Han vet var brottslingen bor

Hagamannen, Peter Mangs och serievåldtäktsmannen i Örebro. Jonas Hildeby ringade in dem - med geografin som vapen.

Jonas Hildeby. Foto: Lars HedelinPolisens talesperson var märkbart tagen: ”Att behöva säga det här känns fruktansvärt, men eftersom gärningsmannen fortfarande är på fri fot har vi inget val: Gå inte ut ensamma efter mörkrets inbrott.” Hösten 2010 var Örebro en stad i skräck. En serievåldtäktsman härjade och han slog till snabbt och brutalt. Till slut såg polisen ingen annan utväg än att ta till den extrema åtgärden att varna alla kvinnor från att gå ut.

I sex år hade staden plågats av våldtäkter. Länge enstaka överfall med långa uppehåll, men nu allt tätare. Utredaren Christina Innala i Örebro misstänkte ett mönster så hon slog en signal till Jonas Hildeby, analytiker på dåvarande Rikskriminalpolisen. Är det samma gärningsman? Går det att ringa in honom? Ett telefonsamtal som skulle visa sig bli helt avgörande.

Vid den här tiden var Jonas Hildeby den ende i Sverige som återkommande arbetade med geografisk profilering. Det är ett utredningsverktyg för att peka ut var en brottsling har sin utgångspunkt, oftast bostaden men det kan också vara arbetsplatsen eller något annat som gör att personen känner sig hemma i omgivningarna.

Genom att mata in brottsplatserna och en mängd andra data i ett program, får man fram en karta med en så kallad peak profile, det heta området, vilket hjälper polisen att koncentrera sina insatser som husrannsakningar eller topsningar. Metoden bygger på det grundläggande, mänskliga faktum att det är svårt att begå brott där man aldrig varit förut och när det till exempel gäller överfallsvåldtäkter sker 70 procent inom en radie på 2 000 meter från gärningsmannens fasta punkt.

– Det är fascinerande hur förutsägbar människan är. Vi är urusla på att vara spontana och röra oss förutsättningslöst, säger Jonas Hildeby.

De analyser som han tar fram är även till nytta i det mödosamma arbetet att gå igenom tips. Istället för att lägga dem på hög och beta av från toppen till botten, kan man välja ut och prioritera vilket är guld värt när polisen med begränsade resurser kämpar mot klockan.

Oftast gör Jonas Hildeby de geografiska analyserna manuellt men ibland använder han ett dataprogram som heter Rigel. Programmet är avancerat men idén enkel: att människan är lat av naturen. Ett vanedjur – vilket polisen kan utnyttja. Inte ens när gärningsmannen aktivt försöker göra tvärtom för att lura polisen går det att vinna över vanedjuret inombords. Jonas Hildeby berättar om ett fall där amerikansk polis grep en seriemördare med hjälp av geografisk profilering.

Vid husrannsakan hittade de en karta där han hade nålat fast sina egna brottsplatser. Mördaren hade alltså gjort allt för att hindra sig från att falla in i ett mönster, ändå gjorde han det. Det visade sig att han hade sin fasta punkt mitt i det området som pekades ut i den geografiska profilen.

– När man handlar under stress faller man in i omedvetna handlingar. Det är de vi vill ha, säger Jonas Hildeby.

Nyckeln till allt detta är det som Jonas Hildeby kallar ”den mentala kartan”. Det är en psykologisk karta som är unik för dig och som börjar byggas i ditt huvud samma dag som du börjar bli medveten om din omgivning. I början utgörs kartan av vägen du kryper från spjälsängen till köket, i dagisåldern hur man tar sig mellan lekplatsen och hemmet och så fortsätter det hela livet. Alla dessa platser och vägar som du passerar i vardagen, känner igen och är trygg med tankas in i just din mentala karta. Väljer du sedan att begå ett brott, väljer du med stor sannolikhet en plats härifrån. Det Jonas Hildeby gör är att förflytta den mentala kartan från gärningsmann

ns huvud till en riktig karta som polisen kan använda för att ringa in brottslingen. En slags tankeläsning, om man så vill.

Det var det som blev ”Örebro-mannen” Niklas Eliassons fall, han som attackerat kvinnor i stan i sex år. Den geografiska analysen visade att:

  • överfallen enbart skedde i stadsdelen Väster, vilket tydde på att våldtäktsmannen sannolikt hade sin fasta punkt där och att den fortfarande var aktuell.
  • gärningsmannen hade mycket god lokalkännedom eftersom han gensköt sina offer.
  • Väster består av bostadsområden och är inte något ställe som utomstående åker till utan anledning.

Tillsammans med tips, register-slagningar, analys av telefontrafiken och andra spaningsinsatser ledde den geografiska analysen till att ett område på Väster avgränsades. Drygt 600 män som bodde där och uppfyllde vissa kriterier skulle topsas. Ett tålmodigt jättearbete startade – samtidigt som alla inblandade visste att våldtäktsmannen när som helst kunde slå till igen.

– Jag kan ta fram en profil och peka på ett område. Sedan är det mycket arbete kvar som utförs av enträgna, duktiga poliser, säger Jonas Hildeby och tillägger att i det här fallet var den geografiska analysen avgörande men utan arbetet på fältet hade den inte varit annat än en pappersprodukt.

Året 2003 åkte han till Kanada för att träffa kanadensiska profilerare och lära sig mer om metoden som då var okänd i Sverige. Hemma igen tog han fram gamla fall för att träna sig och se om det fungerade i svenska förhållanden. Ett var lasermannen John Ausonius som tio år tidigare dömts till livstids fängelse för ett mord och nio mordförsök. Polisutredningen hade varit svår, bland annat för att Ausonius saknade band till offren. Därmed var fallet ett perfekt övningsobjekt för att se vad den geografiska analysen gick för.

– Min närmsta chef hade all fakta och gav mig den, men var noga med att inte berätta var Ausonius hade bott, säger han.

Vid en första anblick var brotten nästan slumpmässigt spridda i både tid och rum. Men analysen visade att det fanns ett mönster. Bland annat blev gärningsmannen allt mer säker på sig själv och därmed bekväm. Det gjorde att han började agera på sin hemmaplan, på lagom avstånd från sin fasta punkt. Jonas Hildeby tog de fem första skjutningarna, gjorde en analys och kom fram till att Ausonius måste ha bott i stadsdelen Vasastan i Stockholm, i ett område nära Roslagstull. Med bultande hjärta gick han till chefen för att höra om det stämde. Bingo.

Några år senare blev det skarpt läge när Malmö drabbades av urskillningslösa skjutningar. När analysen av telefontrafiken inte gav någonting åkte Jonas Hildeby tillsammans med en kollega till Malmö för att börja jobba med geografin istället. På sina brottsplatser hade gärningsmannen släppt en blandning av olika tomhylsor för att förvirra polisen, men istället blev det ett första spår: Det stora antalet hylsor tydde på att han kunde vara medlem i en skytteklubb och därmed även ha vapenlicens.

– På baksidan av tomhylsorna finns ett märke som gjorde att vi med hög sannolikhet kunde säga att det var en Glock som avfyrats. Min kollega byggde en databas med alla i Skåne som har licens för en sådan och är medlem i en skytteklubb, säger Jonas Hildeby, som parallellt jobbade med geografin.

Nästa morgon vaknade de till nyheten om att gärningsmannen hade slagit till igen. Det var bråttom och Jonas Hildeby beslutade sig för att jobba med de senaste skjutningarna för att se vilken information de gav. Utifrån brottsplatserna kunde han avgränsa ett område norr om Pildammsparken i Malmö där det fanns en fast punkt, troligen en bostad. Detta samkördes med kollegans databas och gav tre hot spots, prioriterade från ett till tre. I det hetaste fanns 20 personer. En av dem hette Peter Mangs.

– I det här fallet kom det just då ett tips som var avgörande, från Mangs ende vän. Men det gäller att ha en egen strategi för att hitta gärningsmannen, annars blir man tipsstyrd, säger Jonas Hildeby.
När han började lansera geografisk profilering bemöttes han med stor skepsis i kåren. Men i takt med att konkreta resultat tickade in, bland annat en uppklarad inbrottshärva i Skaraborg, kom acceptansen.

Nu har Jonas Hildeby och hans kollega Tess Magnell hållit hundratals föreläsningar och omkring 200 polisanställda har fått en introduktionsutbildning i geografisk analys. Men det räcker inte att tanka in brottsplatserna i dataprogrammet Rigel och så är det klart. Analysen kräver mänskliga ögon och erfarenhet av att tolka brottsplatser och deras mönster, och det är kunskaper som behöver underhållas. Därför kommer de flesta ärenden in från poliser runt om i landet som ber om hjälp.

– Vi kan också höra av oss om vi snappar upp att det pågår en brottsserie någonstans. Nu i den nya Polismyndigheten blir det lättare eftersom alla talar samma språk.

Polisen har alltid tänkt i geografi. Vad är det du gör som är nytt?
– Visst är det så. När jag satt som befäl i ledningscentralen tänkte jag alltid geografiskt när det gällde att till exempel placera ut radiobilarna. Då gick jag mer på känsla och satte upp fingret för att försöka se vart det blåste. Det vi gör nu är att ta det till en vetenskaplig nivå, säger Jonas Hildeby.
Han tycker att gärningsmän ofta får något mytiskt omkring sig och att de tillskrivs egenskaper som de inte har. Vi gör dem allt för beräknande. Därför är hans favorituttryck ”keep it simple”. Utvärderingar visar att träffsäkerheten i en geografisk analys är omkring 70 procent och Jonas Hildeby kan inte komma på något fall som överraskat honom totalt.

– Nej. Men ett sådant fall skulle kunna finnas bland de olösta. Det finns helt osannolika gärningsmän, trots allt. 

Predictive policing – att förutspå brott

Amerikansk polis använder ett program som visar sannolikheten för att ett brott ska begås i ett visst område. Men det saknas ännu så länge bra utvärderingar av metoden, menar Peter Lindström, docent i kriminologi, i polis-region Stockholm.
 
Geografisk profilering innebär att ringa in en gärningsman som redan är igång. Predictive policing försöker ligga steget före och förutspå vilket område som kommer att drabbas av brott. Det är främst polisen i Kalifornien som använder ett program som tar fram en detaljerad karta med rödmarkerade kvadrater, 150 gånger 150 meter stora, där det är förhöjd risk för till exempel inbrott och bilstölder.

Arbetssättet har fått mycket uppmärksamhet säger Peter Lindström, men det är i dagsläget inget han rekommenderar svensk polis att köpa in.

– Vi följer detta noga och det är jättebra att ta hjälp av de mönster som finns i mänskligt beteende. Samtidigt är det lite farligt att tro att det är ett precisionsvapen, säger han.

Programmet är dyrt, att ha ett abbonemang på det skulle troligen kosta någon miljon om året och dessutom finns flera osäkerhetsfaktorer i de data som prognosen bygger på, nämligen polisanmälda brott. Osäkerheten kan finnas kring såväl brottskod som tidpunkt och geografisk position.

– Det finns fortfarande en hel del frågetecken, säger Peter Lindström.