Så löstes morden i Hallonbergen

Ivan, 25, sköts ihjäl i en bil på väg till Karolinska sjukhuset. Trots låga odds lyckades Stockholmspolisen klara upp gängmordet – och ett dubbelmord i Hallonbergen kopplat till det.

Söndag 22 januari 2017. Den skottskadade Ivan låg blödande i baksätet på en bil. Han hade blivit skjuten i ett garage i Hallonbergen i Sundbyberg, men lyckats fly och fått skjuts av två kompisar till akuten. Strax innan sjukhuset, på avfarten från E4:an, prejades bilen av en annan bil där det satt flera personer. Någon klev ur och sköt Ivan en andra gång – nu till döds. Han fördes till akuten men hans liv gick inte att rädda.

Att det hade gått till så visste polisen inte när de ryckte ut. Det skulle krävas en omfattande utredning under närmare ett års tid för att fastställa vad som hänt.

När Ivan sköts andra gången ringde en av hans två kompisar i bilen, vi kan kalla honom David, till 112 och en stor polisinsats drogs igång. Mer än femton patruller kom till avfarten för att säkra brottsplatsen och till sjukhuset för att hålla ordning bland alla som samlats där. Kompisen som hade kört bilen med Ivan fanns kvar vid sjukhuset, men David hade försvunnit. Insatsledaren ringde in regionens så kallade Kic-team, utredare i beredskap, som ryckte ut akut för att stötta patrullerna med förstahandsåtgärder och förhör innan den vanliga utredningen tog över.

Mordgrupp tillsätts

När kriminalinspektör Roger Johnsson vid grova brott i polisområde Stockholm nord kom till jobbet på måndag morgon visste han redan att han skulle bli utredningsledare. Den grupp han arbetar med har stor erfarenhet av gängskjutningar vid det här laget, och några medarbetare var förvarnade att de skulle ta nästa mord.

– Det underlättar mycket att vara mentalt förberedd, säger Roger Johnsson.

Därför var fyra nyckelpersoner redan klara till den PUG-organisation, eller utredningsgrupp, som tillsattes. Det var utredningsledare Roger Johnsson, en handläggare och cheferna för förhörsenheten och den inre enheten. Till sin hjälp fick de fem utredare, två mobiltelefonanalytiker, två så kallade FLO-utredare som kontakt mot anhöriga och en förundersökningsregistrator för att registrera alla inkommande handlingar.

– Vi hade bra bemanning i den första intensiva fasen. Det var viktigt för att säkra bevis innan de misstänkta gjort sig av med dem, säger Roger Johnsson.

Gruppen fick också en åklagare, Olof Calmvik, knuten till sig som fanns till hands i huset bredvid.

– Han har varit väl insatt från första dagen och kunde ta snabba beslut när vi tillsammans kom fram till viktiga utredningsåtgärder.

Polisen gör fynd

Polisen tyckte att kompisen vi kallar David uppträdde konstigt och hämtade in honom. Vid husrannsakan i hans hem hittade polisen Ivans mobil. Mobilanalytikerna kunde börja jobba och hitta viktiga samband mellan de misstänkta. De fick även fram tidpunkter och intressanta personer.

Lokalpoliser hjälpte till att identifiera personerna och knacka dörr. Man samlade snabbt in bilder från övervakningskameror i centrum, trapphus, bensinstationer och vägtrafikkameror. Polisen kunde säkra biljakten och allt eftersom få en klarare bild av händelseförloppet.

Den mördade Ivan var en känd profil i Hallonbergen. I hans umgängeskrets förekom narkotika och vapen och han hade nyss avtjänat ett fängelsestraff. När polisen fick fram att han troligen hade skjutits i ett garage från början innebar det ytterligare en misstänkt brottsplats. Men kriminalteknikerna hittade inte många spår och det var svårt att få vittnesuppgifter. Få ville prata och händelsen hade skapat oro i Hallonbergen. Lokalpolisen inledde en trygghetsinsats.

– Tack vare uthålligt arbete från FLO-utredare och förhörsledare kunde vi ändå få fram bra information till slut, säger Roger Johnsson

Varje morgon samlades utredningsgruppen tillsammans med åklagaren för att dela senaste nytt.

– Vi bodde i princip här i ett års tid, säger Roger Johnsson och sveper med handen över mötesrummet i polishuset i Solna.

De dagliga mötena sparade mycket tid.

– Alla kan inte ägna tid åt att läsa in allt, istället fick vi en sammanfattning av det viktigaste från de olika delarna  i PUG-organisationen, säger han.

Många unga misstänkta

I februari, efter några veckors intensivt arbete, hade polisen identifierat sex personer som de tyckte hade mycket att förklara. De bedömdes som farliga och en insats med över 40 poliser planerades för att hämta in dem. Spanare kartlade tolv till fjorton intressanta adresser, och vid tillslaget var insatsstyrkan med och grep de misstänkta. Polisen fick in fem av dem, alla unga killar i åldrarna 17 till 21 år. Efter förhör och husrannsakan häktades tre av dem och två släpptes på fri fot.

Polisen misstänkte att det fanns fler gärningsmän och behövde mer uppgifter men det var svårt för spanare att jobba obemärkt i Hallonbergen. Stadsdelen är liten och gänget hade järnkoll på centrum. Den inre enheten jobbade vidare med mobilanalysen och kriminalteknikerna med alla spår. Gruppen ägnade också mycket tid åt förhör och omhäktningar av de misstänkta, och med att hantera besök från anhöriga till de häktade där det krävdes att polis var med.

Dramatisk vändning

Den sjunde mars, sex veckor efter mordet på Ivan, fick allt en dramatisk vändning. Utredningsgruppen satt på morgonmöte när de hörde larm om en allvarlig händelse i Hallonbergen. Adressen låg nära Ivans familjs bostad så några av utredarna slängde sig i sina bilar och åkte dit.

På plats hade patruller hittat en kvinna knivskuren till döds i en lägenhet och en svårt skadad man på vägen utanför. Vittnen hade sett fyra män attackera honom och när polisen kom satt en av dem, en 16-åring, fortfarande hukad vid den skadade. Han flydde och polisen sköt efter honom. Strax kunde utredarna gripa honom i närheten. Två av de andra greps i ett trapphus: en 20-åring och en 21-åring vid namn Fouad. De fördes till polishuset där kriminaltekniker mötte dem och kunde säkra spår på deras kläder direkt i arrestintaget.

José, som den knivskurna mannen hette, avled strax efteråt. Det visade sig att han varit ett vittne efter att Ivan sköts i garaget. Han hade sett Fouad och några andra springa därifrån och sagt det till polisen. Den mördade kvinnan i lägenheten var hans fru.

– I medierna spreds det snabbt en bild av att motivet var att han hade vittnat, men det kunde vi inte säga helt säkert då och sanningen var mer komplex, säger Roger Johnsson.

José kände flera i gänget och misstänktes ha varit inblandad i deras narkotikaaffärer. Polisen tror att Fouad ville ta reda på om José pratat med polisen, men att situationen spårade ur på grund av grupptryck och Fouads mentala tillstånd. Frun hade råkat vara hemma av en tillfällighet och kommit i vägen. Förhören visade att Fouad varit irriterad på José av olika anledningar trots att de tidigare hade umgåtts.

– Efter dubbelmordet fick vi ännu svårare att få vittnesuppgifter, säger Roger Johnsson.

Samarbete med regionens mordgrupp

Stockholm Nords utredningsgrupp hade fullt upp med Ivanmordet så en av regionens två mordgrupper tog över dubbelmordet och startade en parallell utredning. De båda grupperna hade ett nära samarbete. Flera av de misstänkta förekom i båda utredningarna, och utredarna hjälptes åt med både förhör, husrannsakningar och vittnesskydd. Johan Winell, då hos regionens mordgrupp, ansvarade för utredningen av dubbelmordet:

– Båda ärendena har varit komplexa och krävt mycket energi av alla inblandade. Det var många frihetsberövade personer på få utredare, men vi lyckades ändå nå bra resultat tack vare det goda samarbetet, säger han.

I början av april satt sex personer häktade för Ivanmordet. Utredarna tog hjälp av polisens så kallade tillgångsutredare för att via banktransaktioner visa att de misstänkta hade kontakt med varandra, trots att de flesta nekade till det.

Polisen trodde att motivet till mordet på Ivan var en konflikt om narkotikamarknaden. Ivan hade varit en kriminell ledargestalt i Hallonbergen, men suttit i fängelse i 2,5 år. Under tiden tog Fouad över ledarrollen och när Ivan kom tillbaka blev det troligen konkurrens mellan dem.

Roger Johnsson försökte få hjälp av en internetspanare, en annan viktig funktion för att kunna knyta personerna till varandra. Han frågade runt i hela regionen, men det var svårt att få tag på en just då. Istället gjorde en av mobilanalytikerna några punktinsatser.

En it-forensiker på it-brottsgruppen gick igenom beslagtagna datorer från en husrannsakan. På dem fanns filmer där killar i gänget sköt med vapen på allmän plats. Polisen startade nya ärenden om grova vapenbrott och skickade filmerna till nationellt forensiskt centrum, NFC, för att bekräfta att det var skarpa vapen.

Mordvapnet hittas

I slutet av april kom ett genombrott. Fouad, som polisen ansåg vara ledaren, berättade i förhör att ett av vapnen som använts vid mordet på Ivan fanns  i ett förråd och att han kastat ett annat i Karlbergskanalen. Utredningsgruppen for direkt till det utpekade förrådet, och mycket riktigt – där fanns tre pistoler, ammunition och narkotika i några väskor.

– Vi använde samma kompetenta förhörsledare över tid. De skapade förtroende och fick fram avgörande information, säger Roger Johnsson.

Tre av de andra häktade erkände också i förhör att de varit med i bilen som följde efter Ivans bil.

I maj 2017 genomförde polisen en vallning med Fouad under stort säkerhetspådrag för att hitta platsen där han kastat vapnet i vattnet. Men Fouad ville inte samarbeta längre. Sjöpolisens dykgrupp letade i tre dagar tills de hittade vapnet under Essingebron. Det blev ännu ett genombrott.

Rättegång närmar sig

Nu började utredarna planera inför rättegången. För att förklara det krångliga händelseförloppet med många inblandade och flera brottsplatser, fick de hjälp av Cecilia Holmqvist på nationella operativa avdelningens utredningsstöd med att göra en digital presentation.

– Om vi inte tydligt kunde visa alla inblandades förflyttningar, från Hallonbergen, till Karolinska sjukhuset, sedan till Stockholms city och tillbaka till Hallonbergen, så att rätten förstod, skulle vi inte få någon dom, säger Roger Johnsson.

I juni hade NFC fortfarande inte hunnit undersöka de misstänkta mordvapnen. Eftersom de häktade var unga personer brådskade det. Polismästare Fredrik Bratt och chefsåklagare Per Nichols skrev till NFC och förklarade ärendets förutsättningar så att undersökningarna fick högre prioritering.

I juli var den drygt 3000 sidor långa förundersökningen klar och i slutet av augusti väckte åklagaren åtal om mord, vapen- och narkotikabrott och misshandel. Advokaterna började gå igenom slasken, material som inte kommit med i förundersökningen, och utredarna fick göra kompletteringar efterhand.

Strategin var att ha en gemensam rättegång för båda mordärendena. Den skulle hanteras som en särskild händelse med hård bevakning. Polisens personskydd gjorde nya hot- och riskbedömningar, något de jobbat löpande med under utredningen. Nu skulle de stötta vittnen och målsägare under processen tillsammans med utredarna, och ordnade så att ett huvudvittne som hade flytt utomlands efter mordet flögs hem.

Rättegången pågick från september till november i säkerhetssalen på Kungsholmen i Stockholm. Mycket stod på spel för både de åtalade och anhöriga till de mördade så det var många och starka känslor. Men allt avlöpte ändå lugnare än vad polisen befarat.

Långa fängelsedomar

Exakt ett år och en dag efter mordet på Ivan, den 23 januari 2018, kom tingsrättens dom: Fouad fick livstids fängelse och två män, födda 1996 och 1997, som båda var med i garaget och i bilen på E4:an, fick tio respektive tolv års fängelse. Exakt vem som sköt blev inte klarlagt, men Fouad ansågs vara den drivande kraften.

Fouad dömdes också för dubbelmordet på paret i Hallonbergen. Där dömdes också 20-åringen som greps i trapphuset till 14 års fängelse, och 16-åringen som flydde till tre års sluten ungdomsvård.

Hovrätten dömde samma personer, med lika långa straff, men ändrade några rubriceringar. Dessutom dömdes ytterligare en man, född 2000, för mordet i Hallonbergen.

– Det känns oerhört viktigt att kunna ge klarhet till de anhöriga om vad som hände och vilka som varit inblandade, säger Roger Johnsson.

Svår situation för vittnen

Något som bekymrar honom är domstolens hantering av de vittnen som vågar ställa upp i den här typen av ärenden.

– Vi måste hitta nya vägar att ta hand om dem bättre. Systemet är uråldrigt. Vi knuffar in dem ensamma i rättssalen att nagelfaras någon meter från sex misstänkta mördare, och på åskådarläktarna sitter de misstänktas kamrater och anhöriga, säger han.

Om anonyma vittnen är lösningen vet han inte, men något måste göras säger Roger Johnsson.

De har dragits in i situationen mot sin vilja, men det är helt avgörande att de vågar berätta vad de har sett utan att känna sig uthängda.  

Läs också:

Därför äter gängmord resurser

Grafik: Så många jobbar efter en skjutning