Polisen hade utan framgång dykt i den aktuella sjön vid flera tillfällen. Föga överraskande blev det en del raljerande skriverier om att det var journalister och inte poliser som lyckades hitta revolvern. Polisens kompetens ifrågasattes.
Jag tänker inte instämma i kritiken. Det plötsliga genombrottet berodde rimligen på att tidningen hade fått ett avgörande och trovärdigt tips om exakt var revolvern hade kastats i vattnet.
Men jag tänker inte heller nedvärdera tidningens insats. Det var den och ingen annan som lyckades få fram det avgörande tipset.
Olika bakgrund
I samma veva som vapnet hade hittats, råkade jag höra en polis ondgöra sig över att personer med icke-polisiär bakgrund släpps in i vår organisation och "tar över" polisuppgifter som utredningsarbete.
Det hade nog känts mer aktuellt att reflektera över fördelarna med att rekrytera människor med olika bakgrund. Låt oss uppehålla oss vid journalistkåren: Tror någon på fullaste allvar att det inte finns några reportrar som skulle bli ett suveränt tillskott som utredare eller förhörsledare inom polisen?
Som tur är verkar det ändå bli allt färre som tycker att bara poliser duger till att utföra arbete i vår organisation. Verkligheten är ju lyckligtvis av den beskaffenheten att den, trots ibland idogt motstånd, tränger sig på.
Jag har ingen kritik mot polisers sätt att utföra sitt arbete. Tvärtom, gång efter annan imponeras jag av den kunskap och det engagemang jag möter. Men polisorganisationen som helhet blir ännu vassare om den innehåller människor med olika bakgrund, både vad gäller yrkeserfarenhet, utbildning, ålder, kön, etnicitet och så vidare. Det är väl egentligen självklart?