På plats i Biskopsgården

Biskopsgården i Göteborg, en stadsdel plågad av våld. Men nu ska tryggheten återtas. Områdespoliserna Tony Olsson och Lisa Ringdahl jobbar nära invånarna.

 

Stammisar var inriktade på kebabpizzan ”Vårväders special” och ytterligare öl medan en fotboll rullade målfattigt på storbildsskärmen. Champions League, Barcelona-Manchester City. Passning från Messi till Rakitic: 1-0. Efter det var matchen punkterad.

– Sista beställningen!

Övervakningskameror registrerade tre män i den gula gångtunneln längre upp på Vårväderstorget utanför. De bar rånarluvor med dödskallemotiv. En man var iklädd en stulen polisväst och de hade AK-47:or, inställda för mord med halvautomatisk eld.

Klockan: 22.20.

Tre minuter senare drog Messi iväg en skruvad frispark. Ingen på Vår Krog & Bar tittade längre på matchen. Vid entrén var Tony Olsson, gruppchef för områdespolisen, först på plats.

– Kaos, jag såg bara kaos, säger han om den där onsdagen den 18 mars förra året när vi träffar honom på torget en kväll kort efter ännu ett våldsdåd i Biskopsgården.

En åttaårig pojkes liv, bortsprängt av en nattlig handgranat. En träfiberskiva täcker fortfarande fönstret till rummet där han sov, på gräset nedanför samlades sorgens gravljus och mjukisdjur.

– Behovet av samverkan med samhällets goda krafter och arbetet med ungdomarna här kan inte bli mer aktuellt.

Pojkens död har koppling till Vår Krog & Bar-fallet, till än fler mord och otaliga skottlossningar de senaste åren. Våldet tillskrivs två grupper av unga män från Biskopsgården, vilka har blivit en maktfaktor bland Göteborgs yrkeskriminella nätverk.

Gängen rekryterar alltjämt unga. I mörkret hörs deras nedsläckta, ettriga mopeder. Kriminaliteten som en bisvärm i rörelse.

– Marijuana är det stora, och så kokain på det, säger Tony Olsson.

Mycket av handeln sker med trimmade mopeder. Mellan husen har de en labyrint av vägar dit ingen radiobil kan följa efter. 

Årets våldsdåd gör att lokalpolisområde Hisingen, där Biskopsgården ingår och får flest resurstimmar, förstärks när detta skrivs. Två grupper blir tre. Täckning varje kväll, varje helg. Åtta, nio poliser per grupp.
Ambitionen: att förstärka därutöver. Dygnet runt kräver sex grupper, något som det saknas utrymme för. Men till detta kommer ”vanlig” polis som kör på larm och är baserad på Hisingen.

– Vi har fått en hundresurs knuten till oss, labradoren Olle som är specialist på vapen och narkotika och som hittar mycket. Vi har just fått en mc. Därtill ett mobilt poliskontor, ett utrymme att gå undan i och dela ut information från. Inte minst vill vi visa närvaro med den, så att folk kan se att vi är här även när det inte händer något, säger Tony Olsson.

För honom började det 2009. Han fick frågan om han ville vara med och starta en områdesgrupp  i Biskopsgården. Förbereda genom att på egen hand inventera, ringa in problem och kartlägga ungdomssituationen, därpå bli gruppchef. För Tony Olsson, med bakgrund som ungdomspolis i Göteborgs city, innebar det att tacka ja till en positiv utmaning. Även om det stundtals blev extra utmanande.

– Laser, stenkastning, konfrontativt. Hårt att stå där ibland, men till slut tog även den mest härdade av sig maskeringen och kom fram. Jag svetsades in i området, lärde känna folk. Många ungdomar är mycket kontaktsökande och vill prata med oss. Lisa Ringdahl, Tony Olssons kollega i grupp Bravo 824, minns sensommaren 2009.

Då arbetade hon och Tony på ungdomsspan i city och var endast i Biskopsgården på förstärkning. När satsningen i området kom strax efter sökte de sig dit, där avsaknaden av lokalpolis var tydlig.
Brinnande bildäck, en hel grävmaskin i lågor. Maskerade ungdomsgäng, posterade på viadukterna kring Friskväderstorget. Golfbollar, ägg, sten och glåpord haglade över polisen. ”Skjut en snut” och ACAB-klotter (All Cops Are Bastards). Så var det från 2008 till 2010. Ingen kom fram, många gled förbi. Utstuderat nära, så att bara poliserna skulle höra hatet.

– De hostväste ”snuthora”, ”snutgris”. Sådant var vardagsmat. En dramatisk förändring har skett sedan dess, för nu får jag till och med kramar, säger Lisa Ringdahl.

– När jag och Tony Olsson kom hit från ungdomsspan skar de däcken för oss. Det händer inte nu. Vi har etablerat polisen här.

Polisen i Göteborg hade inte arbetat med civilsamhället på det här sättet före 2009. Myndigheten har visserligen deltagit i så kallad SSPF-verksamhet, ett samverkansforum med skola, socialtjänst, polis och fritid.

– Men inte med bostadsbolag, affärsidkare, religiösa samfund med flera som vi gör nu, säger Tony Olsson.

– Vi försökte se vilka i Biskopsgården vi kunde samverka med, vilka som kunde var vettiga att föra dialog med och få höra vad de ansåg att vi borde jobba med. Vi tog fram många kontaktpersoner. Allt det jobbet har vi igen nu när Biskopsgården tyvärr på nytt är hårt drabbat av våldsbrott.

Göteborg är hårt drabbat av grova våldsbrott. Över 250 skottlossningar sedan 2013 och räknat från 2010 har staden över 20 gängrelaterade mord utan fällande domar. Mycket tillskrivs fejder mellan Biskopsgårdens norra och södra gäng och sanningarna om orsaker och motiv är många. Det är pengar, vapenaffärer, narkotikaterritorier, bråk om flickvänner, hämndbegär från tidigare händelser.

Grupp Bravo 824 arbetar efter hotspotmodellen. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och många tillfällen. Utgångspunkt: närområdets unika förhållanden. Det som fungerar i Biskopsgården är inte nödvändigtvis rätt i Stockholmsförorten Hallunda.
Invånarna involveras, tillfrågas om trygghet. En av grundpelarna är att se varför kriminalitet växer fram i vissa områden. Brottslighet sätts i ett sammanhang, i en kontext, och arbetet sker efter det.

 – Har vi en brottsfrekvent plats har vi tagit fram information som visar var fokus ska läggas. Alla patruller kan få åka dit, fotpatrullera en kvart, lämna och sedan kommer fler patruller vid olika tillfällen och gör samma sak, säger Tony Olsson.

– Det är ett effektivt sätt för oss att störa brottsligheten. Narkotika eller våld, det fungerar likadant. Nej, brottsligheten flyttar inte alltid, som många tror. Generellt minskar den där polisen är.

Nästan varje helg tar poliserna hjälp av polisens volontärer. De kan till exempel åka kollektivtrafik, vilket gör att det förmodligen inte kommer att ske ett personrån eller en misshandel på den spårvagn eller buss som de färdas med.

Det var just vid en spårvagnshållplats på Väderilsgatan som två unga män sköts ihjäl i september 2013, vilket utlöste den särskilda kommenderingen Trygg i Göteborg. Kända kriminella skulle punktmarkeras, gängen och den grova brottsligheten skulle krossas.

Efter jourpolischefens beslut om särskild händelse beslutade även utpekad kommenderingschef om en kommenderingsstab. En kommenderingsstab byggs på samma sätt i Sverige med olika funktioner och ansvarsområden.
Polisen kraftsamlade över hela linjen. Från ordnings- och kriminalsidan till insatsanalys och juridiskt sakkunniga, därtill kommunikation, logistik och utrustning.

En komplex funktion är personal och personalplanering. Resurser hämtas från samtliga polisområden i regionen, men även nationellt från de olika regionerna.

– En funktion jobbar som stöd åt insatschefen när det gäller planering av insatser på ordningssidan. Sedan har vi en funktion som riktar sig mot kriminalsidan med spaning och utredning, säger Martin Staxäng, stabschef under Trygg i Göteborg.

Juridiskt sakkunnig får uppdrag av kommenderingschefen och det kan handla exempelvis om utformning av vissa beslut eller tolkningar av lagtext.

– I den nya organisationen har vi en nationell rättsavdelning där det finns jurister att tillfråga, säger Martin Staxäng.

Trygg i Göteborg kom att bli den längsta kommenderingen någonsin i länet och avslutades först i februari 2015. I juni i år slöt polisområde Storgöteborg avtal med Göteborgs stad om att få större kraft i ett gemensamt trygghetsarbete. Trygg i-modellen ska införas i samtliga stadsdelar. Det betyder att en gemensam problembild ska tas fram.

Framför allt ska invånare, polis och stadsdelsförvaltning förklara sina problem för lösning med gemensamma krafter. Varje lokalområde får sin specifika handlingsplan. En del i detta är polisens årliga medborgarlöfte, där myndigheten lovar invånarna att arbeta mot särskilt akuta problem som skapar otrygghet. Aktiviteter mot gängrelaterat våld är ett medborgarlöfte ett år framåt från mars 2016.

Rälsen sjunger under spårvagnarna. Femman, sexan, tian. En kvart till city, ljusår till ett liv på andra sidan bron. Göta älvbron som en gräns mellan de som har och de som behöver. Sex av Sveriges 14 mest utsatta områden återfinns i Göteborg, stadsdelar polisen pekat ut och som har låg socioekonomisk status och är utsatta för allvarlig brottslighet.

– Jag tänker på misären när jag är hemma hos en ungdom. Förstår varför de hänger i de här trappuppgångarna, vilket gör att andra som bor där blir oroliga, säger Tony Olsson.

– Trappuppgångarna blir de ungas vardagsrum, för de kan inte vara hemma. Trångboddheten i Biskopsgården är extrem. Så oerhört tragiskt. Föräldrar som saknar möjligheten att bli den som försörjer familjen. De hamnar i händerna på bidragssystem, hamnar i händerna på sina barn. Att se den sociala problematiken på nära håll. Det är något jag som polis verkligen tänker på.

Kriminella har så stor inverkan på lokalsamhället att människor inte har vågat tala med polis eller vittna av rädsla för hot och våld.

– Vi har tryckt upp visitkort med våra telefonnummer som vi sprider och har märkt tydligt att relationsbyggandet ger resultat. I Vår Krog & Bar-utredningen, för utredningar av alla de senaste grova brotten, har vi bidragit med mycket information, säger Tony Olsson.

I hög grad från vanligt folk som har förtroende för oss, men som inte ringer 114 14 och lämnar tips.

Källarkorridoren, den beryktade, löper under det stora bostadskomplexet vid Friskväderstorget. En blinkande, surrande lysrörstunnel med undertak av misshandlade akustikplattor. Här finns tvättstugorna, de som stinker tvättmedel och cannabis. Ingen bokar tvättid efter åtta. Torkrum har blivit rökrum. En av dörrarna leder till en förskola.
Sprayfärg markerar revir: 418, de tre första siffrorna i Biskopsgårdens postnummer.

Till korridoren kommer Tony Olsson och Lisa Ringdahl regelbundet för att störa verksamheten, leta gömmor och försöka fånga upp minderåriga ansikten som kan vara på väg in i kriminalitet.

Barn kan bära de äldres vapen, agera kurirer, bli springpojkar. Göra sådant som renderar fängelse för en straffbar och myndig.

Lisa Ringdahl gör mer ute i fält. För henne handlar det i hög grad om att vara människa och möta medmänniskor. Kan hända att en kille behöver gympaskor, men plånboken är tom. Då har hon köpt skor åt honom. Eller ett barn som behöver lugn för läxor. Då har Lisa Ringdahl öppnat sitt hem. På samma vis som hon har varit med barn på föräldramöten, istället för föräldrarna.

– De unga är min drivkraft. Någon är fadder för barn i Afrika, jag arbetar här. Det finns stora vinster i att försöka se människan bakom brottet. Största vinsten? Att få någon att bryta med kriminaliteten. Att göra så att en ung människa kan förlova sig, få ett liv. Då har jag vunnit. Jag vill lägga mitt hjärta och min tid i Biskopsgården. Även om det ibland känns som att hela samhället har misslyckats.

Mängder av textmeddelanden i Lisa Ringdahls mobil intygar det, något som aldrig syns i medierna, men som gör skillnad: ”Älskade mamma”, ”Du är speciell, inget får hända dig.”

– Fast de vet att jag inte är en fritidsledare, ingen fältarbetare. Det är viktigt. Vi kan skoja, jag kan hjälpa, men de vet att jag lyfter bort dem om de gör brott. Som en kille sa: ”Lisa har fan gripit oss alla”.

Biskopsgården är inte Bullerbyn. Misstron och frustrationen ryms inte i någon saga, hur tjock boken än är. Tony Olsson och Lisa Ringdahl kramas inte av alla. Men de är respekterade av de flesta.

Under flera år har områdespoliser och räddningstjänsten varit med i lägerverksamhet, tvådagarsläger för alla sjundeklassare i Biskopsgården. Paddla kanot, gå i spökgång, lösa problem.

– Får barnen en relation till oss ser de kanske att vi inte vill dem illa. Jag sitter med i SSPF för att få information och kunna lämna information, för att jobba med unga, styra upp nätverkssamtal och samtala med föräldrar. Det kan vara en mamma som tror att sonen röker på. Han vägrar urinprov, hon känner vanmakt. Då kan vi ta honom på gatan, utan att röja mamman, säger Tony Olsson.

– Jag märker att jag går på pumpen titt som tätt med ungdomar, men jag använder inga tjuvknep. Det gäller att vara ärlig i sitt bemötande och visa att jag är här för att jag vill skapa ett tryggare Biskopsgården.

Höstens första löv dansar under bilen när Tony Olsson och Lisa Ringdahl parkerar på Vårväderstorget. På en av torgets granitrutor låg en 20-årig man. Tony minns det alldeles för väl. Hur han tamponerade mannens skottskador, började hjärt-lungräddning.

– Efter en stund tappade han puls, så jag gjorde kompressioner. Fick igång hjärtat och en kollega stöttade med fler kompressioner. Men sedan… Första ambulansen, ledningsambulansen, kom och dömde av: ”Han går inte att rädda, han är borta.”

Tony blev insatschef inne på Vår Krog & Bar.

– Jag glömmer aldrig scenerna. Patronhylsorna. Lukten av blod, krutrök, svett och mat.

Antalet patruller byggdes på, samtliga poliser arbetade med akutsjukvård. Facit: två döda, åtta skadade. Ännu ett trauma för prövade kvarter.
Tony Olsson och en kollega for runt i Biskopsgården, jagade information, talade med tänkbara. Strax stod det klart: attacken var del i kriget mellan stadsdelens två framträdande gäng.

Information flödade, folk ville vittna, ville bistå. Invånare var trötta på att hållas som gisslan av brottslingar. Från den dagen ser de flesta en enda metod för att gjuta trygghet, nämligen samverkan. Polisiärt över hela linjen, men i synnerhet med det civila, lokalt i Göteborgs stadsdelar.

Kommunpoliser har tillsatts och de har ett tätt samarbete med olika aktörer
i stadsdelen. På Hisingen finns fyra kommunpoliser som täcker de olika stadsdelarna samt kommunen Öckerö.

– En hel del strukturerade kontakter och samverkansforum som jag har knutit och vårdat har nu tagits över och utvecklats utav Daniel, ”vår” kommunpolis för Västra Hisingen, där Biskopsgården ingår, säger Tony Olsson.

– Han har i sin roll större möjligheter till samverkan, vilket känns bra att myndigheten satsar på.

När Tony Olsson nu kikar in på Vår Krog & Bar ser han inte kaos.
Bara stammisarna, inriktade på det vanliga och det går att få friterad haloumi när som helst. Spacklade kulhål, släckt storbildsskärm. I höstdunklet på torg och gator utanför tänds många mindre skärmar då ett sms trycks iväg till det samverkande nätverket av föreningar, fältarbetare, fritidsverksamheter, alla som arbetar för en säker stadsdel: ”Hej! I kväll fredag jobbar områdespolisen Hisingen. Vi är väldigt tacksamma om ni meddelar vad ni har för verksamhet ikväll, vem som jobbar och vilka tider. Mvh. Tony” 

Läs mer: Nya metodstöd om lokala grova brott

Fakta om Biskopsgården

Den citynära stadsdelen Biskopsgården i Göteborg är uppdelad
i södra och norra Biskopsgården och ingår i Västra Hisingen.

Bostadsområdena är byggda kring tre torg - Friskväderstorget, Vårväderstorget och Länsmansgården. Många av husen byggdes 1955–1966 och gatunamnen har nästan alltid med väder att göra.

Två av de som växte upp i det nya, unga Biskopsgården var Clark Olofsson, känd brottsling, och journalisten Janne Josefsson.

Hela stadsdelen hade 2011 officiellt cirka 27 000 invånare. De sociala problemen är omfattande med bland annat missbruk, en arbetslöshet på totalt 12,6 procent och kriminalitet. Nästan 20 procent av de som lever i Biskopsgården är under 15 år. Här finns invånare med rötter i minst 142 födelseländer.