Rymdskeppets motorer startade med ett kraftigt muller och äntligen överröstades det fruktansvärda oljudet från rummet intill. Luke Skywalker drog i spakarna för att öka farten samtidigt som han skötte en laserkanon för att avvärja attackerna från sina förföljare. Han missade som vanligt inte ett enda skott och när han till slut fick igång hyper-drive-generatorn var han försvunnen innan imperiets soldater hunnit säga Darth Vader.
Luke for länge genom rymden men eftersom oljuden förföljde honom behövde motorljuden hela tiden bli allt starkare. Till slut var han tvungen att vila sina stämband och Luke ställde ner Legoskeppet på planeten Naboo, eller skrivbordet som hans mamma ibland kallade det.
Oljuden var tillbaka igen. Prinsessan Leia var fången på Dödsstjärnan och hennes skrik och gråt ekade i hela lägenheten.
Det var svårt att inte tycka synd om Leia. Hennes gråt ville bara inte ge sig och den elaka vakten slog henne gång på gång. Det var som om Luke inte var där. Som om han bara stod där fastfrusen och såg på. Hjälplös.
Luke försökte vara stark och inte gråta han också. Ibland lyckades han stå emot men nu misslyckades han fullkomligt och tårarna strömmade ner för hans kinder.
Leia. Älskade Leia. Gråt inte.
Luke hoppade in i ett rymdskepp, startade det och varvade motorerna. Det började göra ont i halsen och Luke tog en paus och svävade ljudlöst över dödsstjärnan där Leia fortfarande kastades fram och tillbaka i sin fängelsecell. Luke svalde hårt och gick snabbt ner för landning.
Han hoppade beslutsamt ur sin farkost, slet upp dörren och rusade utan att se sig om ut i vardagsrummet, slet åt sig den bärbara telefonen och låste in sig i badrummet i andra änden av lägenheten. Han hade memorerat numret redan för två år sedan, då han bara var fem år. Han berättade för rymdcentralen att Leia var i fara och var de skulle skicka förstärkningen. Vakten dunkade på dörren till badrummet och skrek åt honom att öppna, men Luke tänkte inte släppa in någon förrän de nya soldaterna var på plats.
Det gick fort och när det ringde på dörren tystnade skrik och gråt och övergick i viskanden. Luke kunde höra dem men frågan var om förstärkningspatrullen gjorde det.
Det ringde på dörren igen. De hade inte hört.
De fick inte åka. De måste komma in och befria Leia. Luke gjorde till slut det enda han kunde komma på. Han skrek. Han skrek så högt han bara förmådde och han kände hur det skar i halsen, som var öm sen tidigare.
Han hörde sedan hur soldaterna ropade att någon skulle öppna dörren, men inget hände.
Luke skrek igen. Ett gallskrik. Han höll för sina egna öron för att slippa höra oljudet han själv åstadkom. Nu måste de ha hört honom.
Det hade de nog för de började banka hårdare på dörren. Till slut hörde Luke hur det rasslade i kedjorna som höll fast fängelsedörren och förstärkningen var inne. Han låste upp dörren och kikade ut. Det verkade lugnt. En av soldaterna fick syn på honom och kom med ett varmt leende emot honom. Det kändes bra. Hon hade laserpistolen vid sidan, precis som han själv, och det var skönt att veta.
”Ni måste befria Leia”, sa Luke åt soldaten. ”Jag … jag kunde inte ...”
Soldaten gick ner på huk och tog tag i Lukes armar och tittade honom allvarligt i ögonen.
”Hon är fri. Det var ju du som befriade henne”, sa soldaten och log. ”När du ringde efter oss. Eller hur?”
Luke visste inte vad han skulle säga. Kanske hade hon rätt. Leia skulle nog inte blivit befriad om inte han kallat på förstärkning. Han var nog en hjälte trots allt. Trots tårarna och skriken.
”Jag är Luke”, sa han och sträckte kavat fram en hand till soldaten.
”Jag vet. Alla känner väl igen en superhjälte. Jag heter Terese”, sa soldaten, tog av sig sin svarta skinnhandske och greppade hans lilla hand.
”Och Leia … är det ...”
”Jag räddar Leia från vakten. Det är min uppgift”, sa Luke och sträckte på sig.
”Har pap … eh … vakten varit dum mot dig också?” frågade Terese.
”Han skriker mest. Får inte tag i mig.”
”Du var jätteduktig som ringde efter oss. En riktig hjälte.”
Luke log generat och tittade ner i golvet.
Juryns motivering:
En befriande osentimental, originell och välskriven hjältesaga. Beskrivningen av hur barnet skapar en fantasivärld för att härda ut förstärker budskapet.