiviseras och i satsningen ingår att resultatutvecklingen tydligt ska kunna följas.
Jag vill tillbakavisa Riksrevisionens antydan om att satsningen på mängdbrott skulle stå i motsatsställning till fem i regleringsbrevet prioriterade brottskategorier. För det första betonar regeringen också vikten av att Polisen blir bättre på att bekämpa mängdbrott. För det andra är mängdbrottssatsningen en satsning som ska leda till ökad kvalitet och effektivitet i vår förmåga att förebygga, utreda och klara upp brott inom alla brottskategorier. Utveckling måste ske från grunden och det är en bärande tanke i mängdbrottssatsningen.
Det är också viktigt att framhålla att mängdbrottssatsningen inte utgår från att resurser ska flyttas från en brottstyp till en annan. Den handlar främst om att resurser som redan idag är avsatta för mängdbrottsligheten ska användas på ett effektivare sätt genom införandet av PNU och PUM.
Sammanfattningsvis: Riksrevisionens analys ska läsas kritiskt, men framför allt ska den läsas självkritiskt. I grunden handlar rapporten om Polisens förmåga att leverera det riksdag och regering har beslutat och det som medborgarna förväntar sig. Hela Polisen måste ständigt arbeta med att förbättra sin förmåga och för Rikspolisstyrelsen gäller det att leva upp till kraven på att styra och leda ur ett nationellt perspektiv.