Avslöjade två dubbelmord

”Jag kan inte komma på dina föräldrars begravning”. Utredarnas rutinkoll av ett sms från en man misstänkt för dubbelmord ledde till mer än de kunde ana – uppklaring av ännu ett dubbelmord.

28 maj 2015. En man och kvinna i sjuttioårsåldern hittas döda i en brandhärjad villa i Norrahammar utanför Jönköping. Obduktionen visar att de har blivit ihjälslagna före branden.

Grova brottsgruppen i Jönköping kopplas in och tio dagar senare griper polisen en 51-årig man misstänkt för morden.

Tekniker hade hittat flaskor med tändvätska, och när utredarna kartlade alla inköp av den sorten i närområdet visade kameraövervakning och uppgifter från kortföretag att mannen köpt sådana dagen för morden. Anhöriga vittnade också om att paret skulle träffa den misstänkte samma kväll.

Mannen, Zoran Radovanovic, jobbade som ekonomisk förvaltare och hade hjälpt paret att placera pengar utomlands. Han beskrevs som socialt välanpassad och paret var hans kunder sedan länge. Det troliga motivet var att paret ville ha pengarna återbetalda, men att den misstänkta hade dragit på sig skulder och inte kunde betala tillbaka.

Hos polisen erkände Zoran Radovanovic att han ”skadat paret” och satt eld på huset. Grova brottsgruppen arbetade vidare med en grundlig kartläggning av gärningsman och offer.

– Vi frågade oss om det kunde ha hänt något mer, det är ren rutin. Men han var ostraffad sedan tidigare, så det vi snart skulle få fram var helt oväntat, säger Johan Frisk, utredningsledare.

Två kolleger från Katrineholm, Gunnar Larsson och Carina Siklo, åkte ut och höll förhör med alla personer som Radovanovic ringt eller sms:at på dagen för mordbranden, bland andra en yngre man i Stockholm. I ett sms till honom beklagade Radovanovic att han inte hann komma på mannens föräldrars begravning samma dag.

I samma veva fick utredningsledare Johan Frisk tips från en kollega om en annan brand tre månader tidigare i Hökensås, Västergötland. Ett äldre par brann inne i sitt fritidshus, men utredningen lades ner. Huset var totalt nedbränt och det gick inte  att avgöra dödsorsaken. Den slående likheten var att paret i Hökensås också hade fått hjälp av Zoran Radovanovic att placera pengar.

Förhöret hemma hos den yngre mannen i Stockholm blev en avgörande vändpunkt. Det skulle handla om branden i Norrahammar, men till polisernas stora förvåning berättade mannen att han var son till paret som hade dött i Hökensås – och trodde att det var därför polisen kommit.

Mannen och hans syskon hade misstänkt att föräldrarnas död inte var en olycka, och var just på väg att kontakta polisen om likheterna mellan bränderna. De visste inte att polisen just gripit föräldrarnas ekonomiska förvaltare.

– Vi höll masken och fortsatte att ställa neutrala frågor. Vi hade bara utsagor, men jag tänkte förstås att den gripna måste ha gjort det här också, säger Gunnar Larsson.

Sonen berättade att förvaltaren hade betalat ut delsummor till syskonen efter föräldrarnas död. Troligen för att undvika misstankar, skrev tingsrätten senare i domen.

Misstankarna mot Zoran Radovanovic stärktes och utredningen om branden  i Hökensås togs upp igen, ledd av Jönköpingspolisen. Radovanovics telefon hade varit i närheten av telefonmaster i området på mordkvällen, han hade handlat vad rätten senare kallade ett ”mördarkit” med kofot, silvertejp och tändvätska, och paret hade berättat för anhöriga att han skulle hälsa på.

Det kändes för bra för att vara sant, minns utredningsledare Johan Frisk.

– Men det handlade inte om tur. Nyckeln var som alltid metodiskt polisarbete. Jag brukar säga att vi ska utmana turen så långt som möjligt, kolla alla spår och inte lämna något åt slumpen, säger han.

Ändå var polisen i ett svårt läge. De kunde bevisa att Radovanovic varit i området, men inte att han orsakat parets död. Den misstänkta nekade till all inblandning i denna brand.

Genombrottet blev en kofot som hittades vid husrannsakan på hans kontor. I klykan fanns blodspår och NFC kunde fastställa att det kom från både kvinnan och mannen i Hökensås. Nu hade polisen mordvapnet.

– När beskedet från NFC kom fick vi ståpäls allihop. En sådan tydlig dna-träff, det är bevis man önskar sig men väldigt sällan får, säger Gunnar Larsson.

Zoran Radovanovic dömdes i tingsrätten till livstids fängelse för mord på fyra personer och för 36 fall av grovt bedrägeri. Hovrätten fastställde domen.
Gunnar Larsson har jobbat 43 år som polis och varit med vid många stora mordutredningar. Men det här ärendet utmärker sig, tycker han.

– De anhöriga och de vittnen vi förhörde ville prata och var på vår sida. Många ärenden idag är svårjobbade med kriminella eller missbrukare som inte vill säga något eller inte talar sanning. Mördaren var också en ganska vanlig man som det gick snett för.