Nu har Anna-Greta Johansson fyllt 65 och lämnat över ordförandeklubban. Men pensioneringen får vänta.
De civilanställda har undan för undan satts på polisens karta. Det är Anna-Greta Johanssons mest positiva minne från åren som ordförande i ST-polisväsende, polisavdelningen inom Statstjänstemannaförbundet.
– Vi har fått kämpa steg för steg. För inte så många år sedan var det en het fråga om civilanställda överhuvudtaget skulle få jobba i kommunikationscentraler. Eller med brottsutredningar, anmälningsupptagning, tillståndsgivning…
Många avtalsförhandlingar har varit tuffa, och vid flera tillfällen har Anna-Greta Johansson fått slåss för att ens få delta i förhandlingarna.
– 1985 lade dåvarande Arbetsgivarverket ett lönebud där de civilanställda överhuvudtaget inte nämndes. Samma sak upprepades 1989 när det skulle satsas pengar på utveckling av polispersonal. Men vi lyckades få med de civilanställda i dessa förhandlingar.
När tusen civilanställda sades upp i mitten av 90-talet innebar det ett stort avbräck i utvecklingen, menar hon.
– Efter det fick poliser användas allt mer till uppgifter som det inte behövs polisutbildning för – ett oerhört resursslöseri.
– Det var ett felaktigt beslut. Polismyndigheterna fick börja återanställa ganska snabbt. Efteråt har både stats- och justitieministern sagt att polisen kanske fick ta i lite för hårt.
Brist på solidaritet
En annan negativ erfarenhet från den tiden var bristen på facklig solidaritet.
– Vi hade inget stöd från Polisförbundet centralt. Det hölls centrala förhandlingar på nästan varje polismyndighet, förhandlingar på flera timmar där Polisförbundets representanter bara satt tysta. Det var väldigt tungt.
Hon konstaterar att det idag återigen pågår diskussioner om uppsägningar av civilanställda i några polismyndigheter.
– På något sätt har man redan glömt bort vilka problem det blev i organisationen förra gången.
Det mest negativa minnet från åren som gått har dock inte att göra med nedskärningar eller osynliggörande, utan heter Estonia.
– Det var en oerhört svår sorg för oss i avdelningen. Vi förlorade 63 fackligt verksamma medlemmar.
Hos landsfiskalen
Anna-Greta Johanssons karriär inom polisen började 1956 då hon blev skrivbiträde på landsfiskalskontoret i värmländska Munkfors. Där fick hon skriva maskin, diarieföra ärenden och svara i telefon.
Snart tog hon på sig förtroendeuppdrag och fick en mer central roll efter hand. Mellan 1984 och 2003 var hon ordförande för ST-polisväsende med nästan 5 000 medlemmar. Under de senaste åren var hon även vice förbundsordförande i Statstjänstemannaförbundet.
Nu har hon lämnat över ordförandeskapet i ST-polisväsende till Maj Axelsson.
Hon har dock inte lyckats slita sig helt från polisen, utan arbetar vidare med utvecklingsfrågor inom Polismyndigheten Värmland. Hon inventerar vilken kompetens och vilka dolda kunskaper som finns hos den civilanställda personalen.
Idag diskuteras utvecklingsfrågor flitigt, men något som oroar Anna-Greta Johansson är att det mest handlar om ekonomi och effektivitet.
– Ärendemängden ökar hela tiden och vi ska bli mer och mer effektiva. På många håll har man rationaliserat bort kafferasterna. Men vi får inte bli så effektiva att vi inte tar oss tid att växla några ord med varandra då och då.
Hon lever som hon lär. Inför intervjun bad Svensk Polis några av förbundets medlemmar att beskriva henne. En återkommande kommentar var att hon, trots sitt hektiska schema, alltid tar sig tid att byta några ord och att hon känner igen alla, om hon så bara träffat dem en gång.
Så har ju också synliggörandet av medlemmarna varit själva ledstjärnan i hennes karriär.