Om kommittén tycker att så är fallet, ska den komma med förslag på hur organisationen kan ändras.
Det har länge ifrågasatts om 21 polismyndigheter och en Rikspolisstyrelse är det bästa sättet att organisera Polisen. Ekonomistyrningsverket och andra har i granskningar hävdat att ansvarsfördelningen är otydlig och att blandningen av stora och små myndigheter gör det svårt att samordna verksamheten.
Kommittén tillsätts också därför att regeringen inte är nöjd med Polisens resultat. I direktiven till kommittén skriver man: ”Regeringen gör bedömningen att polisen inte fullt ut lever upp till de krav som ställs på ett effektivt resursutnyttjande. Ett tecken på det är att verksamhetsresultatet varierar kraftigt mellan de olika polismyndigheterna”.
Det är alltså med dessa utgångspunkter som kommittén ska arbeta. Den ska redovisa sina slutsatser senast i mars 2012.
Jag tycker att det är bra att kommittén tillsätts. Polisens organisation har debatterats under en lång tid och politikerna vill nu ha ett underlag för beslut. Det är viktigt att det blir ett ordentligt underlag. Inga förhastade slutsatser får dras. Modeller som fungerat för andra delar av statsförvaltningen behöver inte nödvändigtvis fungera inom Polisen.
Behovet av central samordning är stort, men det är också viktigt att den lokala operativa verksamheten grundas på kunskap om lokala förhållanden. För att diskussionen om Polisens organisation ska bli fruktsam, är det med andra ord nödvändigt att fokusera på hur ansvar och befogenheter på bästa sätt ska fördelas i en verksamhet som måste ha såväl ett nationellt som ett lokalt perspektiv.
Kommittén måste noggrant analysera för- och nackdelar med olika organisationsmodeller. Det är därför bra att regeringen gett kommittén tid på sig fram till 2012. Arbetet måste resultera i en bred och långsiktig lösning. Jag vill också understryka hur viktigt det är att vi inom Polisen fortsätter vårt eget utvecklingsarbete.
Vi får inte stanna upp i väntan på kommitténs rapport. Vi måste fortsätta att förbättra samarbetet inom Polisen, såväl när det gäller brottsbekämpande verksamhet som förvaltning. Inte minst måste vi lyssna till kritiken att vi inte utnyttjar våra resurser tillräckligt effektivt, och göra allt vi kan för att sådan kritik inte ska vara befogad.
En organisatorisk förändring som regeringen redan har beslutat, är den nya ordningen för handläggning av ärenden som gäller brottsmisstankar mot anställda inom Polisen. Nästa år ska dessa ärenden utredas av en särskild enhet inom Rikspolisstyrelsen, istället för som idag vid polismyndigheterna.
Bakgrunden är kritiken mot att ”poliser utreder poliser”, som det uttrycks. Att det är åklagare som leder utredningarna, har inte varit tillräckligt för att stilla kritiken mot hur de poliser som bistår åklagarna är organiserade. Syftet med den nya ordningen är därför att tydligare skilja dem som utreder från dem som utreds. Med denna ordning tror jag att det går att vinna ökat förtroende för hur utredningarna görs.
Bengt Svenson, rikspolischef
För övrigt…
…ser jag fram emot att pilotdriften av vårt nya utredningsstöd snart startar. Jag vet att det är efterlängtat.