Under år 2000 gjordes en inventering vid tio polismyndigheter i olika delar av landet och med olika storlekar. Syftet var att få en så bra bild som möjligt av hur polismyndigheterna hanterar ärenden där barn blir direkt eller indirekt utsatta för brott.
Arbetet har letts av kriminalinspektören Ingela Bylon vid utvecklings- och strategienheten på RPS, med hjälp av en arbetsgrupp bestående av fem poliser med bred erfarenhet av barnutredningar.
– Under inventeringen har vi funnit sätt hos myndigheterna att arbeta på som vi ansett varit bra, men även sådant som kan förbättras, säger Ingela Bylon.
En förbättring som arbetsgruppen pekar på är att utredare av brott mot barn samt utredare av våld mot kvinnor bör knytas samman. Ofta finns samband mellan dessa brott, och dessutom är det olämpligt att arbeta som ensam utredare. Det ökar risken för utbrändhet och minskar förutsättningarna att utvecklas i arbetet, menar gruppen.
– Man bör samordna eller samla familjevåldet, säger Ingela Bylon. En variant är de speciella familjevåldsenheter som finns i bland annat Malmö, Uppsala och Linköping.
– Men vi menar inte att utredarna måste sitta i samma korridor, hur det ska lösas måste bestämmas utifrån myndigheternas förutsättningar.
Utsatt grupp
Rapporten beskriver en brist på grundutbildning inom området för chefer och arbetsledare. Ett resultat av detta är att en ny utbildning redan har genomförts, i pilotform, för chefer och tilltänkta chefer vid familjevåldsenheter. Utbildningen genomfördes vid årsskiftet och syftet var att ge deltagarna en bättre grundkunskap inom området.
En annan viktig aspekt som tas upp är att polisen alltid ska anmäla våld mot barn till socialtjänsten.
Arbetsgruppen pekar på att barnutredarna är en utsatt grupp inom polisen. Risken för utbrändhet bland dem är stor. De har ofta en tung arbetsbörda med höga krav från många håll och förundersökningar som är mer tidskrävande än andra.
Därför är det oerhört viktigt med kontinuerlig utbildning och handledning, menar de.