Britta B vill nu kontakta Kalle K för att ge honom direktiv om några åtgärder i utredningen. Det får hon inte. Istället ska hon, enligt rättegångsbalken, kontakta en polis som i sin tur får instruera Kalle K.
Jo, så ser lagen faktiskt ut. Juristen Britta B kan leda poliser i arbetet medan juristen Kalle K inte ens föräras förtroendet att ta emot hennes direktiv utan att de förmedlats av en polis.
Förslag på lagändringar
Polismästare Holger Radner, som har utrett polisens utredningsverksamhet föreslår nu att lagstiftningen ändras på den här och två andra punkter. Sammantaget skulle det ge civila utredare något större befogenheter. Polisförbundet protesterar mot förslagen. Av rättssäkerhetsskäl. Själv tror jag att om rättssäkerheten påverkas av att Britta B och Kalle K tillåts ha direktkontakt så är det snarast i positiv riktning.
Jag tror också att den otymplighet som exemplet ovan lyfter fram, inte främst är en konsekvens av lagstiftarens rättssäkerhetsambitioner utan helt enkelt av att lagen tillkom under en tid när endast poliser var utredare. Men så ser det inte ut idag. Jag vill absolut inte racka ner på polisutredare. Jag är tvärtom övertygad om att de flesta gör ett utmärkt jobb. Men jag tycker att det är en självklarhet att vi, med tanke på hur brottsligheten ser ut idag, också tjänar på att anställa utredare med andra bakgrundskunskaper: ekonomer, jurister, it-experter och andra. Hanne Kjöller, ledarskribent på DN uttrycker saken med sedvanlig rivighet. Det är dags att "med högtrycksspruta forcera in nytt, akademiskt utredningsblod" i polisen.
Om man verkligen månar om rättssäkerheten finns det förvisso också andra angelägna frågor att engagera sig i. JO har i flera granskningar pekat på allvarliga brister i utredningsarbetet, som inte bara beror på bristande resurser. De problemen bekräftas också i Radners utredning.