Med den röda dräkten och den breda Stetsonhatten är den federala polisen, The Royal Canadian Mounted Police, så känd att den är en välutnyttjad nationell symbol.
Därför får jag tidigt höra om Baltej Singh Dhillon när jag besöker Kanada. Baltej Singh Dhillon var den första konstapeln i Kanada som fick tillstånd att bära turban som en del av den klassiska kanadensiska polisuniformen.
Det kan tyckas vara en detalj, men att turbanen sedan ett drygt decennium tillbaka kan utgöra en självklar del av den ridande polisens uniform är ett konkret exempel på de ofta visionära och övergripande tankarna om mångfald och integration.
Så här berättar de som jag träffar i Kanada: Kanada har slagit fast att landet är mångkulturellt. Det innebär bland annat att minoriteter får möjlighet att uttrycka sin identitet och samtidigt delta i och bidra till det gemensamma.
För det krävs att majoritetssamhällets traditionella regler, praxis och normer modifieras. Alltså: för att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter krävs förändring av majoritetssamhället, inte bara av minoriteterna. För Baltej Singh Dhillon krävdes en modifiering av reglerna för utseendet av den federala polisens uniform.
Dessutom låg ett särskilt symbolvärde just i modifieringen av uniformen. En minimidefinition av staten är det legitima användandet av tvångsmedel. Vad manifesterar staten och statens vilja mer än polis- och rättssystemet?
I Kanada anser man det också nödvändigt att etniska minoriteter är väl representerade bland de anställda på myndigheterna, liksom i andra delar av arbetslivet. För polisen är det helt avgörande både för att kunna ge service till alla delar av befolkningen och för trovärdigheten och legitimiteten.
Historien om Baltej Singh Dhillon och Kanada leder till några frågor för oss i mångfaldens Sverige – dels om den svenska polisen, dels om oss övriga som jobbar i myndigheterna. I ett Sverige där drygt 14 procent i arbetsför ålder är utrikes födda: Är vi trovärdiga och legitima om vi inte avspeglar mångfalden i befolkningen? Kan vi överhuvudtaget utföra vårt uppdrag utan att utveckla den etniska mångfalden i personalen?
Den svenska regeringen och riksdagen har slagit fast att mångfalden i befolkningen ska genomsyra arbetslivet. Myndigheter ska gå i bräschen för den förändringen. Regeringen har anvisat att staten ska vara ”ett föredöme” och att det är en viktig demokratifråga att personalen i statlig förvaltning återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska sammansättning.
Integrationsverket har nyligen följt upp arbetet för ökad etnisk mångfald i 17 myndigheter. Rapporten ”Staten som förebild?” visar att myndigheterna har tagit regeringens ambition på allvar. Men samtidigt är arbetet för ökad mångfald än så länge oreflekterat och trevande.
Myndigheternas handlingsplaner för ökad mångfald är i stor utsträckning innehållsmässigt svaga. Utrikesfödda är kraftigt underrepresenterade i personalen på myndigheterna.
De 17 myndigheterna är nio procentenheter ifrån att spegla andelen utrikes födda i den arbetsföra befolkningen som helhet och fem procentenheter från den andel som finns på den svenska arbetsmarknaden i stort.
Inom polisen har det tagits flera goda initiativ för att öka den etniska mångfalden, i synnerhet i rekryteringen av polisaspiranter. Men för polisväsendet som helhet, liksom för övriga myndigheter, är det långt kvar innan planer och insatser kan ses som ”förebildliga”.
Personalstyrkan är långt ifrån att motsvara utrikes föddas andel av befolkningen (2,7 procent är i rapportens kartläggning utrikes födda i ”polisväsendet”). Polisen har tillsammans med sju andra myndigheter ett vad rapporten beskriver som ”begynnande mångfaldsarbete”.
Jag är övertygad om att det krävs ökad ambitionsnivå och ett utvecklat mångfaldsarbete. Myndighetsledningarna behöver ta ansvaret för att driva ett planerat arbete där nuläget tydligt fastställs, konkreta mål sätts upp, lika konkreta insatser sätts in, och där såväl insatser som utfall följs upp. Och det behöver få genomslag i hela verksamheten, bland chefer på alla nivåer och hos alla anställda.
I souvenirshopen i Toronto finns den ridande polisen på vykort och som plastfigurer. Den svenska polisen är inte samma nationella symbol som den kanadensiska ridande polisen – åtminstone inte än – men ändå bör vi i mångfaldens Sverige ställa oss frågan: Vem är Sveriges Baltej Singh Dhillon?