– Man blir rörd till tårar, säger Leif-Åke Sedin skämtsamt.
Långtradarchauffören ser lättad ut. Han har just visat upp kortet från färdskrivaren som sitter ovanför hans huvud. Och så har han gjort ett alkotest. Allt är grönt och han får köra vidare.
Tre trafikpoliser från trafikgrupp 1 i Uppsala kontrollerar långtradar- och lastbilschaufförer med bilar över 12 ton. De står vid väg 55 mellan Uppsala och Enköping.
Enligt EU-direktiv ska ett visst antal kontroller göras i varje EU-land för att se om chaufförerna följer EU:s kör-och vilotidsförordning. Den kräver elva timmars vila under ett dygn och 45 minuters rast efter 4,5 timmars körning. Brott mot förordningen leder till böter.
– Det grundar sig på trafiksäkerhet. Vi vill inte ha uttröttade förare på vägarna, säger Leif-Åke Sedin.
Rätt avvägning
Böter blir det också om de inte har fyllt i färdskrivarbladet. Men många chaufförer har inte lärt sig hur man gör. En estnisk chaufför som Leif-Åke Sedin stoppar har glömt att fylla i att han haft nattvila.
Men eftersom mätarställning och kort samstämmigt visar att bilen har stått stilla den tid mannen säger att han sovit slipper han böter. För denna gång.
– Allt annat stämde. Ibland måste man visa lite medmänsklighet. Men ser jag att någon har fuskat blir det böter, säger Leif-Åke Sedin.
Vi börjar prata om glappet mellan etik och juridik och om hur nitisk man ska vara som polis. Det gäller att göra en avvägning. Ibland kan det vara svårt att veta om ens egen avvägning är rätt, säger Leif-Åke Sedin. Sådant brukar han prata om med de aspiranter han är handledare för.
Många kontrolleras
Mats Hellgren, som är chef för trafikgrupp 1, vinkar in ännu en långtradarchaufför som fyllt i alla uppgifter rätt. Och som är nykter. Mannen tänder en cigarett och åker iväg.
Lastbil efter lastbil kontrolleras. Himlen öppnar sig och regnet börjar ösa ner. Poliserna ser oberörda ut. Själv huttrar jag och sätter mig i bussen hos Hans Hedlund.
Han har varit trafikpolis i 35 år. Nu sitter han i bussen och gör slagningar i bilregistret på de bilar som hans kolleger stoppar.
Leif-Åke Sedin vinkar in en personbil eftersom den saknar lysen. Tre ryska män sitter i bilen som är svenskregistrerad. Chauffören blåser positivt.
Han tas med till polisbussen för att göra ett nytt test i en evidenzer, som ska visa hur påverkad han är. Men utrustningen strejkar.
– It is normal promille, säger mannen och hävdar på stapplande engelska att han inte druckit sedan i förrgår.
Evidenzern fortsätter strejka och mannen tas med till polisstationen i Enköping. Där blåser han negativt. Alkoholen har hunnit gå ur blodet. Mannen släpps.
– Han hade verkligen tur, säger Leif-Åke Sedin.
Dåliga bortförklaringar
Sedan är det lunch. Mellan tuggorna ger de exempel på dåliga bortförklaringar som folk brukar komma med.
– Cyklister som blir stoppade för att de inte har något lyse brukar försvara sig med att "det är inte min cykel", säger Hans Hedlund och skrattar.
– Egentligen skulle man skriva ner alla historier man varit med om, för man glömmer så fort. Och man slutar aldrig att förvånas, säger Leif-Åke Sedin.
Det är lätt att vara arbetsledare för den här gruppen tycker Mats Hellgren.
– De är vuxna människor och duktiga poliser, säger han.
Men det är svårt att rekrytera poliser till trafiken. Det har lett till ett åldersglapp. Nu är alla i hans grupp över 50, förutom en som är 40.
– Jag vet inte varför det är så. Det finns nog mycket fördomar om trafikpoliser. Många tror till exempel att man måste veta hur man plockar isär en dieselmotor, säger Mats Hellgren.
Den som är intresserad av att testa trafikpolisyrket har möjlighet till en prova-på-tjänst hos Mats Hellgren, förutsatt att man får klartecken från sin egen chef.
Hundförare - trafikpolis
Leif-Åke Sedin blev trafikpolis för två år sedan. Innan dess var han hundförare under många år. Han har inte ångrat bytet.
– Det här är ett toppenjobb. Jag slipper jobba hela nätter, vilket jag har gjort i 30 år. Vi är ett bra gäng, det gör mycket för trivseln.
Nästan allt arbete är planlagt i förväg. Mast Hellgren sköter planeringen utifrån trafikavdelningschefernas direktiv.
Just nu är kör- och vilotider hos chaufförer av tunga fordon priori-terade.
– Det är bäst att göra rörliga kontroller. När vi har fasta kontroller sprider det sig var vi står, säger Leif-Åke Sedin.
Därför gör de både och. De bestämmer en kontrollplats där de ska mötas en viss tid. Sedan arbetar de sig fram till platsen. På så sätt blir det inte bara en transportsträcka. Under körningen använder de all utrustning i bilen – de kontrollerar hastigheten på omkörande bilar, gör slagningar i bilregistret som de når via bilens dator. Och så filmar de alla bilar som ligger framför dem. Filmkameran är igång under hela passet. Sedan raderas filmen vid passets slut, om inget speciellt hänt.
Poliserna åker helst i varsin bil av den enkla anledningen att det är effektivast. Ju fler bilar, desto fler kontroller hinns med.
Leif-Åke Sedin uppfattar obegripligt snabbt registreringsnumren på de bilar som kör om honom – trots farten och trots smuts på skyltarna.
– Man ska inte kolla siffra för siffra utan titta på hela skylten samtidigt, förklarar han.
Låg tolerans
Leif-Åke Sedin tror på nollvisionen i teorin, men säger samtidigt att det inte går att förhindra trafikolyckor.
– Människor fattar fel beslut och det kan hända något med bilen. Just därför är det viktigt att hålla hastigheten, för när en olycka väl sker blir effekterna mindre jämfört med om man kör för fort.
– Den som kör för fort kränker både sin egen och andras säkerhet. Därför är det viktigt att vi har låg tolerans. I dag leder sex kilometer i timmen för fort till böter, tillägger han.
Trafiken på väg 55 är betydligt lugnare nu än tidigare.
– Vi ville få ner medelhastigheten och körde mycket här och hade låg tolerans. Det har gett resultat, säger Leif-Åke Sedin.
Dikeskörning
Nästa uppdrag för Leif-Åke Sedin handlar om en dikeskörning. En långtradare har kört med nosen ner i diket i Heby. Bärgningsarbetet pågår. Sedins uppdrag är att plocka ut färdskrivaren ur bilen.
Det är en lång körning till Heby.
–Sånt här tar mycket tid från vårt ordinarie jobb. Men vi är ju alla i det blå laget och ska hjälpas åt, det är ingen tvekan om det, säger Leif-Åke Sedin.
På olycksplatsen är räddningstjänsten i full gång med att städa. Stora travar med tidningar har fallit av långtradaren. Det är tidig eftermiddag och det har mörknat ännu mer. Blöta snöflingor virvlar runt i luften.
–Det värsta med att vara trafikpolis är att det kan vara kallt och djävligt när man står och gör kontroller, säger Leif-Åke Sedin.
Han klättrar in i förarhytten, som hänger ner i diket. Med hjälp av krokar får han loss färdskrivaren. Den ska lämnas in på polisstationen som beslag.
– Man brukar se på bromsspåren om chauffören har somnat vid ratten eller om han har väjt för ett djur.
I det här fallet tror han att chauffören har somnat eftersom bromsspåren inte är tvära utan mjukt rundade. Men han poängterar att han kan ha fel. Färdskrivarkortet kommer att visa om chauffören har kört för länge utan vila.
Under körningen tillbaka till Uppsala ringer Leif-Åke Sedin till tursekreteraren och ber henne skriva ett beslagsprotokoll.
– Det spar mycket tid.
Klockan 15.50 kör vi in i polishusets garage i Uppsala. Leif-Åke Sedin raderar dagens film, tvättar bilen och lämnar in färdskrivaren. Klockan är 16 och dagens pass är slut.