När Astrid Gladh slog på radion fredagen den 28 maj 1999 hörde hon om rånet på Östgöta Enskilda Bank i Kisa. Hon hade precis plockat en bukett liljekonvaljer som hon tänkt lägga på sin mors grav. Det var nämligen mors dag på söndagen.
Blommorna nådde aldrig graven. Några timmar senare låg de istället på platsen där hennes egen son kallblodigt skjutits ihjäl av rånarna.
Vi träffar Astrid Gladh i hennes föräldrahem i Malexander.
Det har nu gått tio år sedan hennes son Robert Karlström och hans kollega Olov Borén mördades av Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv.
På väggarna hänger foton på Robert och barnbarnen. På ena väggen är Robert Karlström bara ett par år gammal och sitter i en trampbil, på andra väggen är han uppklädd i kostym och vit mössa redo för studenten.
– Jag tyckte inte om att han bestämde sig för att bli polis. Han tänkte bli lärare först, men så blev det aldrig, säger Astrid Gladh och ställer ner ett fat med bullar och kakor på vardagsrumsbordet.
Klockan var strax före tre på eftermiddagen när Jackie Arklöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson slog till mot banken i Kisa. De flydde sedan mot Malexander. Olov Borén och Robert Karlström tog upp jakten.
– När jag hörde på radion att det var biljakt förstod jag att Robert antagligen var med, han var ju polis i det området, berättar Astrid Gladh.
Hon bodde vid den tiden i Vimmerby. På eftermiddagen hade hon bestämt sig för att åka till sitt föräldrahem i Malexander. När hon närmade sig backen ner mot samhället stoppades hon av en civilklädd polis med hund. Hon fick veta att det skett en olycka runt krönet och att två poliser var döda.
– Jag blev helt skräckslagen. Två poliser var döda. Jag krävde att få veta vilka det var. Jag sa att jag var mamma till Robert och sedan rusade jag ut ur bilen men blev genast stoppad. Allt jag hann se var två kroppar under gula filtar.
Robert Karlström och Olov Borén var skjutna med flera skott. Båda två hade träffats i huvudet. Robert Karlström hade avrättats med pannskott från mycket nära håll sittande på knä.
Åren efter de tragiska morden blev Astrid Gladh starkt engagerad mot övervåld mot poliser. Hon syntes ofta i media efter olika grova brott mot samhället och polisväsendet. Senast efter ytterligare ett rån som inträffade på Östgötabanken i Kisa.
Jackie Arklöv, Tony Olsson, Andreas Axelsson och flera andra personer som var inblandade i många rån i slutet av 1990-talet var aktiva inom högerextrema rörelser. Astrid Gladh jobbade vid den tiden i Vimmerby och började mer och mer uppmärksamma unga människor som valde att följa samma fotspår.
– Jag och flera andra åkte runt i skolorna för att försöka motverka detta. Jag berättade om mina erfarenheter för att visa hur brutala och empatilösa vissa av dessa personer kan vara.
Numera bor hon i sitt föräldrahem i Malexander. Bara ett par kilometer från den plats där hennes son och hans kollega mördades.
Astrid Gladh reser sig och plockar ner fotot på sonen i trampbilen. Tio år har gått sedan morden. Men saknaden är lika stark fortfarande, säger hon. Sorgen och saknaden går aldrig bort.
Hon sätter sig vid bordet och berättar att hon återvände till platsen samma dag som den tragiska dödsskjutningen. Senare den eftermiddagen hade hon kommit att tänka på liljekonvaljerna som hon plockat till sin mor. Hon åkte tillbaka till backkrönet och la blommorna på vägen. Det var fortfarande avspärrat på platsen.
När avspärrningen togs bort sent på kvällen åkte hon tillbaka igen. Kropparna och den sönderskjutna polisbilen var borta. Glaset bortsopat. Hon satte sig på vägräcket och där blev hon sittandes hela natten.
– Det var så stilla på något sätt. Jag bara satt där och såg ut över sjön tills solen började smyga sig upp över kanten.
Robert Karlström blev 30 år och lämnade efter sig två barn som vid tidpunkten för mordet var fyra respektive fem år gamla. Olov Borén blev 40 år. Än idag lämnar människor från hela Sverige hälsningar och blommor vid minnesstenarna i Malexander.
Nationella taktiker
Sedan dödsskjutningarna i Malexander har polisen tagit fram nya nationella taktiker för att alla polismyndigheter i landet ska arbeta på samma sätt: bastaktik och särskild polistaktik.
Genom de nya taktikerna har poliserna fått träna sig i bland annat att avgöra vilka möjligheter och begränsningar de har när det gäller att upptäcka, bedöma och reagera på händelser i olika situationer och miljöer, till exempel när de stoppar en bil eller söker efter en misstänkt brottsling.
Alla poliser i yttre tjänst utbildas i bastaktiken och ska använda den vid vardagsingripanden.
Poliser utbildade i den särskilda polistaktiken, SPT, finns vid polismyndigheterna i Stockholm, Skåne och Västra Götaland. SPT ska användas vid till exempel befarade ordningsstörningar i samband med demonstrationer och större folksamlingar.
Läs mer om nationella taktiker på polisen.se