Beredda på det värsta

En misstänkt pyroman och en man som hotar att skjuta sig själv och andra. Med regionala insatsstyrkor kan polisen hantera svåra situationer bättre i hela landet. Vi följde den senaste, region Bergslagens grupp i Dalarna.

Det är mitt i natten när poliserna i insatsgruppen närmar sig huset där den misstänkte pyromanen bor. Polisen vet att han är i lägenheten, men har han upptäckt att de är där?

Trots tung utrustning och vapen rör poliserna sig snabbt och nästan ljudlöst. På mindre än en minut är lägenhetsdörren uppbruten. Operatören Maria är först in med resten av gruppen tätt efter.

Tidigare under dagen körde gruppen upp till Sälen i norra Dalarna. Orten har drabbats av flera bränder den senaste tiden och polisen vill gripa mannen som tros ligga bakom dem innan han begår fler brott. Spanare har sett mannen bära ett vapenfodral och därför bedöms hotbilden som förhöjd.
Insatsstyrkan har inkvarterat sig i en av stugbyarna i närheten, ätit och vilat några timmar. Sedan är planen att de ska göra en inbrytning och gripa den misstänkte tidigt på morgonen.

De senaste åren har polisen byggt upp enhetliga regionala insatsstyrkor för att ha samma förmåga att ingripa snabbt och med samma kompetens oavsett var i landet ett allvarligt brott inträffar.

– Det innebär att vi är tränade för att bland annat kunna ingripa mot grovt kriminella och beväpnade gärningsmän, och mot grova våldsbrott som till exempel skolskjutningar, säger gruppchefen som vi kallar Lars.

Hans grupp arbetar över hela region Bergslagen och det kan bli många mils bilåkande.

– Självklart påverkar avstånden hur fort vi kan vara framme. Men vi är ändå förhållandevis snabbt på plats jämfört med tidigare. Då fick vi vänta på
nationella insatsstyrkan vid händelser som krävde insatskompetens, säger Lars.

Den här gången har gruppen valt att köra upp dagen innan för att vara på plats i god tid och kunna genomföra insatsen utvilade.

På vägen upp pratade Lars med de andra funktionerna i insatsen. Polisområdets spaningsgrupp har redan bevakat den misstänkte mannen en natt och gör bedömningen att han inte kommer att göra något ikväll. De tycker att det vore bra om han kan gripas redan under kvällen. Så efter ett telefonsamtal med åklagaren bestäms det att inbrytningen ska göras vid midnatt om den misstänkte inte själv lämnar bostaden och kan gripas innan dess.

I stugbyn äter gruppen lite mat innan de samlas i en av stugorna för att gå igenom kvällens uppdrag. Insatsstyrkorna används vid situationer som kräver andra metoder än vad som normalt används i ingripandeverksamheten. Lars förbereder gruppen genom att de tillsammans gör en situationsanalys.

– Det är ett sätt att tänka som ger bra stöd för att fokusera på rätt saker i insatsen, säger han.

Gruppen diskuterar. Hur är förutsättningarna för just den här insatsen?
Det bästa är om den misstänkte mannen kommer ut och kan gripas utanför bostaden. Kommer han i så fall att ha med sig utrustning för att kunna starta en brand, eller måste man leta efter bevisen i bostaden?

Det troligaste är att gruppen får göra en inbrytning och gripa mannen inne
i lägenheten. Går det i så fall att komma ända fram utan att bli sedd?
Och vad är det värsta tänkbara scenariot? Mannen har alltså synts med ett vapenfodral och om han har ett vapen – kan man i så fall vänta sig att han skjuter? Eller har han förberett något annat sätt att skada polisen när de kommer? Gruppen gör en plan även för dessa alternativ och fortsätter med en förövning som sista förberedelse.

Poliserna har en ritning över mannens lägenhet. Med hjälp av den stuvar de om möblerna i stugan för att få det att likna de olika rummen och skapa en så realistisk bild som möjligt av vad som väntar. Sedan övar de hur de ska rycka fram, hur de ska komma upp på loftgången där lägenhetsdörren finns och hur de ska bryta upp dörren och tränga in i lägenheten.

– Om vi har tid försöker vi alltid göra en förövning innan vi börjar en insats. Är vi trygga med hur vi ska göra minskar risken för att något ska gå fel, säger operatören Maria.

Först när alla är nöjda och vet vem som gör vad åker de iväg. Nu är det skarpt läge.

Det är fortfarande några timmar kvar till den planerade inbrytningen när poliserna kommer fram till huset där mannen bor. Vid det laget är det mörkt och regnigt. Gruppen tar skydd under det utskjutande taket på en uthusbyggnad, spanar och väntar. Någonstans i mörkret finns också spaningsgruppen.

– Som insatspolis måste du kunna vänta, viskar gruppchefen Lars.

–  Blir du otålig och vill forcera händelseförloppet riskerar du att utsätta både sig själv och de andra i gruppen för onödiga risker.

Medan poliserna väntar ser de hur mannen rör sig i lägenheten. En lång stund är han i badrummet. Förbereder han sig för att gå ut? Insatsgruppen är på helspänn för att kunna agera snabbt. De ser honom bakom det frostade glaset i badrumsfönstret och förstår till sist vad han gör: hänger tvätt.

Så blir klockan midnatt, dags att bryta sig in. Gruppen har tagit fram verktygen för att snabbt och effektivt få upp dörren. Allt går smidigt, och några minuter senare är mannen gripen. Han sätts i en bil och körs iväg till polisstationen. Operatörerna återvänder till stugbyn medan Lars stannar kvar tillsammans med spaningsgruppen för att göra en första genomgång av
bostaden. Där hittas bland annat flera vapenreplikor i form av automatkarbin och pistoler. I morgon kommer kriminaltekniker och gör en ordentlig husrannsakan.

Efter några timmars sömn och frukost återsamlas gruppen för att gå igenom gårdagen. Varje insats följs upp av vad som kallas After Action Review. Då har alla som var med chansen att säga hur de upplevde insatsen, vad som gjordes bra och vad man behöver öva på för att bli bättre. Den här gången kunde man till exempel varit bättre på att rapportera tillbaka till gruppchefen när man slutfört ett moment i insatsen.

Utvärderingen är viktig säger gruppchef Lars.

– Vi lägger 15 procent av arbetstiden på utbildning. Då använder vi bland annat erfarenheterna från våra uppdrag för att veta vad vi behöver öva på så att vi hela tiden utvecklar både vår förmåga och verksamheten.

Gruppen tar en kopp kaffe på polisstationen i Sälen innan de vänder bilarna hemåt igen. Halvvägs hör regionledningscentralen av sig. En man har bråkat och kommit med anklagelser mot personalen på en skola i Vansbro några kilometer längre fram. Den planerade lunchen får vänta. Lars förklarar:

– Vår första prioritering är insatser som kräver den extra kompetens vi är tränade för. Men vi är även en del av polisens totala resurser i regionen och ibland arbetar vi med samma uppdrag som den vanliga ingripandeverksamheten.

Oftast arbetar man tätt tillsammans med övriga enheter såsom ingripandepoliser, utredare, spanare och områdespoliser,  men även gränspoliser och trafikpoliser.

– För oss är tillsammans-känslan viktig, säger Lars.

Gruppen delar upp sig. Lars patrull åker till skolan och den andra med Maria i spetsen åker till mannens bostad för att lokalisera honom och förbereda för att eventuellt ingripa. Vid skolan pratar en av operatörerna med skolpersonalen medan Lars väntar vid bilen. Några killar på sju-åtta år närmar sig lite avvaktande.

– Är du polis?

Gruppen åker i civila bilar och trots att Lars inte har uniform ser han tydligen ändå ”polisig” ut i deras ögon.

Försiktigheten försvinner när han går fram och börjar prata med killarna. En av dem visar att han kan göra en baklängesvolt, rakt upp och ner utan att ta sats. Lars är klart imponerad. Innan killarna försvinner in på skolgården igen räcker de över några teckningar som de vill att polisen ska ha. De har ritat epatraktorer som de ska skaffa när de blir äldre.

Plötsligt hör regionledningscentralen av sig igen. En man i Värmland har hotat att begå självmord genom att skjuta sig själv offentligt. Eventuellt har han hotat att skjuta andra också. En kort avstämning och sedan är gruppen på väg.

Nu är blåljusen på, det är skarpt läge igen, men drygt tjugo mil att köra. Lars använder tiden till att prata med ledningscentralen för att få en bättre bild av den kommande insatsen. Uppdraget är att omhänderta mannens vapen.

Gruppen börjar närma sig men de är ute i de värmländska skogarna och det finns ingen riktigt bra adress till mannens bostad. När Lars patrull hittar fram har den andra patrullen fortfarande några mil att köra. Under tiden stannar Lars en bit ifrån och samma operatör som pratade med skolpersonalen i Vansbro får nu smyga fram genom ett litet skogsparti för att kolla att de är på rätt plats. 

Då har även Marias patrull hunnit fram och de bestämmer sig för att gå in i huset. Den här gången finns det inte tid till någon förövning.

Diskmaskinen är på men mannen är inte där. Medan de väntar på att han eventuellt ska dyka upp letar gruppen igenom bostaden efter vapnen. Det finns ett vapenskåp, men det är låst så det går inte att kontrollera.

Ledningscentralen lovar att skicka en patrull med släpvagn som kan hämta det.Gruppen har missat mannen med en halvtimme men är fortfarande beredda, han kan fortfarande finnas någonstans i närheten och dyka upp när som helst. Det blir vakuum i insatsen.

– Tills vidare avvaktar vi här ifall han kommer hem. Eller att vi får information om var han finns och instruktioner om vad vi ska göra nu, säger Lars.

Flera gånger närmar sig bilar och varje gång gör gruppen sig beredd på att överraska och gripa mannen när han kommer. Lars fortsätter att ha kontakt med ledningscentralen och så småningom kommer beskedet. Marias patrull ska åka till Säffle och platsen där mannen uppges ha sagt att han ska skjuta sig. Lars patrull fortsätter vänta vid mannens bostad.

Innan Maria hinner fram till Säffle med sin patrull kommer andra uppgifter. De ska åka hem till mannens flickvän i stället. Det slutar med att de möter mannen i hans bil. Han parkerar vid sidan av vägen utan att upptäcka insatsstyrkan, tar fram sitt vapen från bilen och går över en åker. Maria och hennes patrull springer över åkern för att försöka genskjuta mannen och Lars patrull kastar sig i bilen för att biträda.

När mannen är på väg att sätta sig i bilen igen kan insatsstyrkan ingripa och säkra honom och hans vapen. Mannen forslas bort och gruppen kan lämna platsen. Äntligen blir det tid för den överhoppade lunchen som nu är en försenad middag också.

– Det är 25 timmar sedan jag fick riktig mat senast, säger Maria.

När gruppen är tillbaka i Dalarna och arbetspasset är slut har det gått mer än ett dygn sedan de grep den misstänkte pyromanen i Sälen. 

Namnen på personerna i texten är fingerade.

Nationella insatskonceptet - NIK
  • Det nationella insatskonceptet består tre nivåer:
    en generell regional förmåga (de regionala insatsstyrkorna i region Nord, Mitt, Bergslagen och Öst).
  • en förstärkt förmåga i de tre storstadsregionerna (piketerna i Stockholm, Syd och Väst).
  • en nationell förmåga i form av nationella insatsstyrkan, NI.
  • Insatsgruppen i Dalarna är det senaste tillskottet på nivån generell regional förmåga, och har funnits sedan våren 2016.