Vi gör mycket bra. Exempelvis har vi ett utmärkt brottsförebyggande arbete, vi fortsätter att minska våldet utomhus och vi är skickliga på att bekämpa den grova brottsligheten. Men vi måste också utreda fler mängdbrott.
Det finns inte en enskild förklaring till varför vi hittills i år inte lyckats utreda fler mängdbrott. Flera faktorer kan spela in och resultatet ser olika ut i olika myndigheter. I varje myndighet måste man därför göra sin egen analys av resultatet och av vilka åtgärder som behövs. Jag utgår från att det är en given fråga på arbetsplatsträffar. Det är viktigt att alla deltar i att ta fram åtgärder.
Vi vet från inspektioner att våra arbetsmetoder inte används maximalt överallt. Exempelvis kan det på flera håll göras mer när det gäller att snabbt vidta initiala utredningsåtgärder. Vår förmåga kan också öka med fler brottsplatsundersökare, förundersökningsledare och utredare på brottsfrekventa tider.
Vi har även en potential i nya insatser vi gör. Vi har startat ett arbete för att mer systematiskt komma åt vaneförbrytare som begår en stor del av mängdbrotten och vi har förstärkt vårt arbete mot de ligor som reser runt och begår brott. Att det kan ha effekt ser vi till exempel på att vi nyligen sprängt en liga i Norrland som begått ett stort antal bostadsinbrott och att närmare ett hundratal inbrottstjuvar har gripits i Stockholm sedan i mars inom ramen för en satsning. Fler sådana goda insatser behövs.
En viktig faktor för att vända trenden tror jag är att vi gör mer för att överföra kunskap från erfarna utredare till mindre erfarna. Det har aldrig funnits så många poliser som bara har jobbat några år. De är duktiga poliser, men det säger sig självt att utredningsarbete är något man successivt lär sig. Runt om i landet måste vi därför jobba intensivt med att överföra kompetens, särskild från kolleger som ska gå i pension. Detta kan vi bli bättre på, visar gjorda inspektioner.
Chefer och förundersökningsledare har självklart ett särskilt ansvar för att leda och utveckla arbetet. Vi kan också bli bättre på att vara en lärande organisation där vi utvärderar hur vi jobbar och för självkritiska diskussioner. Bland annat kommer vi senare i år anordna en konferens just kring hur man stimulerar och tar till vara en öppen diskussion om verksamheten.
Jag vet att det faktum att resultatet inte lyfter väcker frustration. Polisen är fylld av engagerade medarbetare med en stark vilja att klara upp fler brott. När så inte sker känns det tungt. Den kritik vi får kan ibland också kännas orättvis.
Det enda sättet att bemöta situationen är naturligtvis att gemensamt hjälpas åt för att vända utvecklingen. Vi kan klara upp fler mängdbrott. Vi har arbetsmetoder som kan användas allt mer och vi gör satsningar. Men framför allt måste man lokalt runt om i landet göra sina analyser av hur man just på sin arbetsplats kan förenkla rutiner, föra över erfarenhet och på andra sätt stärka utredningsverksamheten.
Det finns som sagt inte en enkel åtgärd som ger vind i seglen, utan det är summan av alla våra gemensamma åtgärder som kan vända resultatkurvan uppåt.