Problemet i glesbygden är inte enbart att polisstationer läggs ner, utan också att de som finns kvar måste vara bemannade. I Svenljunga fanns tidigare en station som var öppen några timmar i veckan, vilket orsakade en del knorr från invånarna. Både för att tillgängligheten på stationen var dålig och för att poliserna inte var synliga i samhället under öppettiderna.
– Nu är det tvärtom öppet alla vardagar i veckan och de två poliserna som jobbar på orten kan patrullera samtidigt, förklarar Per-Åke Loftegård, som är chef för polisenheten Borås, där Svenljunga ingår.
Modellen som har anammats på några få orter i Västra Götaland bygger på ett samtjänstavtal med kommunerna.
Polisen hyr in sig i kommunhuset och delar reception med förvaltningar och nämnder.
Receptionen tar hand om enklare polisiära ärenden, som hittegods och blankettutlämning, men kallar in poliserna via deras mobiltelefoner om det skulle hetta till.
– Det är lite speciellt att en annan myndighet ska utföra polisiära uppgifter och vi har behövt ett godkännande från regeringen, berättar Per-Åke Loftegård.
Inne i kommunhuset har poliserna ett litet rum för sig själva samt ett förhörsrum. Det sistnämnda är i första hand tänkt att användas när det handlar om ungdomar som har begått brott. Då slipper de lämna hemorten vid ett förhör och socialtjänsten kan enkelt möta upp.
Enligt Per-Åke Loftegård har reaktionerna från allmänheten enbart varit positiva.
– Svenljungaborna ser fler poliser på gatorna nu än de gjorde när det fanns en vanlig polisstation. Den polisiära närvaron är högre och fler ingripanden har gjorts, konstaterar han.