Även om det råder delade meningar om omfattningen på läckorna, känns begreppet relevant. Det verkar droppas lite här, läckas lite där och med tiden sprids en unken doft.
Man kan inte låta bli att undra varför det strilar. Känner man sig betydelsefull av att beskrivas som en central poliskälla i media? Försöker man rättfärdiga beteendet med privata bedömningar om att agerandet i själva verket kan gagna utredningen?
Eller handlar det helt enkelt bara om pengar? Den fotograf som tog de närgångna bilderna på Anna Lindh när hon bars ut på bår från NK har berättat att Expressen betalade ett sexsiffrigt belopp för bilderna. Hur mycket fick månne den polis som lämnade ut bilderna från NK:s övervakningskamera?
En annan sak är mediernas hantering av ärendet. Jag tänker inte minst på sättet att exponera den först mordmisstänkte 35-åringen, hans familj, gamla lärare, kompisar, pojkvänner, flickvänner.
Det känns adekvat att beteckna även detta med en toaletterm. Det kändes som ett rejält informationslavemang. All skit skulle drivas ut på en gång.