Bakom kulisserna på Veckans Brott

Hon har blivit biten av polishund, skjutit med automatvapen och blivit utsatt för pepparsprej. Efter sex år med tv-succén Veckans brott har Camilla Kvartofts syn på polisen förändrats. – Jag är imponerad att de pallar!

 

Redaktören Åsa Erlandsson försöker få med GW på bild.

 

– Fem, fyra, tre, två, ett. Då är vi igång! Fan vad snyggt!

 

Intromusiken har precis klingat ut och bildproducenten i kontroll- rummet böljar fram och tillbaka med handen som en dirigent. Det är första dagen i november och inspelningen av kvällens Veckans brott har precis börjat, lång- köraren i tv där programledaren Camilla Kvartoft och kriminologen Leif GW Persson går igenom aktuella och historiska brott.

 

Idag handlar det om dubbelmordet på Vår krog & bar i Göteborg 2015 och i studion på Sveriges television i Stockholm står ett dockskåp, en exakt kopia på restaurangen som visar hur gärningsmännen rörde sig och skotten tog.

 

När musiken tagit slut hörs Camilla Kvartofts stadiga röst: ”Två döda och åtta skadade. Vi kan visa vad som hände vid den hänsynslösa skjutningen inne på en restaurang i Biskopsgården i Göteborg förra året.”

 

Klockan är 10.00 men hon har varit här sedan i ottan för att repetera sändningen med kamerateamet och ljussättarna och bli sminkad.

 

När Leif GW Persson anländer några timmar senare, kommer han till dukat bord.

– Kan någon mygga på mig? säger han och får en mikrofon på skjortan.

 

De tiotal personer som befinner sig

i rummet förvandlas till en tajmad orkester där alla vet vad de ska göra. Även om det inte är direktsändning är ambitionen att sätta allt i en enda tagning och den enda fnurran på tråden är när en mobil- telefon plötsligt börjar ringa. Studiomannen hinner vända sig mot mig med en arg blick, innan Leif GW Persson halar upp sin mobil. Skyldig.

 

– Ursäkta, hrm, jag ska stänga av den där.

 

Alla enas om att fadäsen var kul och inte ska klippas bort. Men ingen får veta vem det var som ringde.

 

När kriminalprogrammet startade 2010 var tanken att främst gå igenom olösta fall, men efter hand har det blivit mer och mer aktuellt.

 

– Vi vill att det ska kännas som direktsändning och vi är alltid oroliga för att det ska hända något stort timmarna mellan bandning och sändning, säger Camilla Kvartoft efter att inspelningen är klar.

 

Veckan innan kom till exempel domen mot Lotta Rudholms mördare. Då var det bara att stuva om i sista stund och för att Leif GW Persson skulle hinna läsa domen sköts inspelningen av programmet fram en timme.

 

Med sitt stora genomslag, över en miljon tittare varje vecka, kan programmet kosta på sig att ta upp osexiga och lite udda ämnen, som exempelvis åldringsbrott eller vad som i detalj gäller när man vill fotografera i samband med en rättegång.

 

Något lättsamt ska också in i mixen för att man ska orka med en timmes kriminalprogram, samt det populära inslaget ”Fråga Leif”. Idag undrar en tittare om polisen någonsin varit bra, Leif GW Persson är ju kritisk så ofta?

 

– Jag hade ett stort mått av frihet på Rikspolisstyrelsen, var utsedd av regeringen, så jag vågade kritisera. Men jag vet inte hur många gånger jag berömt polisen, det skapar dock aldrig några rubriker, säger han och tar 60-talet som ett exempel på en bra polisperiod.

 

– Då var det ordning på både det materiella, resurserna och tekniken.

 

Efter sex år med programmet har teamet bakom Veckans brott jobbat upp ett bra nätverk inom polisen, och idéerna nosar de upp själva eller så kommer de från polisanställda. Någon gång har idén kommit från den tidning som du just nu håller i händerna. Mycket av arbetet sker i kulisserna och programmets researchers lägger mycket tid på att läsa in sig, i likhet med Leif GW Persson själv.

 

– Det är tacksamt att jobba med honom, han känner miljöerna, utredarna och fallen. Det innebär i och för sig också att det ibland är hans kunskaper som styr innehållet, säger Lars-Olof Lampers, redaktör.

 

Drömmen är att få följa med på insidan i en mordutredning, som den brittiska dokumentärserien ”Mordutredningen” om en mördarjakt som nyligen sänts på SVT.

 

– Men så nära har vi ännu inte fått komma en mordutredning, säger Camilla Kvartoft.

 

Annars har hon fått se mycket av svenskt polisarbete och fått följa med in i en värld som andra sällan får se. I början kunde hon bemötas med skepsis, men inte längre, och efter ett tag brukar det krypa fram att de flesta poliser har sett programmet. Hennes bild av polisen har fördjupats genom åren.

 

– Jag har varit med i nästan alla olika verksamheter och min absoluta uppfattning är att det finns otroligt många engagerade poliser. De är lugna och trygga i sitt bemötande av allmänheten och jag blir ofta imponerad av deras insatser.

 

Hon skulle dock själv inte vilja vara polis på fältet.

– Jag har fått en insikt om hur tufft det är.