Ett evigt utvecklingssamtal

Rikspolischef Dan Eliasson skriver om bilden av omorganisationen, den pågående lönerörelsen och sitt besök i polisområde Syd i Stockholm.

Det finns många olika perspektiv på polisens omorganisation. Bilden från medarbetare eller betraktare utifrån är ofta ganska kritisk. Polisreformen beskrivs som dåligt förberedd, drabbad av förseningar och med osäkerheter om hur den ska slutföras. Till det läggs beskrivningar om förhållanden som egentligen inte har med omorganisationen att göra, till exempel otillräckliga resurser eller låga löner.

Rullar på enligt plan

En annan bild, som oftast kommer från oss i ledningspositioner, är att det går ganska bra. Jag brukar säga att omorganisationen rullar på enligt plan. Alla tidsramar har inte hållit och alla tidigare principbeslut har inte gått att följa. Men i det stora hela håller vi oss inom de ramar som genomförandekommittéen satte upp. Vi ser också att den nya organisationen redan är en stor tillgång i ledningen och styrningen av polisen. Ta en sådan sak som vår flexibilitet och snabbhet inför hastigt uppkomna situationer. Vi har kunnat skicka förstärkningar efter grova våldsutbrott i region Väst och Syd, utökade gränskontroller och efter höjningen av terrorhotnivån. Sådana resursomflyttningar var betydligt mer komplicerade i den gamla strukturen med självständiga polismyndigheter.

Goda argument finns

Jag förstår samtidigt att många känner en osäkerhet. Stora förändringar står inför dörren. Gruppchefstillsättningen, omställningen till regionledningscentraler och resursförflyttningen till lokalpolisområdena. I detta skede är det viktigt med samtal och diskussioner om hur förändringen påverkar en själv och ens arbetsgrupp. Och då måste alla se den stora bilden. Det finns goda argument för de förändringar som sker. Polisens närvaro i lokalsamhället ska öka, vår interna samverkan ska fördjupas och utrymmet för enskildas initiativ ska utvecklas. Jag ägnar större delen av min arbetstid att åka runt och prata om detta. Men diskussionerna måste föras på alla nivåer i organisationen. Varför finns vi här? Vad är vårt uppdrag? Hur kan vi utveckla verksamheten? Alla chefer har ett stort ansvar inför sina medarbetare i detta. Samtalet om hur polisen ska fortsätta att utvecklas får aldrig upphöra.

Fortsatta lönediskussioner

Som jag skrev i förra veckan träffade jag och Mats Löfving Polisförbundets ledning för att diskutera den pågående lönerörelsen. Mötet gav effekt genom att våra förhandlingsansvariga inom respektive organisation återupptog förhandlingarna. Det har varit konstruktiva diskussioner under flera möten. Resultatet av samtalen var att arbetsgivaren i tisdags kunde lämna över ett nytt avtalsförslag som Polisförbundet nu har att ta ställning till. Jag kan så klart inte lämna några detaljer, men budet innebär en fortsatt uppvärdering av polisyrket. Vi vill exempelvis satsa extra lönemedel på poliser med några års erfarenhet. Jag hoppas att vi kan hitta en lösning som många känner sig nöjda med. För så är det i en förhandling. Det är både ett givande och ett tagande.

Stora utmaningar i Stockholm Syd

I onsdags besökte jag polisområde Syd i Stockholm. Träffade som vanligt engagerade och duktiga medarbetare. Besökte bland annat passexpeditionen i Flemingsberg. Vilket härligt gäng. Ett ofantligt drag i verksamheten. Och vilka utmaningar. Även små barn måste ha en passbild där de har öppna ögon. Hur skulle personalen göra för att väcka liv i en sött sussande bebis som vägrade att vakna? Försök gjordes genom att lyfta upp barnet, badda med vatten i ansiktet etc. Stor dramatik i det lilla. Jag passade också på att åka radiobil. Vi stannade till vid centrumen i Norsborg, Fittja och Alby. Jag blir oerhört bekymrad över hur öppet de kriminella agerar i dessa områden, framför allt när det gäller narkotikaförsäljningen. Alla offentliga myndigheter måste tillsammans med de boende ta tillbaka de här områdena. Jag vill också skänka en särskild tanke till mina ledsagare Martin och Jakob från lokalpolisområde Botkyrka. Riktiga hjältar i vardagen!