Ärende med happy ending

En naken man i ett bås - och en anställd lutad över hans erektion. Det mötte Uppsalapolisen när de slog till mot en thaimassagesalong. För att avslöja brotten lät man civilklädda kolleger gå dit och beställa massage.

I mars 2016 gör polisen ett större tillslag mot en thaimassagesalong i centrala Uppsala och dess filial. Längst in i salongen upptäcks en naken man och en anställd mitt i en misstänkt sexuell handling. Flera personer tas in till förhör och både ägaren och en anhörig till henne som har förestått filialsalongen blir så småningom häktade. Skatteverket inleder en granskning av de bokningsböcker som hittas i salongerna. De ska visa sig innehålla viktiga ledtrådar även för polisens utredning.

Ungefär tio månader tidigare hade polisen i Uppsala fått ett tips om att salongerna erbjöd så kallad happy ending, det vill säga att massösen mot en extrabetalning avslutar massagen med att ge kunden utlösning. Det var inte första gången tipset kom och polisen började kontrollera om saken stämde.


– Vi hade börjat jobba mer mot prostitution och fått mer kunskap i ämnet, och även haft en kopplerihärva några år tidigare. Och nu hade vi fått ett tips med mer ingående information om det här stället, berättar Urban Olsson, gruppchef vid områdespolisen i lokalpolisområde Uppsala -Knivsta.

En av poliserna gick till salongen och beställde en olje- massage. Mycket riktigt blev han även erbjuden sexuella tjänster. En anmälan upprättades och ärendet lottades på en åklagare. Efter semestrarna satte spaningsarbetet igång och en efter en lät man manliga poliser gå in och beställa oljemassage på salongerna. Totalt blev det 12 bevisprovokationer, eller ”provköp” som Urban Olsson kallar det.

Vid 11 av dessa tillfällen erbjöds polismannen ”happy ending”, antingen genom att massösen pekade på hans kalsonger och visade med tecken vad hon ville göra eller genom direkt fråga. Detta trots att de besökande poliserna varit noga med att inte leda in samtalet på ämnet.

Att ligga inoljad i bara kalsonger inne i den lokal man spanar mot kanske inte är det vanligaste sättet att utföra polisarbete, och några polismän utanför gruppen som fick frågan om de ville hjälpa till tackade nej eftersom de inte tyckte att det kändes bekvämt. Men Urban Olsson tyckte inte att uppdraget var så märkvärdigt.

– Själva massagen var ganska medioker om man säger så. Sedan fick jag erbjudandet ganska snabbt. Jag fick tacka nej tre gånger. Efter tredje gången ropade kvinnan något på thailändska till ägaren som befann sig i båset bredvid. Men jag har ju ingen aning om vad hon sa.

Att inte ha någon i gruppen som kunde thailändska var en brist,och polisen hade inte heller tillstånd att spela in personalens samtal eftersom du bara får spela in samtal som du själv deltar i. Det var inte heller så lätt att avgöra vad som hände i de andra båsen på salongen, trots att det var lyhört.

– Hör du någon kund som ger ifrån sig misstänkta ljud så kan ju det lika gärna vara ljud som kommer från vanlig massage. En del är ju ganska högljudda när de blir masserade, säger Urban Olsson.

Spaningarna hösten 2015 blev rätt utdragna på grund av personalförändringar i gruppen. Samtidigt pågick en rättegång mot en kvinna som drev en massagesalong i Solna där flera kunder hade köpt sex. Uppsalapolisen avvaktade den för att se vad utslaget skulle bli.

Det visade sig att kvinnan blev friad eftersom det inte var tillräckligt bevisat att hon kände till vad de andra massöserna hade sysslat med. Uppsalapolisen förstod att det gällde att knyta ägaren närmare sexköpen för att hon skulle kunna bli fälld för koppleri och de inledde tre dagars intensiv men resurseffektiv spaning mot salongen.

– Vi spanade mot båda salongerna mellan 8 och 21 varje dag på fem-sex personer om dagen. Det visade sig att ägaren hela tiden fanns på plats på den stora salongen och att den anhöriga var på den andra, säger Urban Olsson.

Det var efter den spaningsperioden som polisen slog till mot salongerna. Efter tillslaget med husrannsakan blev förhören med de fem kvinnor som polisen misstänkte hade utfört de sexuella tjänsterna den tyngsta delen av utredningen. Alla nekade till en början att de skulle ha gjort det förhörsledaren påstod.

Men en efter en började de berätta, inte minst sedan de upprepade gånger fått höra att de inte själva var misstänkta för brott, men att de skulle begå brott om de ljög i domstolen. Vid rättegången uppgav flera av dem att de till en början hade ljugit eftersom de var rädda att förlora sin försörjning.
Kvinnorna berättade om upplägget som gick ut på att de för varje massage de utförde fick 100 kronor av ägaren.

Men om de vid massagen hade fått extrabetalt för sexuella tjänster, normalt 400-500 kronor, fick de inte någon lön av ägaren utan fick istället behålla det de hade fått direkt av kunden, något som också antecknades i bokningslistan. Slutligen gav de ägaren varje månad 4 000 kronor, som gjordes om till vit lön.

Ägaren nekade både under förhören och vid rättegången till att hon skulle ha känt till sexköpen och tjänat några pengar på dem. Men kvinnornas berättelse i kombination med att samtliga poliser som erbjudits sex på salongerna vittnade i rätten gjorde att tingsrätten dömde henne till ett och ett halvt års fängelse för koppleri av normalgraden.

Den anhöriga, som uppgav att hon nog anat att det pågick sexförsäljning, men inte vågat säga något eftersom hon var yngre än både ägaren och de andra kvinnorna, friades av rätten. Målet är överklagat till Svea hovrätt.

Urban Olsson har inga åsikter om att den ena kvinnan friades, men han säger att en ändring av domen till att gälla grovt koppleri skulle kunna få betydelse vid framtida utredningar. Han tycker att det har varit en intressant utredning att jobba med.

– Det var roligt att få jobba på ett lite annorlunda sätt. Utredarna gjorde ett väldigt bra jobb efter tillslaget och fick säkert jobba hårdare än vad vi gjorde, men utan provköpen hade det aldrig blivit någon utredning och vi har lärt oss mycket om vi skulle få en liknande utredning i fram-
tiden.