På gripande djurärende

Följ med när djurskyddspolisen i Stockholm ska bistå länsstyrelsen på ett ärende hos en djurägare som misskött sina katter.

Plötsligt stannar polisbilen. Det ligger ett träd mitt på vägen som måste ha fallit i stormen. Det är kallt, men vinden är ändå ganska mild.

Djurskyddspolisen i Stockholm ska bistå länsstyrelsen på ett återbesök hos en djurägare någonstans i Stockholm som har misskött sina katter.

Djurskyddspolisen rycker in när handläggarna på länsstyrelsen behöver hjälp med att ta sig in i bostäder, om det kan bli våldsamt eller som idag, att de redan i förväg misstänker att djur ska omhändertas.

– Vi ser mycket social misär i det här jobbet. Vi kommer in i ganska trasiga förhållanden. Jag har sett mer elände som djurskyddspolis än jag någonsin kunnat föreställa mig, säger polisen Dennis Björklund.

Tillsammans med kollegan Ingrid Hellström kliver Dennis Björklund ur polisbilen, går över det fallna trädet och vandrar på vägen mot djurägarens bostad, tätt följda av de två djurskyddshandläggarna från länsstyrelsen i Stockholm.

Precis nere vid sjön ligger den lilla röda stugan ensligt men idylliskt. Sjöutsikten är, utan att överdriva, som den vackraste tavla som knappast går att sätta pris på. Men den syn som möter poliserna inne i huset är allt annat än vacker.

– Hallå, är det någon hemma? Poliserna ropar, men inget svar kommer inifrån huset.

Ingrid Hellström öppnar den olåsta knarrande dörren och ryggar tillbaka.

Stanken av kattpiss och avföring är outhärdlig. Golvet är ingrott med år av smuts, de färgglada trasmattorna har nästan blivit en del av träplankorna. Det är fem grader i huset och elen har gått. Vedpinnarna som brinner i den svarta gjutjärnsspisen är en klen tröst, lågan gör knappt någon skillnad.

Den 90-åriga kvinnan som bor i huset hade inte hört att polisen knackat på dörren. Hon kommer ut från köket medan två katter rusar in i vardagsrummet från det närliggande köket. Kvinnan är iklädd en jacka som en gång varit vit, men som svärtats ned av smuts. Hon har inte kunnat gå ner till sjön för att tvätta sina kläder på ett halvår, säger hon.

– Människorna vi möter när vi åker ut har ofta varit på glid rent socialt ganska länge, vilket också drabbar djuren. Socialtjänstlagen som finns till för att hjälpa utsatta bygger på frivillighet. Många gånger är det först när djuren ska omhändertas som myndigheterna verkligen griper in, säger Dennis Björklund.

Det var efter att en privatperson anmälde att kvinnan misskötte sina katter som länsstyrelsen gjorde sin första kontroll. Idag ska djurskyddshandläggarna se om kvinnan följt kraven som ställdes på henne vid det förra besöket. En av medarbetarna från länsstyrelsen förklarar för kvinnan att då beslutades bland annat att hon bara fick ha två katter och att de skulle kastreras. Hygienen behövde förbättras radikalt. Men det har inte skett någon förändring alls. Huset är som en enda stor kattlåda.

– Det har inte blivit någon skillnad. Miljön är fortfarande helt oacceptabel ur djurskyddssynpunkt, säger djurskyddshandläggaren.

Lugnt och sakligt fortsätter handläggaren förklara vilka rättigheter kvinnan har och hur hon kan överklaga beslutet. Men kvinnan håller inte med om att katterna skulle ta skada av miljön.

– Nu har det gått för långt. Katterna har det jävligt bra här ska jag be att få tala om!

Nu ska djuren räknas. Dennis Björklund tar fram håven som han tagit med sig från bilen och försöker locka fram katten som ligger under den gamla blåmålade allmogebyrån. Ut kommer en gråspräcklig katt tätt följd av en svart liten unge som snabbt springer in under nästa byrå. Det springer katter precis över allt, bland bajs och kiss. Dörren stängs och djurskyddshandläggarna räknar katterna i rum för rum. Det är svårt att andas, nästan omöjligt att inte känna hur kväljningarna kommer upp i halsen. Idag hittades fem vuxna katter och fyra ungar som inte är kastrerade. Sju fler än vad det tidigare beslutet tillät.

– Visst är det tufft att se djur lida, men det svåra i mitt jobb är att förklara för människorna vi möter att de inte kan ta hand om sina djur. Jag drivs av att göra skillnad för djuren, säger Dennis Björklund.

En lurvig och gråvit katt har en ögoninfektion och är i så pass dåligt skick att djurskyddshandläggaren beslutar att katten måste omhändertas. De två poliserna hjälps åt att fånga in den, medan kvinnan skakar på huvudet. Det är ingen lätt uppgift, men till sist är den något uppstressade katten stilla i buren. Dagens uppdrag har gått lugnt till. Trots den avskyvärda och intensiva lukten i huset är den här situationen inte något som förvånar Dennis Björklund. Det är en del av djurskyddspolisens vardag.

– Igår hämtade vi en katt i en lägenhet som var kvar när ägaren blivit vräkt. Katten körde vi direkt till veterinären som fick avliva den. Ett enkelt telefonsamtal från den som vräkts hade räddat livet på katten. Sådant gör mig förbannad, säger Dennis Björklund.

Antalet djurärenden som polisen måste hantera har ökat de senaste åren. Det är tamdjur som djurskyddspolisen tar hand om, till exempel om de vanskötts eller är aggressiva. När polisen omhändertar djur och behöver betala för till exempel transport och förvaring, kräver polisen tillbaka pengarna från djurägarna som får stå för omkostnaderna.

2011 blev djurskyddspolisen i Stockholm en egen grupp i syfte att få en mer enhetlig handläggning av djurärenden. Målet var att öka lagföringen, främst för brott mot djurskyddslagen och djurplågeri och att få kontroll på de höga kostnader som omhändertagande av djur ofta resulterar i.

Men det kan ske förändringar inom området. I vårpropositionen har regeringen föreslagit att delar av djurskyddsansvaret flyttas över till landets länsstyrelser som då skulle få möjlighet att själva omhänderta djur och ansvara för förvaring av djuren. Den omfattande administrationen skulle då också lyftas från polisen, vilket är det mest resurskrävande för djursskyddspolisen. Beslut fattas i höst.

– Blir förslaget verklighet kommer polisen ändå behöva vara behjälplig när länsstyrelsen inte kommer in i bostaden eller om det blir en hotfull situation, eftersom det bara är polisen som får använda våld om situationen kräver, säger Dennis Björklund.

Efter ett besök hos en djurägare skriver länsstyrelsen en kontrollrapport. I det här fallet beslutas senare att alla katter ska omhändertas. Då får polisen åka själva och hämta djuren och verkställa beslutet.

– Idag tar vi med oss den katt som är i sämst skick. Vi kör den till ett ställe vi har avtal med som förvarar katten. De kommer att ta med den till veterinären för kontroll, säger Dennis Björklund.

Förutom att omhänderta katten tar länsstyrelsen kontakt med socialförvaltningen i den äldre kvinnans hemkommun för att informera om hennes utsatta situation. Poliserna går tillbaka till bilen längs vägen och sätter in den vita plastburen i bagageutrymmet. Två små ögon tittar ut genom gallret och väntar på att få ett nytt och rent hem.

Djurskyddspolisen i Stockholm:
Verkställer omhändertagande av djur som faller under djurskyddslagen, till exempel hundar, katter, hästar och kor. Det är länsstyrelsen i varje län som beslutar om vilka djur som ska omhändertas.

Gruppen har ansvar för utredningar om djurplågeri, brott mot djurskyddslagen, brott mot lag om tillsyn över hundar och katter samt vid vållande till kroppsskada som uppkommit genom bristande tillsyn av hundar och katter.

Så går ett djurskyddsärende till:
När länsstyrelsen får in en anmälan om vanvårdade djur gör de oftast en första kontroll, med eller utan polisen.

Djurskyddspolisen rycker in när handläggarna på länsstyrelsen behöver hjälp med att ta sig in i bostäder, om det kan bli våldsamt eller när djur ska omhändertas.

Vid misstanke om brott startar gruppen en utredning som lämnas över till åklagare som beslutar om åtal ska väckas.

Så jobbar regionerna:

Region Stockholm är ensam om att ha en renodlad grupp med djurskyddspoliser.

I vissa regioner finns uttalade djurskyddshandläggare inom varje rättsenhet som arbetar med djurärenden och även omhändertar djur efter länsstyrelsens beslut.

I andra regioner verkställer lokalpolisområdet länsstyrelsens beslut när djur ska omhändertas, medan själva ärendet handläggs av en förvaltningsgrupp som sorterar under den regionala rättsenheten.

Vid misstanke om brott ligger ansvaret på respektive lokalpolisområde att utreda det misstänkta brottet.