– Först frågade han om organisationen och sedan har det mest handlat om tekniska bevis. Samarbetet växer, säger Tomas Svensson.
Björn Hellberg har många strängar på sin lyra. Han är uppskattad domare och bisittare till Ingvar Oldsberg i TV-frågesporten På spåret och han är känd för sina enorma tenniskunskaper. Och det var genom tennisen han blev bekant med Tomas Svensson på 60-talet.
När Björn har funderingar kring detaljer i deckarna är det naturligt att han vänder sig till kriminaltekniker Svensson.
– Vi trivs ihop och pratar några timmar per bok. Det är viktigt att få hjälp med tekniska fakta och hur man arbetar vid till exempel en brottsplatsundersökning, säger Hellberg.
Tomas tycker att böckerna känns äkta även på andra plan.
– Björn beskriver resursbristerna och förstår hur vi tänker. Han fångar jargongen när poliser resonerar om busarna runt fikabordet, menar han.
Genombrott
Under sin journalistiska bana var Hellberg bland annat kriminalreporter på Kristianstadsbladet. Det har hänt en hel del sedan dess.
– Jag blev förvånad när Tomas berättade att man kan säkra fingeravtryck inuti engångshandskar.
Björn har skrivit 13 deckare som utspelas i Staden som är en blandning av hemorten Laholm och Kristianstad. Huvudperson är kommissarie Sten Wall som är påfallande lik författaren.
– Vi är båda humanister och har en del gemensamma karaktärsdrag.
Den senaste boken heter Paria och utspelas i Loviken som är en storstad. I stället för en huvudfigur finns här tre poliser som delar på utrymmet: trebarnsmamman Carina Keller, hennes frispråkige arbetspartner Stig-Allan Jönsson och kriminalteknikern Mona Ceder.
– Det är ingen tillfällighet att jag valt två kvinnor. Som man har jag förstås svårare att beskriva kvinnors tankar, men jag får hjälp av min fru och min dotter som agerar bollplank. De läser manus och kommer med synpunkter, förklarar Björn.
Familjen får dock ingen credit i boken. Men det får Tomas Svensson. Så här avslutar Hellberg förordet i Paria: ”Till sist vill jag tacka kriminalinspektör Tomas Svensson på tekniska roteln i Halmstad för värdefull hjälp med tillkomsten av denna roman.”
– Det var första gången han nämnde mig. Trevligt, tycker Tomas.
Inte samhällskritisk
Men Hellberg har inte för avsikt att bli en ”samhällskritisk” deckarförfattare. Den traditionen efter Sjöwall/Wahlöö får andra föra vidare.
– Jag vill ha variation. Ibland är det svärta, och ibland är det pastellfärg, resonerar Björn.
Ett sidospår i Paria handlar om sexuella trakasserier inom polisen. En hög chef är mycket påstridig och försöker med hot och löften tvinga fram sexuellt umgänge med Mona Ceder. Hon tvekar länge innan hon berättar för kollegerna och får effektiv hjälp.
– Det är realistiskt att hon avvaktar. Det finns en stark kåranda och ingen vet hur stort mörkertalet är. Men attityderna förändras till det bättre och många unga kvinnliga poliser skulle säkert slå larm direkt, funderar Tomas Svensson.
Tråkigt korrekt
Med tiden har han fått många favoriter bland kollegerna. De första han nämner är Graham Greene, Ed McBain och Stieg Trenter.
Det finns olika uppfattningar bland skribenterna om vikten av att vara noggrann med alla teknikaliteter.
– Colin Dexter hävdar att många korrekta beskrivningar innebär tråkigare text. Jag vill ha en blandning. Det får inte bli torrt och dokumentärt, men samtidigt måste man behålla trovärdigheten. Och gärna lägga till en dos humor, resonerar Hellberg.