Narkotikatillslag i Uppsala

Vi följde med på ett narkotika tillslag tillsammans med polisen i region Mitt.

Det kan bli allt – eller inget. Så förbereder poliserna mig inför kvällens arbetspass. Uppdraget är att spana på en ökänd mc-klubb utanför Sala som är knuten till Hells Angeles, för att leta efter narkotika. Men det är inte bara att dundra rakt in och göra husrannsakan, utan juridiken kräver att vi får en så kallad utgång. Det innebär att en påverkad person kommer ut från mc-klubben och det går att misstänka att han eller hon tagit narkotikan där inne. Men händer det inget, kommer den här dagen i våra liv att rinna bort i bilen.

Efter en kort utsättning i polishuset i Uppsala åker vi flera bilar i kolonn ut från stan och mot den Västmanländska landsbygden. Vi passerar gårdar och stora skyltar med reklam för folkrace, konferensanläggningar och företagsevent. En tupp gal i fjärran. Här finns det massor med plats – även för den som har något att dölja.

När vi närmar oss den gula träkåken som är mc-gängets lokal, sammanstrålar vi med kolleger från Västerås. Alla positionerar sig och så startar den. Väntan.

– Det gäller att försöka smälta in och inte väcka för mycket uppmärksamhet, säger Anders Nilsson som är gruppchef för det som tidigare hette gatulangningsenheten i Uppsala, och som numera kallas utredningsgrupp 3.
Här ute har grannarna stenkoll på varandra och en främmande bil, som vår, blir så klart ett givet samtalsämne. Vi nickar och vinkar avslappnat till nyfikna ögon som går förbi.

Efter några timmars händelselös väntan börjar det kurra i magen. Intensiva förhandlingar startar inne i vår bil: vågar vi lämna vår postering en kvart för att åka in till vägkrogen i Sala och få något i magen? Eller kommer det bränna till just då? Efter en stund enas vi om att ta chansen och trycker på gasen för att få det här överstökat så fort som möjligt. Precis när vi parkerar utanför vägkrogen inne i Sala, larmar kollegerna som står parkerade utanför klubbhuset: Utgång! Det är bara att slita näsan från doften av mat, kasta sig in i bilen, göra en u-sväng och bränna tillbaka. Poliserna skrattar – detta är spanarens förbannelse.

På väg tillbaka ser vi att en patrull har stoppat en mc-förare som kommit ut från mc-gängets lokal. Är han narkotikapåverkad? Spänd väntan igen. Allas öron mot Rakelradion. Och så: Ja! Klartecken!

Det visar sig vara sonen till mc-klubbens president som vi har gripit.
Utanför lokalen ställer sig poliserna på rad efter varandra och gör sig beredda att gå in. ”Polis!” skriker de när dörren forceras, men ingen är där. Så vi startar en minutiös husrannsakan där högtalare skruvas isär, lister plockas bort, frysen gås igenom. Inte ens dvd-fodralet i teverummet med den oskyldiga titeln ”Trolltyg i tomteskogen” får vara ifred, det öppnas också.

Samtidigt snurrar en ivrig narkotikahund och hans förare runt i skogspartiet bakom huset, ett perfekt gömställe som är nästan omöjligt att finkamma. Så plötsligt stillar sig hunden och riktar allt fokus mot en liten nygrävd kulle. Och visst! Där under, långt ner i marken, ligger tre ståltermosar och när vi öppnar dem, är de fulla med små, prydliga portionsförpackade påsar med vitt pulver.

– Hundar är helt ovärderliga i sådana här lägen, säger Anders Nilsson.

Då hör vi hjulen från en bil rassla mot gruset bakom oss. Det är presidenten själv som rullar in på parkeringen, ryktet har gått att polisen genomsöker hans klubb. Insatsstyrkan från Västerås står beredda men presidenten är klart nervös och gör som han blir tillsagd.

– Mc-gängen brukar inte bråka med polisen. De vet att de inte har något att tjäna på det, säger Johannes, spanare.

Beslut tas om att gripa honom och göra husrannsakan hemma hos honom också, så när vi är klara vid klubbhuset, åker vi iväg till hans ensligt belägna hus. Där möter vi en kvinna som kör långsamt på den smala vägen. Men när hon ser oss, rivstartar hon och kör iväg. Presidentens fru.

Det är många friliggande bodar på tomten att söka igenom och när det börjar mörkna, tar den ena polisen efter den andra fram sina mobiler och ringer hem:

– Hej, jag blir sen.

I presidentens hus finns mängder med böcker om Hells Angels och livet som ”enprocentare”, mc-gäng som brutit med samhället och har sina egna lagar och regler. Metodiskt går polisen igenom allt i det stökiga huset trots att arbetspasset egentligen är slut för länge sedan och tröttheten tränger sig på. Men vi hittar inte mer narkotika.

Gruppchefen Anders Nilsson har varit polis i tio år och älskar sitt specialområde.

– Om jag inte fick vara narkotikapolis, skulle jag inte vara polis alls. Tjusningen är att det ligger underrättelsearbete i botten, och att man sedan får jobba självständigt, lägga upp en plan och vara så listig som möjligt för att nå sina mål, säger han.

Men precis som många andra specialgrupper inom Polissverige är även Anders Nilsson orolig inför framtiden och vad som ska hände med hans enhet. Får de jobba kvar med sitt specialområde?

– Jag hoppas verkligen att vi får fortsätta så det inte blir att alla poliser ska göra allt. Genom att jobba med det här kontinuerligt byggs både kunskap och nätverk upp.

Carin Götblad, regionpolischef i region Mitt:

– Jag anser att man kan arbeta samlat över viss tid med narkotika, även om det inte finns någon egen box i organisationsbeslutet. Och det finns även andra sätt att jobba. Hur man gör kan skifta bland annat beroende på resurserna och andra angelägna uppgifter.

Jale Poljarevius är chef över lokalpolisområde Uppsala och Knivsta. Han säger att de som ingick i den forna gatulangningsenheten numera är områdespoliser.

– Det finns ett regionalt beslut om det. Poliserna har ett huvudansvar för att jobba mot narkotika i våra särskilt utsatta områden, men får rycka in när det behövs personal i radiobilarna, säger han.

Vid midnatt summerar vi tillslaget:
Kokain, amfetamin och ecstasy värt uppemot 100 000 kr på gatan. Och två anhållna för grovt narkotikabrott.

– Det är kul med övertid, när det blir träff! säger Johannes, spanare.