– Du ska dels hjälpa den som är full, dels tänka på säkerheten när hennes kompisar försöker röra vid din pistol, du ska svara på frågor utan att vara otrevlig och det ska vara lugnt, förklarar en polis.
– Det är coolt, det är bara att ta fram pistolen och osäkra den, säger Emre Gül från S:t Botvidsgymnasiet.
Under mångfaldsdagen på F18 i Tullinge utanför Stockholm, i slutet av november, skådespelar cirka 30 skolungdomar hur det är att arbeta som polis. Lika många poliser agerar skolungdomar. Tanken med projektet är att eleverna ska umgås med poliser för att förstå varför de finns och hur de arbetar.
– Vi måste skapa bra möten mellan ungdomar och poliser. När man får lära känna poliser bakom uniformen skapas bättre förutsättningar för vårt arbete: det blir mindre våld och mindre tid till strul. Det vinner alla på, säger Tuula Kessell, en av initiativtagarna till projektet.
Tidigare på dagen har ungdomarna och poliserna delats in i grupper. Alla presenterar sig och berättar kort vilka de är, var de kommer ifrån och vad de har för intressen. Efter en stund får grupperna resonera kring värderingar, attityder, fördomar och erfarenheter. I en grupp berättar 16-årige Anders Hermansson att han inte tycker om poliser.
– Det är inte så att jag hatar er men jag gillar inte poliser.
Barska poliser
För en tid sedan såg han på när en polisbil rammade hans kompis på en moped. Barska poliser spärrade av området och röt åt honom att flytta på sig.
– Det var ju min kompis. De trodde att han var beväpnad men han var helt oskyldig och blev skadad. Snart var åtta polisbilar på plats. Det var inte klokt.
Poliserna Jenny Algård och Rickard Larsson förklarar hur det kan vara på ett uppdrag när det är kväll och ett anrop kommer om en beväpnad person på en mörk moped. Plötsligt dyker en mopedist upp. När poliserna anropar stannar han inte. Polisbilen följer efter. Adrenalinet pumpar. Är han beväpnad? Tunnelseende kan ta vid. Ett snabbt beslut fattas.
– Det är inte alltid det blir rätt beslut och poliser är bara människor, säger Jenny Algård.
Anders Hermansson ser fortfarande skeptisk ut och berättar att när polisen förstått att mopedisten var oskyldig så gick de till hans granne, som då misstänktes vara inblandad i samma brott. Poliser gick igenom hans tillhörigheter, kollade hans mopeder och sedan fick han sitta ett bra tag på polisstationen.
– Han hade ju absolut inget med saken att göra. Jag var ju ute och cyklade med honom när olyckan hände, säger Anders Hermansson.
Jenny och Rickard fortsätter att berätta om polisyrkets villkor. Hur man måste undersöka alla möjligheter. Hur information dubbelkollas.
Gruppen lyssnar uppmärksamt. Anders Hermanssons bild av poliser svänger sakta och han berättar senare att han kan tänka sig att jobba som polis. De tjänar ju bra, sådär 30 000 i månaden före skatt, tror han.
– Jag har 19 800 i grundlön, berättar Jenny Algård.
– Då blir jag plåtslagare i stället, säger Anders Hermansson.
Ombytta roller
Rickard och Jenny fortsätter att berätta om hur mycket av jobbet som går ut på att skriva rapporter, hur många timmar de arbetar i veckan och på vilka tider, att det inte är så mycket biljakter men att det är ett jäkligt kul jobb, med några tunga sidor.
På eftermiddagen får fyra grupper spela upp scenarier de repeterat. "Ungdomar" som klottrar visiteras och "polisen" får känna på hur stökiga vissa ungdomar är. Fyllescener och arresteringar väcker skratt och applåder dånar. Jenny spelar full och kräks på "poliserna" som kämpar för att ha koll på situationen.
Vid slutet av dagen ber organisationskonsulten Leili Falsafi om synpunkter på dagen.
– Det var kul att se ungdomarnas reaktion på hur jobbiga vi var. Men vi var inte särskilt besvärliga, säger Jenny Algård.
– Dagen har varit en påminnelse om distansen mellan ungdomar och oss, hur de tänker och hur laddad uniformen är. Vi är kanske inte alltid medvetna om hur vårt utseende skapar ett avstånd. Och vissa ungdomar förstår nog inte hur de uppträder mot poliser, säger Rickard Larsson.
Någon tycker att polisen måste ta mer tid och bli bättre på att förklara varför de gör som de gör.
En ung tjej tycker att det är lite sent att vända sig till gymnasieungdomar och föreslår att ungdomar i högstadiet borde vara målgruppen.
Anders Hermansson har i alla fall blivit påverkad. Från att inte ha gillat poliser är han positiv. Vore det inte för den dåliga lönen och att poliser inte alltid kör fort skulle han kunna tänka sig att bli polis.
– Den här dagen var ju bra. Andra kommuner borde få testa på det här, säger han.
"Vi vill hitta nya former att samverka"
Tuula Kessell är initiativtagare till mångfaldsdagen. Den ingår i ett omfattande mångfaldsprojekt i Södertörns polismästardistrikt, Stockholm. Projektet kommer att löpa under flera år.
Vad var syftet med projektet?
– Att hitta nya former att samverka med unga. Vi vill förhindra att ungdomar i de här områdena hamnar i kriminalitet. Som situationen är nu krävs att vi gör något nytt.
Hur har det fungerat hittills?
– De tidigare utvärderingarna visar på ett mycket gott resultat. Poliserna vill ha ett fortsatt samarbete med ungdomar och nu ska vi se hur vi utifrån våra områden – Botkyrka, Huddinge, Haninge och Nynäshamn – kan hitta relevanta mål.
Men är det värt kostnaden?
– Det går aldrig mäta kostnaden och vinsten här och nu, men vi måste skapa relationer. När vi engagerar de unga och får deras föräldrar med på köpet engageras de i det brottsförebyggande arbetet. Och när ungdomar lär känna poliser i sitt område ökar också chansen för att de ska vittna vid brott.
Kommer projektet att sprida sig till resten av landet?
– Det hoppas jag. Det är ett ganska unikt projekt där ungdomar får lära känna personerna bakom uniformen.