De hittar bevis för hatbrott - Så fick hatbrottsjouren ”Smeden” dömd till livstids fängelse.

Men där andra har gått bet, har hatbrottsjouren i Stockholm lyckats. Sedan jouren bildades för ett och ett halvt år sedan har uppklaringsprocenten för hatbrott ökat markant. Det är också tydligt att hatmotivet leder till straffskärpning i allt fler domar.

Hatbrottsjourens mest uppmärksammade fall handlar om den man som i media kallats Smeden. Han dömdes 2008 till livstids fängelse för mord och mordförsök på homosexuella män.

Det är den 29 december 2007. Erik har hälsat på sin familj över julhelgen men är tillbaka i lägenheten på Södermalm sedan ett par dagar. Han bestämmer sig för att logga in på RFSL:s chatt. Där kommer han i kontakt med Smeden och de stämmer träff. Som en försiktighetsåtgärd ringer Erik en kompis och berättar om mötet.

Smeden och Erik träffas vid Södra Station. De köper cigaretter, går tillbaka till Eriks lägenhet, pratar en lång stund och röker under fläkten. Smeden verkar förtroendeingivande och när han går på toaletten passar Erik på att ringa sin kompis och tala om att det inte är någon fara.

Vi ska återkomma till hur det gick i fallet med Smeden, men först slå fast att hatbrottsjouren utreder många typer av ärenden. Så fort det finns ett hatmotiv eller handlar om olaga diskriminering kan den ta sig an fallet. Mikael Ekman, chef för hatbrottsjouren, berättar om en utredning som just nu ligger på hans bord:

Fyra invandrarkillar köade i 40 minuter för att komma in på en populär nattklubb i centrala Stockholm. Väl framme sa vakten åt dem att de var för fulla och inte fick komma in.

Polisen kom till platsen, hörde var och en av dem, fotade dem och konstaterade att de inte alls var särskilt berusade. Därefter gjorde polisen en husrannsakan, bland annat för att bedöma hur många av annan etnisk bakgrund än svensk som fanns på nattklubben. Vakten förhördes och delgavs misstanke för olaga diskriminering. Hatbrottsmotivet skrevs in i anmälan.

– Vi har goda förutsättningar att klara upp det här ärendet. Det hade vi inte haft för ett och ett halvt år sedan, säger Mikael Ekman.

– I bästa fall hade några poliser kommit till platsen. Möjligen hade de upprättat en torftig anmälan och identifierat vakten men de hade inte satt upp honom som skäligen misstänkt, fortsätter han.

Smeden har frågat om Erik gillar att bli bunden och Erik har gått med på att testa. Nu ligger han naken på sängen. Smeden binder ihop hans händer och fötter. När Erik är surrad, säger Smeden: ”Jag är inte den du tror att jag är”.

Efter att ha lämnat sovrummet en liten stund kommer han tillbaka. Erik känner hur han rispar med något över fotsulan. En intensiv smärta strålar ut i kroppen. Smeden håller upp en morakniv framför Eriks ansikte. ”Ser du blodet på kniven? Det är från den jag skar igår.”

Hatbrottsjouren är inte en jour i vanlig mening. Huvuduppdraget är istället att samordna arbetet mot hatbrott inom hela länet och att utveckla arbetsmetoderna.

– Vår uppgift är att få fler fällda för hatbrott. Det gör vi bäst genom att utreda brotten, utbilda andra inom polisen och bygga nätverk med till exempel invandrarorganisationer och hbt-organisationer, säger Mikael Ekman.

Under utbildningarna går hatbrottsjouren bland annat igenom vad man ska tänka på som första polis på plats, hur man ska förhöra målsäganden, misstänkta och vittnen, etcetera.

– Det handlar inte om något extraarbete utan om små, enkla åtgärder. Det är oerhört viktigt att göra rätt från början. Det är ofta omöjligt att efteråt hämta hem det som inte har gjorts på plats, säger Maria Axfeldt, förundersökningsledare på hatbrottsjouren.

-– Gör man rätt från början, kan det leda till dubbelt så höga straff i domstol. Och är det något som ligger poliser varmt om hjärtat så är det väl att arbetet ger resultat, fortsätter Mikael Ekman.

Smeden är förbannad över att det är så lite kontanter i Eriks plånbok och kommer tillbaka in i sovrummet. Under dödshot avslöjar Erik sin bankomatkod och talar om att julklapps-pengarna han fått av sin mamma, 500 kronor, ligger i ett kuvert på köksbordet.

Smeden går ut ur sovrummet på jakt efter mer att stjäla. Erik är övertygad om att han kommer att bli dödad om han inte lyckas ta sig ut. Ångesten är outhärdlig. Till sist lyckas han få loss händerna men knuten runt benen sitter för hårt och han vågar inte vänta. Med små, små myrsteg tar han sig ut i hallen, mot ytterdörren. Han närmar sig, är nästan framme.

Då hör han tunga steg bakom sig.

Ungefär tre av tio av hatbrottsjourens ärenden handlar om homofobiska brott medan drygt sju av tio ärenden har rasistiska förtecken.

– Hatbrotten är ganska lika till sin natur. Någon tar sig rätten att kränka en annan människa bara för det han eller hon är, inte för vad han eller hon gör, säger Maria Axfeldt.

Ett exempel på ett ärende där hatmotivet lett  till straffskärpning, är en misshandel med rasistiska motiv sommaren 2008. En färgad ung man gick ned i Mariatorgets tunnelbana för att åka hem till sig. Nästan framme vid spärren blev han, helt oprovocerat, nedslagen och sparkad i ansiktet av en man som kom gående åt andra hållet. Hela skeendet fångades av en övervakningskamera.

Gärningsmannen greps snabbt. Poliserna dokumenterade omsorgsfullt hans rasistiska uttalanden, vilket stärkte bevisningen att det rörde sig om ett hatbrott.

Gärningsmannen dömdes till tio månaders fängelse för grov misshandel. I domen framgår att hatbrottsmotivet medförde att misshandeln bedömdes som grov, trots att offrets skador inte var så omfattande.

Alla ärenden leder förstås inte till fällande domar, men Maria Axfeldt menar att många målsäganden känner att de får en viss upprättelse bara genom kontakterna med hatbrottsjouren.

– Även om ärendena läggs ned, kontaktar vi målsäganden. Oftast förstår de vår förklaring till varför ärendet inte kunde drivas vidare, säger hon.

Smeden hugger morakniven rakt in i Eriks nacke. Kraften är så stor att rättsläkaren senare ska konstatera att det förefaller som att skadorna orsakats av en yxa. Ett antal kotor bryts och flera nervbanor skärs av. På ett ögonblick faller Erik ihop på golvet, förlamad.

På frågan om vad det kostar att driva en särskild hatbrottsjour svarar Mikael Ekman med en motfråga:

– Kostar det något extra? Arbetskraften finns ju redan, ärendena ska ändå utredas och vi har lyckats öka uppklaringsprocenten. Om vårt arbete medför att minoritetsgrupper får en mer positiv bild av polisen, innebär det en klar samhällsvinst. Fråga istället vad vi sparar!

Maria Axfeldt fortsätter:

– Genom att vi får fokusera på de här ärendena blir vi mer effektiva. Vi vet vilka bevis som krävs, vi vet hur det ser ut hos åklagare och i domstol. Därför kan vi också prioritera ”rätt” ärenden och öka uppklaringen.

Mikael Ekman betonar att ett nära samarbete med åklagare är avgörande för goda resultat:

– Det är tydligt att om vi från början jobbar tillsammans för att bevisa hatbrottsmotivet, då kan inte heller domstolarna negligera det.

Han hoppas också på ett närmare samarbete med andra polismyndigheter framöver, så att myndigheterna kan lära av varandra och utvecklas tillsammans.

Erik vrålar rakt ut: ”Hjälp! Han mördar mig!” Närmsta granne, som råkar vara polis, hör ångestskriken. Medan hans sambo ringer 112, rusar han ut i strumplästen och bankar på hos Erik. Smeden kastar sig på dörren. Polisen försöker hindra hans flykt men Smeden hugger med kniven ut genom dörrspringan. Polisen tvingas retirera in i sin lägenhet och Smeden kan springa ut.

Polisen tar sig in till Erik och hittar honom på golvet i sin onaturliga position. Han gör vad han kan för att få stopp på blödningen och skyler den nakna kroppen i väntan på ambulansen.

I fallet med Smeden kom, precis som i så många andra fall, de första insatserna på plats att bli betydelsefulla.

Poliserna som kom till Eriks lägenhet förhörde honom och arbetade omedelbart utifrån att det kunde röra sig om ett hatbrott. De tog Eriks dator i beslag, lämnade in den akut till Rikskriminalpolisens it-brottsjour och kontaktade hatbrottsjouren. De ringde också den webbansvarige på RFSL som omedelbart avbröt sin julledighet för att ta fram loggar från chatten. Allt detta gjorde att man snart kunde ringa in gärningsmannen.

– Poliserna gjorde allt rätt från början, berömmer Mikael Ekman.
Efter sex dagar på flykt greps Smeden. Redan i piketbussen började han prata om att han inte gillade bögar.

När Mikael Ekman höll det första förhöret, sa han att männen på RFSL:s chat är ”ena riktiga kräk varenda en” och att de är pedofiler och förtjänar att få smäll. Senare skulle han ta tillbaka detta för att istället hävda att han är fördomsfri och att homosexuella är ”snälla roliga människor”.

Ett par dagar efter gripandet hittade Västerortspolisen en ensamstående byggjobbare naken, bunden och mördad i sitt hem. Han hade blivit huggen med kniv i ryggen sju gånger. Smeden kunde knytas till mordet.

atbrottsjouren utredde ärendet tillsammans med Väster-ortspolisen.
Polisen kartlade Smedens aktiviteter på internet före mordet och kunde konstatera att han sökt kontakt med många homosexuella män. Hatbrottsjouren sökte upp flera av dem. Det var svårt att få dem att träda fram men till sist hittade de en man som vittnade om att Smeden bundit, rånat och rispat honom med kniv. Det styrkte bilden av att det rörde sig om seriebrottslighet.

Vidare hade Smeden 2006 dömts till fängelse i ett år och sex månader för att ha attackerat och rånat en homosexuell man i sitt hem. Två dagar efter att ha sluppit ut från det straffet surfade han på internet efter nya kontakter med homosexuella män.

Han har också misstänkts för flera ouppklarade mord på homosexuella män i Skåne och skulle därmed kunna vara en av Sveriges värsta seriemördare.

Den 22 juli 2008 dömdes Smeden till livstids fängelse. Polisens och åklagarens förmåga att bevisa hatbrottsmotivet och seriebrottskaraktären var avgörande för det stränga straffet.'

I domen skriver tingsrätten att ”ett motiv för brotten varit att kränka målsägandena på grund av deras sexuella läggning, vilket är en försvårande omständighet … Brottsligheten har dessutom ett klart drag av upprepning över sig.”

Tingsrättens dom slogs senare fast i hovrätten och nyligen stod det klart att Högsta domstolen inte beviljar prövningstillstånd.

Erik kommer aldrig att kunna gå tillbaka till sitt jobb som lokförare. Han är sjukpensionär, sitter i rullstol, förlamad. För resten av sitt liv.

Erik heter egentligen något annat. De gråmarkerade textavsnitten är baserade på förundersökningen och domen.

Tidningen Svensk Polis - En tidning från Rikspolisstyrelsen