Våra kommande resursbehov

Rikspolischef Dan Eliasson skriver om civilanställdas betydelse kommande år, ansvarsprövningen av kringresanderegistret och om förtroende.

I början av nästa vecka ska vi lämna in en redogörelse till regeringen om hur polisen resursmässigt ska klara av utmaningarna under kommande år. Det handlar framför allt om att redogöra för konsekvenserna av den ökade migrationen och det förhöjda
terrorhotet.

Fler civila ett måste

Helt klart är att nuvarande läge ställer nya krav på vår verksamhet. Jag har redan under hösten sagt att vi behöver minst 1 000 nya poliser för att klara av våra åtaganden. Att få fram fler nya poliser tar 3-4 år. För att lösa våra akuta resursbehov måste vi därför ta in fler civilanställda, både för att utföra viktiga arbetsuppgifter med hög kompetens och att täcka upp på områden där polisiär kompetens inte är ett krav. Det gäller till exempel gränskontroller och utredningsverksamhet. Det här arbetet har redan påbörjats och omfattningen av dessa rekryteringar beror på vilket gensvar vi får från regeringen. Regeringens svar blir också en vägledning om hur många som ska tas in på polisutbildningen kommande år.

Ansvar för register prövat

Denna vecka blev beslutet i Polisens personalansvarsnämnd (PAN) om det s.k. kringresanderegistret offentligt. Vi i nämnden kom till slut fram till att många delar av detta ärende var preskriberade och att de fel som hade begåtts inte var av den digniteten att disciplinansvar var aktuellt. Därför skrevs ärendet av. Vissa är kritiska till att ingen ställs till ansvar, men gällande regelverk måste naturligtvis följas i detta sammanhang som i alla andra sammanhang. Efter beslutet har jag gjort intervjuer i media, haft samtal med romer som har varit med i registret och jag har träffat Kommissionen mot antiziganism. Slutsatsen av dessa diskussioner är något jag har sagt förr: Vi har en lång väg att gå för att återvinna romernas förtroende. Och det kan vi bara göra genom aktiva handlingar. Det var viktigt att pröva det personliga ansvaret för alla berörda i detta ärende, men det viktigaste nu är att vi lär oss av detta inför framtiden.

Ökat förtroende för polisen

En glädjande nyhet förra veckan var att förtroendet för polisen ökade till den högsta nivån sedan Brottsförbyggande rådet startade den nationella trygghetsundersökningen för tio år sedan. Den upplevda tryggheten ligger också på en hög nivå. Att en myndighet har högt förtroende är viktigt på flera sätt. En utredning från Statskontoret som kom i veckan menar t.ex. att ett högt förtroende gör det lättare för en myndighet att nå sina mål. Men vi kan självklart inte slå oss till ro även om vårt förtroende är högt. Brås undersökning visar att bland vissa grupper, till exempel utlandsfödda, är förtroendet lägre än bland övriga befolkningen. Vi vet också att grupper i samhället som utsätts för diskriminering ofta har ett lägre förtroende för polisen. Just romer är exempel på en sådan grupp. Vad tänker ni i denna fråga? Hur bör vi agera? Det är frågor som vi måste diskutera internt inom polisen kring detta.