Jag har varit polis i drygt 44 år och under största delen av denna tid arbetat med ordnings-, utrednings- och spaningsverksamhet. Jag är sedan några år tillbaka pensionär.
Då jag nu under ett antal år följt polisens arbete på avstånd och konstaterat hur nedskärningarna av polisresurserna över hela landet blivit allt mer drastiska, blir man både irriterad och frustrerad över att se och höra vår justitieminister Thomas Bodström ihärdigt, gång efter annan, påstå att all kritik mot de minskade resurserna inom polisen är felaktig.
Talar man med polismän och administrativa medarbetare som arbetar på fältet idag, är det den stora bristen på poliser i yttre verksamhet som är orsaken till uteblivna och/eller försenade polisingripanden och därmed uteblivna brottsutredningar. Något som lämnar tjuvar och våldsverkare fritt spelrum vilket också i allra högsta grad upplevs av allmänheten.
I takt med att polisens yttre verksamhet minskar och störningarna i samhället ökar, ökar också risken för att så kallade medborgargarden bemannade med beväpnade ”samhällsbärare” växer fram. Polisutredningar mot sådana gruppers agerande har redan förekommit.
Regeringen beslutade under december 2000 att tillsätta en särskild utredare (Ann-Marie Begler, numera överdirektör vid Rikspolisstyrelsen) med uppgift att göra en översyn av polisens arbetsuppgifter.
I ett delbetänkande som är redovisat i juli 2002 (SOU 2002:70) framgår bland annat att förändringsarbetet bör leda till högre servicenivå, bättre effektivitet, snabbare handläggning och lägre kostnader för medborgarna. Utgångspunkten för utredningen är bättre effektivitet i polisarbetet men också att polisarbetet i glesbygden ska kunna utvecklas och att den polisiära servicen i landets glest befolkade delar ska kunna bli bättre.
Frågan är, och den är idag ständigt aktuell för medborgarna, var blir de resurser/pengar av som påstås tillföres polisen/rättsväsendet årligen? Medel som enligt justitieministern används för anställande av polismän och en förstärkt polisorganisation.
Ute i landet sker ju motsatsen! Årliga nedbantningar och indragningar/besparingar inom rättsväsendets olika verksamhetsområden. Verksamheter som ska stå för närhet och trygghet.
Medborgarna kräver idag en ärlig redovisning av politiker och tjänstemän om den situation som är rådande och hur framtiden kommer att te sig inom rättsväsendet.