Vad ska vi prioritera?

Rikspolischef Dan Eliasson skriver om kritiska synpunkter och polisens framtida prioriteringar.

Det är bara att konstatera. Jag lyckades inte med uppsåtet att förmedla energi och lust inför hösten i mitt förra veckobrev. Det här med kommunikation är svårt. I vår stora organisation och under denna omorganisation finns många olika uppfattningar. Jag reser runt i hela landet varje vecka för att fånga upp synpunkter och pejla läget. Jag vet att många har otillräckliga resurser, att delar av de nationella avdelningarna inte fungerar tillräckligt väl, att avrapporteringsystem är ålderdomliga, att det finns toppstyrning och så vidare.

Många arbetar hårt för att lösa problemen. Men det finns också skäl till optimism. Utan den är det svårt att gå framåt. En positiv utveckling syns på it- och tekniksidan och förflyttningen till lokalpolisområdena börjar märkas på sina håll. Jag har en tendens att fokusera på möjligheter och framtid. Jag tycker att det är en ledares ansvar. Men om det uppfattas som att jag inte ser problemen är det inte bra. Att ge alla medarbetare de bästa möjligheterna att göra skillnad i människors vardag. Det är mitt och alla chefers viktigaste uppdrag.

Tuffa samtal i Skåne

I veckan var jag i Kristianstad. Ett mycket givande besök med bra och tuffa samtal om omorganisationen och verksamheten. Kritiken mot det som inte fungerar i myndigheten var hård, men saklig och med reflektioner om hur saker kan göras bättre. Det nya polisområdet har hamnat på efterkälken när det gäller personal och det påverkar naturligtvis verksamheten. Svaret på detta problem är att pengar för rekryteringar finns och att rekryteringar pågår. 

Vad blir nästa steg?

Trots många utmaningar börjar den organisatoriska delen av polisens omorganisation att närma sig slutet. Under resten av året ska vi driva vidare omorganisationen i de tre återstående regionerna – Mitt, Bergslagen och Öst. Samtidigt behöver vi planera framåt. Hur ska vi använda den nya myndigheten på bästa sätt? Vi kan naturligtvis finna flera svar i polislagen, instruktion, regleringsbrev etcetera. Samtidigt ger styrdokumenten oss ett stort utrymme att utforma vår verksamhet.

En viktig inriktning är att den lokala problembilden ska utgöra grunden för vår verksamhet. Den tas fram genom medborgardialoger som resulterar i medborgarlöften. Men därutöver då? Ska vi satsa särskilt på utredningsverksamheten? Är terror och grov organiserad brottslighet viktigast? Eller ska utsatta områden ges ytterligare prioritet? Brottsoffer kanske ska lyftas fram särskilt? Eller it-brott? Här krävs viktiga vägval.

Att hitta den rätta balansen i vår verksamhet är en av de viktigaste utmaningarna för de kommande åren. Polisens nationella strategiska ledningsgrupp ska den 7 och 8 september diskutera hur vi ska driva denna process. Har vi ingen plan undrar säkert någon? Det är klart vi har, men nu handlar det om att ta nästa steg och fatta de nödvändiga strategiska besluten inför 2020-talet. Tillsammans måste vi ta ut den långsiktiga färdriktningen för myndigheten. En bred delaktighet i den processen måste säkras. Jag vill att många ska vara med och bidra.