När hon nämnde att somliga artiklar innehåller kritik mot polisen var det ett antal polischefshakor i Zagreb som trillade ner mot sina bärares knän.
Kritik? Mot polisen? I polisens egen tidning? Det var nog det besynnerligaste de hört. De skakade sina huvuden och frågade om de verkligen uppfattat saken rätt. Ja det hade de, sa hon och framhöll att det är avgörande för tidningens trovärdighet.
I policyn för Svensk Polis står det inskrivet att det ska vara högt i tak och att olika åsikter ska släppas fram. Om inga kritiska röster tillåts upplevs tidningen som en förutsägbar megafon. Då tappar den snabbt i trovärdighet. Dessutom blir läsningen erbarmligt tråkig – en om möjligt ännu större synd.
Med risk att låta högtravande har vi en demokratisk tradition att falla tillbaka på i Sverige. Journalister har statsmakternas uppdrag att arbeta för öppenhet och insyn, så även vi på den här tidningen.
Med dessa rader vill jag inte förleda någon att tro att mina ambitioner med tidningen är att driva fram några misstroendeförklaringar eller avgångskrav – sådana strävanden får andra journalister ägna sig åt.
Svensk Polis ska istället präglas av en konstruktiv grundton, det står också i vår policy. Jag tycker att en viktig funktion med tidningen är att lyfta fram gott polisarbete, till lärdom för andra. Men också skavankerna måste få visas upp.
Vi på redaktionen vill passa på att önska alla läsare en briljant jul och ett enastående 2006!