Rikspolischef Dan Eliasson: Vad är ett bra resultat?

Hur ska polisens arbete redovisas på ett rättvisande sätt? Frågan kan få polischefer, politiker och forskare att slita sitt hår.

För det är svårt att med siffror fånga komplexiteten i vår verksamhet. Många saker går inte att mäta. Och det som enkelt kan mätas har många fallgropar.

Länge har vår kapacitet bedömts ganska ensidigt utifrån förmågan att klara upp brott. Det finns givetvis goda skäl till det. Anmälda brott är det synligaste beviset på brottsligheten i samhället. Vi är dessutom skyldiga att utreda brotten. De som har utsatts för brott förväntar sig en reaktion från rättssamhället. Men fokuseringen på brottsuppklaring beror nog också på att statistiken är tillgänglig och konkret. Man tar det som finns till hands.

Samtidigt är brottsuppklaring ett vanskligt mått. Redovisat i procent blir det ren och skär division. Fler anmälda brott när lika många brott klaras upp. Ja, då sjunker brottsuppklaringsprocenten. Hur ska det resultatet tolkas? Brå har med sitt nya statistikmått handlagda brott visat att måttet personuppklaring, som liknar vår interna Fup-statistik, grovt underskattar polisens arbetsinsatser.

Vi och resten av rättskedjan måste dock vara lite självkritiska. Uppklaringen har fallit under många år. Det metodpaket som kallas Polisens nationella utredningskoncept har inte fått tillräckligt genomslag. Vi har här en hemläxa att göra.

Men vi behöver som sagt bredda bilden. Tittar vi på resultatmått som fångar vårt huvuduppdrag – att minska brottsligheten och öka tryggheten – så ser det genast bättre ut. Fler än polisen påverkar givetvis dessa, men de pekar i positiv riktning enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik.

Tryggheten har ökat. Förtroendet för polisen har ökat. Utsattheten för brott har minskat. Även ungdomars brottslighet har minskat.

Utifrån de siffrorna. Tänk om polisen vore ett företag. Då skulle vi kunna säga att den totala vinsten har ökat under många år. Tunga affärsområden som trygghet, brottsutsatthet, förtroende, ungdomsbrottslighet går mycket bra. Men affärsområdet brottsutredningar går precis som hos ”konkurrenterna” lite sämre. Brå har nämligen visat att svensk polis klarar upp ungefär lika många brott som våra grannländer. Vilka skulle hävda att ett sådant företag har underpresterat?

Det finns inga enkla lösningar för att ge en rättvisande bild av polisens arbete. Men vi behöver pröva nya vägar för att kunna visa vilka problem polisen i grunden arbetar mot och vilket resultat det ger. En modell som jag vet diskuteras är att väga samman flera resultatmått för att eliminera svagheterna i enskilda resultatmått. Det minskar också risken för ensidig fokusering på att ”jaga” resultat inom vissa områden. Brå bistår oss i detta arbete.

Samtidigt måste vi inse att det inte finns några perfekta mått för att värdera polisens arbete. Vårt uppdrag är alltför komplext för det. Och så länge tryggheten ökar och brottsligheten minskar är vi på rätt väg.

Dan Eliassons signatur