"Vi är länken till polisen"

Nära makten och med möjlighet att påverka. Marcus Sverdén på Justitiedepartementets polisenhet hjälper regeringen att fatta beslut i polisfrågor.

En polisbil som har stått vid Rosenbad i Stockholm rullar iväg. Vakterna utanför är alerta när vi närmar oss. Har vi ett ärende till Regeringskansliet? Annars får vi inte gå här. I byggnaden som de vaktar har regeringen sina sammanträden, statsministern sin arbetsplats och här sitter delar av Justitiedepartementet.


I entrén är det högt i tak, stengolv, gröna växter och marmorstatyer på rad. Här jobbar före detta polisen Marcus Sverdén på Justitiedepartementets polisenhet sedan ungefär ett och ett halvt år. Han möter oss i slips och kavaj, men intygar att det inte råder någon klädkod.

Polisenheten är en av Justitiedepartementets 19 enheter med olika ansvarsområden. Här jobbar ungefär 30 personer – däribland jurister, samhällsvetare, kriminologer och några tidigare polisanställda – med att bevaka och hantera nationella och internationella polisfrågor åt regeringen. 

Marcus Sverdén har både en jurist- och polisexamen och sökte sig hit eftersom han tyckte att det vore ett bra ställe att kombinera sina kunskaper. Tidigare har han jobbat på Stockholmspiketen, som distriktsjurist hos polisen i Stockholms city och som gruppchef på hatbrottsgruppen.

– Jag lämnade det operativa när jag gick från piketen till juristtjänsten. Det var en större omställning än att komma hit, säger han.

På Polisenheten är han med och tar fram underlag när regeringen ska fatta beslut i polisfrågor. För att ha en bra beslutsgrund behöver frågan belysas ur alla tänkbara vinklar. Vad finns att ta hänsyn till? Hur ser lagstiftningen ut, finns det statistik, fungerar det nya förslaget med hur polisen jobbar idag?

Uppdraget är att se till att regeringen kan förverkliga sin politik.

– Vi ska lyfta fram olika sidor av ett förslag och vara länken mellan myndigheten och regeringen, till exempel så att besluten går att genomföra. Vi kommer med inspel och åsikter men i slutändan är det alltid regeringen som fattar besluten, och de vill skapa så bra förutsättningar som möjligt för myndigheterna, säger Marcus Sverdén.

Polisenheten ansvarar för utformningen av polisens regleringsbrev och andra dokument som styr myndigheten, till exempel enskilda regeringsuppdrag. De kan också bereda ärenden som kommer från riksdagen, till exempel när en riksdagsledamot ställer en fråga till ett enskilt statsråd vad de gör inom ett aktuellt område.

– Det är otroligt spännande att vara så nära politiken. Jag känner att jag har stor möjlighet att påverka, säger Marcus Sverdén.

Medarbetarna ansvarar för olika sakfrågor och Marcus Sverdén har bland annat hatbrott, mänskliga rättigheter, polisens ombildning och trafikfrågor i sin portfölj.

Vissa arbetsuppgifter är långsiktiga, till exempel har regeringen nyligen tagit fram en handlingsplan mot rasism och hatbrott. Då tog han fram texter om hur polisen arbetar i nuläget, i hatbrottsgrupperna och regionerna och hur polisen samverkar med andra, för att ge regeringen en korrekt bild vad polisen gör inom området.

Det långsiktiga blandas med betydligt snabbare puckar, som att informera statsråden om dagsaktuella händelser eller ge bakgrundsinformation inför intervjuer och debatter.

– Polisverksamheten är händelsestyrd och beroende av omvärlden, det märks i arbetet på vår enhet, säger Marcus Sverdén.

Polisenheten har kontakter med polisen dagligen och pratar med medarbetare som har expertkunskaper för att få bakgrund och stämma av olika förslag: Skulle det vara svårt att genomföra, hur mycket resurser skulle krävas och vad skulle konsekvenserna bli för polisen?

När till exempel regleringsbrevet utformas förs diskussioner med polisen kring de olika återrapporteringskraven och uppdragen, om allt från gränskontroll till flygande inspektioner i trafiken.

– Polisens input är avgörande för att det ska bli bra resultat, säger Marcus Sverdén.

När ny lagstiftning tas fram är polisen ofta remissinstans. Arbetet fortsätter inom Regeringskansliet och då håller Marcus Sverdén och hans kolleger koll på vad polisen hade för synpunkter och lyfter fram dem i diskussionerna.

– Vi ska lyssna på polisen och bedöma deras synpunkter för att regeringen ska kunna fatta väl avvägda beslut, säger han.

Sin polisbakgrund har Marcus Sverdén ofta nytta av. Han har egen erfarenhet av polisens arbete och vilka svårigheter han upplevde.

– När jag jobbade som polis var jag mer ”hands on” där det hände saker. Nu är jag med där det händer på ett annat sätt. Jag har fått större kunskap om hur allt hänger ihop, hela kedjan till beslut, och får nya perspektiv på samma frågor. Det är väldigt intressant och givande, säger han.

På polisenheten finns också en stabsfunktion där en polisanställd lånas in ett halvår för att bidra med färska erfarenheter. De som nomineras har olika bakgrund men är oftast polischefer.

Alla underlag som polisenheten tar fram till regeringen måste vara korrekta, och frågetecken och meningsskiljaktigheter ska helst vara utredda redan på tjänstemannanivå. Därför är processen med beredning central. Stora och små frågor stäms av med berörda parter, enligt särskilda rutiner, så att alla viktiga synpunkter hämtas in.

I början tyckte Marcus Sverdén att det var svårt att veta var dokumenten skulle skickas, och vilka personer som skulle kontaktas. Nu ser han beredningen som en trygghet. 

– Det är ett samarbete, alla bidrar med sin sakkunskap och hjälps åt för att underlaget ska bli så bra som möjligt. Det kan låta byråkratiskt med många inblandade, men det är en inarbetad process och är det bråttom får man svar med vändande mejl med kloka synpunkter, säger han.

När intervjun snart är slut ursäktar sig Marcus Sverdén, han måste gå på just en beredning. Den här gången handlar det om en trafikfråga. Går det enligt plan är det klart om tio minuter, säger han. Det tar trettio minuter. Något annat dök upp – som det gör när det handlar om polisen.