"Hälsa Lasse"

Organiserade ligor lurar äldre och funktionshindrade i Sverige. Circa-gruppen har löst över 1 500 sådana brott men är en av polisens mer anonyma specialgrupper. Samtidigt en av de mest uppskattade.

Elsa svarade med sitt namn. Hon var över 80 år och det var väl åldern och cancern som tog ut sin rätt. Att hon var så svag att de kunde lura henne så nedrigt.

– Det är Lasse, ditt barnbarn, sa mannen i telefonluren.

Han lät inte som Lasse, men han sa att han hade ont i halsen och så behövde han 30 000 kronor av Elsa för att köpa en bil, ett kanonerbjudande, men det brådskade. Vad ”barnbarnet” inte anade: att fängelset väntade honom, tack vare Cirka som hade ringat in ännu en handelsresande
i åldringsbrott.

Pensionerade kommissarien Claes Persson, 69, besöker gärna seniorföreningar med sin berättelse om Circa, polisens specialgrupp mot åldringsbrott. Han ledde gruppen när det startade som ett projekt
i Alingsås 2008.

– Vi tog fast en liga som ägnade sig åt växlingsbedrägerier mot äldre. Vi utredde 138 brott med 147 brottsoffer från norr till söder. Det var lätt att hitta nya gäng som lurade äldre, så det rullade på.

Cirka består av en chef, åtta poliser som är utredare, två administratörer och samordnare samt en analytiker. Fyra av dem är stationerade i Göteborg och resten i Vårgårda, cirka sju mil nordost om Göteborg.

Att gruppen hamnade på polisstationen i Vårgårda beror på att de hade ett rum ledigt.

Håkan Carlsson och Niklas Källman i Circa-gruppen jobbar med att hitta seriebrottslighet i anmälningsflödet, säkra bevisning och utreda brotten.

I början var den största svårigheten att med 21 olika polismyndigheter leta brott över hela landet

– På den tiden behövde man få tillgång till varje myndighets enskilda anmälningssystem. Vi sköter vårt, ni sköter ert, lät det. Nu när vi har ett enda system låter det märkligt, då var det vardag. 

CIRCAs samordnare söker bland de 1,6 miljoner anmälningar per år som finns i polisens datasystem RAR och DurTvå för att hitta seriebrottslighet som riktas mot främst äldre. Målet är att få fram tillräckligt med information så att brott och gärningspersoner kan länkas samman. Samtidigt påbörjar de arbetet med att få fram identiteter på gärningspersonerna där bilder och filmer från övervakningskameror är en stor del. Det är viktigt att snabbt säkra bevismaterial.

– Den personkännedom och nätverk som vi byggt upp under åren ger ofta förslag på identiteter som leder fram till misstänkta. Framgångsfaktorn är att vi har ett nationellt perspektiv och på så sätt hittar de som förflyttar sig över landet, säger kommissarie Håkan Carlsson, chef för Cirka-gruppen.

De brottsgrupperingar som enbart begår brott lokalt eller regionalt hanteras dock bäst av regionala, lokala brottsamordnings- och utredningsgrupper.

– Hur kunde jag vara så dum, upprepade Elsa.

Så dum att hon åkte runt i Strängnäs, tog ut pengar och delade ut. Guldsmyckena därtill. De två halsbanden. Bismarckarmbandet med berlocker, morgongåvan från hennes bröllop 1951. Hennes vackraste minnen hade hon gett bort i en god tro som nu var raderad. När samordnarna på polisstationen i Vårgårda såg anmälan förstod de: fallet Elsa hängde samman med likadana brott mot åldringar landet runt.

– Den så kallade barnbarnsligan växte till en av de större utredningarna för oss, säger Håkan Carlsson efter fredagsfikat i Vårgårda.

CIRCA njuter bryggkaffe och sillsmörgås med yttre personal som arbetar i Vårgårda, Herrljunga, ofta kolleger från Alingsås, utredare och stationsbefäl.

– Polisarbetet här är familjärt, säger Håkan Carlsson.

Tidigare hade varje utredare sina ärenden och arbetade med dessa. I dag arbetar man mer i grupp där den som har huvudansvaret för en utredning skriver en att-göra-lista som tas upp på de dagliga morgonmötena. Det skapar en bättre gruppkänsla och gör arbetet effektivare eftersom de i gruppen som har lite luft i systemet kan hjälpa till. Samtidigt blir det lättare att planera vilka utredningar som ska prioriteras och hur arbetsupp-
gifterna ska fördelas.

Circa-gruppens medarbetare:
Stående: Lena Bodin, Håkan Carlsson, Anders Larsson, Gunilla Widestrand, Johan Fröjelin (specialiståklagare), Birgitta Magnusson och Niklas Källman.
Sittande: Catharina Agaeus, Mats Wahlberg och Elisabeth Gustafsson.

– En viktig framgångsfaktor är våra planeringsmöten med en specialåklagare. Det hjälper oss att ha rätt fokus för att gå
i mål med våra utredningar och undvika att lägga tid på utredningsåtgärder som saknar betydelse i domstolen, säger Håkan Carlsson.

Väster om polisstationen i Vårgårda ligger Europaväg 20, en favorit för ligor som siktar in sig på äldre. Circa följer ett 30-tal misstänkta grupper.

– Vi identifierar konstellationer som begår en viss typ av brott och där det finns gemensamma nämnare som tyder på att det är samma gärningsmän.
Ofta finns det bilder men det kan även vara tillvägagångssätt, namn som används, telefonnummer, eller fordon som binder ihop en grupp som arbetar tillsammans.

En grupp består av minst två, oftast runt fyra, personer, och det kan gå flera år innan de återvänder för att slå till igen.Ibland finns det kopplingar mellan grupperna. Det finns också ensamma gärningsmän, som till exempel en man iklädd reflexkläder som åkte runt i Syd- och Mellansverige och lurade sig in hos äldre under förevändning att han skulle kontrollera elen. De äldre skulle betala 150 kronor för detta och enbart med kort. Offren slog in sin kod och när mannen lämnade tillbaka kortet hade han bytt ut kortet mot ett annat.

Gärningsmannen, en polsk man som talade svenska, greps i Skåne efter att information lagts ut på polisens nationella informationssystem OBS-portalen.

Circa-gruppen hade genom sitt kartläggningsarbete identifierat ett drygt 90-tal brott som han kunde misstänkas för. Två Circa-utredare bistod region Skåne under de första två utredningsveckorna och mannen dömdes senare till fyra och ett halvt års fängelse för 56 brott.

Gärningsmännen är handelsresande i brott och oerhört brottsaktiva. De ligor som kommer till Sverige för att begå brott mot åldringar har, enligt Circa, rötterna främst i Rumänien och Bulgarien. Offrens ålder är omkring 85 år: yngre drabbas oftast på gatan eller annan plats, medan nästan alla äldre utsätts i sina hem. Elsa i Strängnäs var ett typexempel.

På banken hade hon inga tillgångar och bankomaterna trilskades. Men Elsa fick ihop 15 000 kronor och guldet, förstås.

Den man hon trodde var Lasse, hennes barnbarn, skickade en mellanhand för att hämta pengar och smycken.

– Hälsa Lasse, sa hon till budet.

Fem månader senare, i april 2016, körde ”barnbarnet” en avställd Saab 9-3 till sin lägenhet på norra Hisingen i Göteborg. Mannen rafsade ihop datautskrifter från passagerarsidan, rev en del och dumpade lapparna vid kvarterets returstation.

Gärningsmännens bil i Göteborg. Den så kallade Barnbarnsligan hade
utskrifter med namn, telefonnummer och adresser till äldre personer.
Bild från förundersökningen.

Det han inte visste var att där fanns en kriminalinspektör från spaningsgrupp ett, polisregion Väst, på Circa-uppdrag. Han lyckades med ena handen fiska upp några iturivna papper genom containerinkastet, andra samlade han in med en gren.

”Jag kunde snabbt konstatera”, rapporterade spanaren, ”att de var intressanta eftersom jag utläste information om personnummer och adressuppgifter på äldre personer på ett av de söndriga arken.”

Det är ofta så gärningsmännen jobbar. I beslagtagna datorer kan poliserna se hur ligorna har surfat på nätet och kartlagt personer över 90 år som bor i ett visst område. De kan även söka på äldreboenden. En liga hade gps med sig i bilen. När Circa-gruppen tömde den fick de fram positioneringar på hur de hade rört sig i Sverige.

– Vi gick tillbaka i historiken och såg att de även rörde sig över nationsgränserna. Huvudpersonen var en kvinna med 34 olika alias, dömd i en mängd länder, bland annat på Nya Zeeland. De hade kört Costa Brava-kusten, storstäderna, längs kusten i Italien och på Frankrikes landsbygd, säger Håkan Carlsson.

Circa-gruppen har, till skillnad ifrån de olika brottsamordningsgrupperna runt om i Sverige, utredare som tillsammans med administratörerna och samordnarna ser till att förstahandsåtgärder görs och bevisning säkras.

– Just dessa åtgärder är vitala för att kunna nå framgång i utredningen när väl gärningspersoner identifieras. Det ökar också möjligheten att avbryta brottserier, säger Håkan Carlsson.

Men inflödet av ärenden är på många orter alldeles för stort i förhållande till antalet utredare. När Circa-gruppen försöker att få någon utredningsenhet att ta sig an en större brottserie är ofta engagemanget hos den enskilde utredaren stort, men på grund av arbetsbelastning tvingas alla att förundersökningsbegränsa, satsa på de mest väsentliga delarna. Det kan dock vara förödande för straffvärdet, menar Håkan Carlsson.

– Eftersom gärningspersonerna ofta återfaller i samma typ av brottslighet krävs ett högt straffvärde för att minska deras motivation att begå brott i Sverige. I ett ärende kan det finnas bevisning som stärker hela utredningen eller som kan användas som kringbevisning i en rättegång. Därför är det viktigt att ha en bra dialog med åklagarna för att nå framgång och undvika en för tidig förundersökningsbegränsning, säger Håkan Carlsson.

Det händer att gärningsmän åker fast i ett tidigt skede, men ofta hinner de göra en lång serie brott.

– Vissa hinner med 70 till 80 brott innan de lämnar landet, säger Anders Larsson, utredare och förundersökningsledare vid Circa.

– Då efterlyser vi dem genom en europeisk arresteringsorder. Vi brukar få hit dem. Det kan gå snabbt, fast ibland tar det flera år.

CIRCA kontrollerar rutinmässigt med Western Union om misstänkta transaktioner har gjorts. Gruppen har inlett ett samarbete med polis i Rumänien, Polen och Bulgarien för att följa pengar och på så vis komma åt ligorna, gärna organisatörer.

– De begår inte brott i sina hemländer för de vill inte väcka uppmärksamhet. Men de drar in stora summor och vi misstänker att de investerar pengarna i bilar och fastigheter i sina hemländer. Vårt mål är att beslagta vinsterna som motiverar dem, säger Håkan Carlsson.

Barnbarnsligan som lurade Elsa åkte fast. En gärningsman greps utanför en bank i Norrtälje. Huvudmannen, Elsas ”barnbarn”, togs i Göteborg. Spaning och telefonavlyssning gjorde sitt. Och hon var inte ensam om att drabbas, det fanns ytterligare ett 50-tal brottsoffer. Men själv hann hon inte få upprättelse. När domen föll i februari i år, hade hon redan gått bort. I utredningen berättade en anhörig om Elsas tillvaro efter brottet. Hon hade fått tag på sitt riktiga barnbarn, förstått vad som hade hänt och hennes sista tid i livet rann undan i ett svart hål av oro, självförebråelser och skam.

– Det är onekligen ruskigt fula brott som de här personerna begår, säger pensionerade kommissarien Claes Persson.

Fotnot: Namnet Elsa är fingerat.