Chefsmöte gav energi

Rikspolischef Dan Eliasson skriver om veckans chefsmöte där läget i polisens ombildning diskuterades.

Veckan har bjudit på väldigt mycket. Ganska svår diskussion i Veckans brott (alltid trevligt att träffa Leif GW Persson), intern kritik mot mig, möten med chefer för andra myndigheter, men framförallt ett mycket givande chefsmöte som gav energi och lust. Eftersmaken av chefsmötet – där regionchefer, sektionschefer och en del gruppchefer med flera deltog – styrker mig i min övertygelse att vi som organisation på flera håll är på väg ur ombildningen, medan vi på andra håll är i ett besvärligt läge. Mängder av utmaningar och problem finns, men samtidigt finns många positiva bevis på de framsteg vi gör.

Olika bilder måste få finnas

En bild är en reform som i organisatoriska termer går enligt plan, en polis som på ett lysande sätt har mött utmaningar med skjutningar, sprängningar, brutala mord och flyktingströmmar. Underbara arbetskamrater med stort kunnande och engagemang. En annan bild är brister i utrustning, sena rekryteringar, låga löner och för lite resurser – frågor som vi måste hantera bättre än idag. Det finns flera bilder just nu. Jag tror att det är viktigt att vi inser just det; sanningen ligger i betraktarens öga.

Mer kraft och energi behövs

En annan fråga som togs upp vid chefsmötet var medarbetardrivet arbete. Maria Johansson på HR introducerade detta. Frågan är hur vi chefer i ännu större utsträckning ska kunna medverka till att de stolta och högtidliga orden blir verklighet. Visserligen möts jag av reaktioner som indikerar att viss förändring sker. Men jag uppfattar inte att detta begrepp har fått fäste i verkligheten på ett sätt som vi alla önskar. Diskussionen vid mötet var bra. Jag och ledningsgruppen ska fortsatt diskutera hur vi kan ge mer energi och kraft i detta arbete. Men just medarbetardrivet andas väl att detta är ett ansvar för oss alla?

Meddelarfriheten är en hörnsten

Slutligen. Det påstås ibland att vi inom polisen brister i frågan kring meddelarfrihet och efterforskningsförbudet. Själv tvivlar jag på att det kan uppfattas som att det finns någon otydlighet kring detta. För visst är vi väl helt överens om att dessa två grundlagsskyddade institut är heliga hörnstenar i såväl polisen som i den övriga svenska förvaltningen?