En sorgens dag

Rikspolischef Dan Eliasson skriver om olyckan i Västerbotten som ledde till att en polis omkom och att en annan polis skadades allvarligt.

Även om de flesta av oss stortrivs med våra arbetsuppgifter och vårt uppdrag är vissa dagar på jobbet tunga. Några enstaka är blytunga. Torsdagen den 5 november blev dessvärre en dag av den senare sorten för alla oss som arbetar inom polisen. Med sorg och bedrövelse tog jag på torsdagsmorgonen emot beskedet att en arbetskamrat hade omkommit i en trafikolycka i Västerbotten. Hennes kollega i bilen skadades allvarligt.

Det här är givetvis ett fruktansvärt besked för de anhöriga. Men även för vänner och arbetskamrater. Inom polisen sänder vi särskilt våra tankar till kollegorna vid polisen i Örnsköldsvik.

Som rikspolischef blir jag mitt i all bedrövelse stolt över hur vi inom polisen hanterar en sådan här händelse. Kondoleanserna strömmar in från alla håll och kanter i organisationen. Kollegor runt om i landet ställer upp för de närmast drabbade och delar deras sorg. Vi ser också hur övriga samhället sluter upp bakom sin polis. Allt detta är viktigt i denna svåra stund.

Det finns de som ibland tvivlar på om polisen är uppskattade i sitt arbete. Till er vill jag säga: läs några av de 3 600 kommentarerna på polisens officiella Facebook-sida i vårt inlägg om vår omkomna kollega. Inläggen innehåller mycket uppskattning, deltagande och kärlek. Också de kommentarerna är viktiga i denna svåra stund.

Olyckan väcker så klart tankar om de risker som finns i polisens uppdrag. Hur vi än förbereder oss kan tyvärr farorna i arbetet aldrig helt elimineras. Det dröjer nog inte heller länge förrän det börjar ställas frågor om hur något sådant här kunde inträffa. Och det är klart att vi ska vända på de stenar som behövs för att ta reda på orsakerna och lära oss inför framtiden. Men det får komma senare.

Nu ägnar vi istället våra tankar åt den arbetskamrat vi har förlorat och den som har skadats allvarligt. Vi tänker på familj, vänner och arbetskamrater. Vi tröstar de som behöver tröstas. Och vi tar fram den där kamratskapen och varma omtanken om varandra som gör svensk polis så stark.

Till sist. Jag hade egentligen tänkt skriva något om alla de brev som har skickats till mig från poliser i hela landet. Men det kändes inte alls passade en dag som denna. Jag återkommer med ett svar nästa vecka. 

Läs också "Polis avliden i tjänsten"