Ser det ingen annan vill se

Varje dag, varje minut sprids bilder på nätet. Bilder på barn som blir utsatta för sexuella övergrepp. Marie Karlssons jobb är att minska spridningen och ytterst övergreppen.

– När jag fick frågan om jag ville jobba med det här, fick jag också tid att fundera på det. Jag läste och bildade mig en uppfattning om vad det handlade om. Barn är en väldigt sårbar grupp. Här känner jag att jag kan göra nytta för någon som är utsatt. Det är ett sätt att motverka sexuella övergrepp, säger Marie Karlsson.

I polishuset på Ernst Fontells plats i Göteborg delar hon sitt arbetsrum med tre andra kolleger. På fönsterrutorna ut mot korridoren på plan tre sitter gula varningstrianglar uppklistrade med texten: ”Känsligt bildmaterial”. På andra sidan rutorna blir skärmarna fönster mot en verklighet som flertalet känner en stark avsky mot.

– Bland det första jag fick ta del av var en film. Den etsade sig fast och jag trodde den aldrig skulle försvinna från näthinnan. Ljudet är jobbigt. Det är mycket som berör en illa. Det som kanske påverkar mig mest är att se barnens ögon. Ögon utan glans, ögon som har stängt av och är någon annanstans.

Marie Karlsson är beteendevetare i botten och har sedan letat sig fram genom kunskapens stigar för att utveckla sin yrkesroll.

Sedan några år tillbaka har hon fördjupat sig i brott mot barn och utbildad sig till barnförhörsledare. Hon har även pluggat rättspsykologi och bland annat fått insikter i hur man får fram relevant information i själva förhöret och brottsutredningen som helhet. Just nu vidareutbildar sig Marie Karlsson på Polishögskolan i Oslo och läser en master på distans i erfarenhetsbaserad brottsutredning, som är öppen för polisanställda i hela Norden.

Hon ser ett stort värde i att föra in forskningens olika insikter i det praktiska polisarbetet. Även om Marie Karlsson  utreder brott som helt eller delvis sker på nätet, understryker hon att vi inte får glömma bort att brotten sker mellan verkliga personer och inte mellan maskiner.

Parallellt med sitt sökande efter kunskap, har hon också närt en vilja att på ett eller annat sätt jobba med människor. Vissa mänskliga möten är naturligtvis svårare än andra. Bakom stängda dörrar i polishuset handlar det ibland om att titta in i olika personligheters mörka rum och försöka skapa sig en förståelse.

– Jag tror man måste vara intresserad av hur människor fungerar och vad som motiverar dem. Kanske måste man ha en vilja att förstå, även om det handlar om fruktansvärda handlingar och är svårt. Det är viktigt att kunna reflektera över sina egna fördomar och hur det påverkar mötet med andra människor. Det gäller både i mötet med misstänkta och med målsägare.

Idag har Marie Karlsson och hennes kolleger ett samarbete med Sexualmedicinskt centrum i Göteborg. De arbetar med sexuella frågeställningar utifrån både en medicinisk och psykoterapeutisk horisont.

En del av deras arbete är inriktat på sexualitet som skadar en själv eller andra. En del av samarbetet handlar om ett kunskapsutbyte. En annan viktig del är möjligheten att kunna hänvisa misstänkta dit.

– Ofta blir det en stor kris för de här personerna när vi kommer och knackar på. Vi erbjuder hjälp redan under första förhöret. Många av dem vi hämtar till förhör vill ha den hjälpen.

Personer som i nästa steg blir dömda för barnpornografibrott får behandling. Men det kan ta tid och därför finns det ett stort värde i att redan under förundersökningsfasen kunna erbjuda behandling.

– Det bygger på att vi har personens godkännande, att de själva vill. Om de här personerna har en sexuell attraktion mot barn eller av andra skäl riskerar att bli förövare kan de behöva stöd och förebyggande hjälp i varierande grad under hela livet. Att vi har det här samarbetet är en förebyggande åtgärd som har stor betydelse. Inte minst för de barn som kanske annars skulle råkat ut för ett övergrepp.

Marie Karlsson berättar om förövare som tidigt och systematiskt försöker normalisera övergreppen genom att bland annat visa bilder och filmer med pornografiskt innehåll. En typ av sagor vid sängkanten som inget barn ska behöva uppleva.

– Barn har ingen egen referensram. En dag förstår de som blivit utsatta att det är vad barn inte ska vara med om. Därför är det oerhört viktigt att jobba med bevismaterialet ur flera perspektiv.

Hon berättar vidare att forskning visar att minst 30 procent av de som laddar ner barnpornografi också själva begår sexuella övergrepp på barn. Att snabbt kunna kartlägga och få en uppfattning om vilka barn som finns i närheten av de misstänkta, kan vara en avgörande faktor för att kunna stoppa ett potentiellt övergrepp. Det är också i dessa lägen viktigt att kunna skala av eventuella fördomar om personen på andra sidan bordet.

– Det är mitt jobb att få fram så mycket information som möjligt. Brottet är vad det är och jag måste möta personen bakom. Det handlar om att få stopp på övergrepp och jag måste inta en professionell roll. Ingen tjänar på att jag visar avsky mot den här personen. Sedan är det viktigt att förklara konsekvenserna av brottet. Ibland når jag fram. Ibland inte.

Samtidigt ser Marie Karlsson också ett stort värde i att skapa en bredare medvetenhet kring barnpornografi och sexuella övergrepp på barn. 

– Det är kanske inte något man pratar om lika mycket jämfört med narkotika- och våldsbrott. Detta är ett allvarligt brott att jobba med och vi behöver öka kunskapen. Det handlar både om att informera internt och bredare i samhället. Kan vi få till en bra samverkan med andra instanser får vi också ett bättre preventivt arbete.

Genom en större medvetenhet kan poliser som jobbar med andra brott bli bättre på att uppmärksamma barn som kan vara utsatta och potentiella förövare som kan ha ett avvikande sexuellt beteende. Marie Karlsson framhäver att det kan räcka med att våga tänka tanken och ställa frågorna.

– Det kan handla om att vara uppmärksam på beteenden eller material som kan upplevas som anstötande. Det är viktigt att ta med detta i underrättelserapporter. Även om det inte finns en konkret misstanke just då, kan det vara värdefull information i ett senare skede.

Marie berättar också att det inte är ovanligt att de som laddar ner eller tittar på barnpornografi har gjort en resa genom andra pornografiska avarter på nätet. Inte minst därför är det också viktigt med en ökad medvetenhet om risken för att barn kan bli utsatta.

– Vi är gärna ett bollplank i de här frågorna. Poliser som jobbar i ingripandeverksamheten eller utredare som jobbar lokalt kan även tipsa om Preventell, en hjälplinje som Karolinska institutet driver och dit människor med en oönskad sexualitet kan vända sig.

Bakom glasrutorna med varningstrianglar jobbar Marie Karlsson och hennes utredarkolleger i team tillsammans med it-forensiker, som säkrar bevisningen i olika datamedier. Tidigare låg fokus på att betrakta barnpornografi mer som ett innehavsbrott. Mycket av arbetet handlade om att räkna antal bilder och klipp. Men utredningarna tar idag inte bara fasta på antal bilder, filmer eller konversationer i mer eller mindre ljusskygga forum på nätet. Ytterst handlar det om dokumenterade verkliga övergrepp på barn. Varje bild är ett bevis på detta faktum och ett bevis för innehavet i sig.

– Vi försöker hitta ledtrådar som kan leda oss till målsägare, misstänkta, tider och platser. Vi försöker förstå hur bilder, konversationer och annan bevisning möjligen hänger ihop. Är bilderna egenproducerade? Har den misstänkte gömt material? Vilken information finns i bilden visuellt och i informationen om hur den är sparad och lagrad? Främsta syftet är att stoppa övergrepp. Men i de fall barnet blir målsägare kan det få ersättning och upprättelse.

Barnpornografi produceras och sprids världen över. Många barn blir anonyma ansikten i ett brutalt galleri. Arbetet att identifiera barnen är en utmaning som kräver bra samordning på alla nivåer. Från lokal nivå till internationella samarbeten.

– Bilder som sprids i andra länder kan vara dokumentation av övergrepp som utreds lokalt här hos oss. Därför är det viktigt att kontrollera mot bilddatabaserna när man utreder sexuella övergrepp mot barn. Det är också viktigt att tillföra databaserna bilder på identifierade barn som kan dyka på andra platser i världen. Idag är det nationella operativa avdelningen man ska vända sig till. Under året hoppas vi att databaserna även blir tillgängliga regionalt.

– Samordning är väldigt viktigt. Överskottsinformation i mitt ärende kan vara bevisning i ett annat ärende. Det är därför vi behöver utveckla inte bara underrättelsearbetet utan också brottssamordningsarbetet som samordnar förundersökningsmaterial.  

Det finns kanske ett närmast självklart driv att motverka sexuella övergrepp på barn. Samtidigt klarar inte alla av att exponera sig för den här typen av material. Andra har också fått frågan, men tackat nej.

– Nu har jag gjort det här i åtta år. Det har varit en process. Det är viktigt med handledning och kunna bolla med kolleger Jag har själv två barn. Det var jobbigt en period när barnen var yngre. Det blir så tydligt hur beroende de är av vuxenvärlden och hur sårbara de är i en hemmiljö där de ska vara trygga. Ibland påverkar det ens privatliv och det tror jag är ofrånkomligt. Det gäller att kunna distansera sig och vara nästan klinisk ibland. Men inte omänsklig, säger Marie Karlsson.