TEMA/ Sociala medier: Twitterstjärnor

Viktors fru hatar hans telefon. Och Johans fru har accepterat att han hellre firar sin bröllopsdag ihop med Viktor. Viktor och Johan lever tillsammans dygnet runt – på Twitter.

Plötsligt känner han en lätt knackning på axeln och en myndig röst som säger: ”Är det du som är Kjellberg?” Jenz Kjellberg, smed från Småland, vänder sig om och tror inte sina ögon. Där står Johan Säfström, polis i Stockholm, men i den digitala världen mer känd som flitig twittrare. Strax innan hade Jenz Kjellberg själv lagt ut en bild på Twitter från den långa stranden som han sitter på. Och nu har Johan Säfström, som råkar befinna sig på samma badplats, sett det och lokaliserat honom mitt bland alla människor, bara genom att titta på bildens vinkel.

– Jag vet inte om jag ska bli imponerad eller skrämd. Men det säger något om hur bra polis Johan är, säger Jenz Kjellberg när Svensk Polis ringer upp honom. Han skrattar åt minnet när han för första gången träffade sin Twitterkompis på riktigt.

I tre år har kollegerna Viktor Adolphson och Johan Säfström, yttre befäl på Södermalmspolisen, twittrat tillsammans och nästan dygnet runt lever de tillsammans med sina nästan 33 000 följare som finns över  hela Sverige. Deras Twitterkonto  ”yb_sodermalm” är ett av polisens största och händelsen på stranden är ett talande exempel på hur de med sin mix av personligt och privat bygger relationer, både hos dem som älskar och hatar det de skriver.

– Varenda tweet kan reta upp någon, säger Viktor Adolphson.

Flera gånger har de fått löpa gatlopp i medierna. Ibland välförtjänt, tycker de själva, som när de citerade ett vittne som beskrev en gärningsman på ett sätt som kunde uppfattas som diskriminerande. Ibland mindre förtjänt, som när de retade upp fotbollsfans genom att lägga ut en spontan glädjeyttring över att AIK hade vunnit. Det blev digitalt upplopp.

– Det skruvades till att polisen bara griper Hammarbyare, säger Viktor Adolphson och skakar på huvudet.

Några av de största kritikerna har dock kommit från den egna kåren, särskilt i början då kollegerna var oroliga över att twittrandet kunde förstöra utredningar. De rösterna har blivit färre i takt med att fler ser vinsterna med sociala medier, eller själva hakat på.

– Fortfarande finns det de som undrar vad man ska ha det där ”twister” till, men det är mest oldtimers, säger Johan Säfström.

Och oftast navigerar de rätt i den tummelplats av åsiktsmaskiner, fans och kritiker som är Twitter. Deras små men kärnfulla rapporter visar att poliser både har humor…:

”Granne ringde då kvinnoskrik ljöd genom väggen. Generad man öppnade. Polis frågade kvinnan i lägenheten om det var ok. ”Alldeles utmärkt!”

… och är människor:

”Ibland möter vi den djupaste sorg. När det är för sent”. När alla vägar prövats. När alla dörrar stängts. Vi blev kvar. Med en likbår.”

– Syftet är att berätta om polisens vardag och hur skiftande den kan vara. Vi får ge vår bild utan att filtreras av någon annan, säger Johan Säfström.

Och en egoboost?

– Självklart! Om Johan lägger ut något som ingen reagerar på så trackar jag honom direkt. ”Oj, vilket gensvar!”, säger Viktor Adolphson.

De svarar på nästan alla kommentarer de får, informerar, förklarar – och slänger käft. ”Hur orkar de?” är den första reaktionen från omgivningen när jag berättar att jag ska intervjua Viktor och Johan.

– Det blir som en sport. Vi har alltid tyckt om att diskutera samhällsfrågor och jag gillar att dra allt lite längre, säger Viktor Adolphson.

Särskilt nöjda blir de när de lyckas punktera fördomar och vända även riktigt arga människor. Drivkraften är den stora majoritet som är glad över att kunna kommunicera med polisen och som uppskattar deras arbete. Det bidrar till den inre stoltheten.

Twitter är också terapi.

– Det här jobbet är så himla allvarligt att man måste få garva ibland också, utan att det för den skull blir ett clownkonto, säger Johan Säfström.

Frågan är alltså inte hur Viktor och Johan orkar, utan snarare hur deras familjer står ut. Nästan allt twittrande sker på fritiden och hittills har de skrivit 41 743 tweets. Det blir nästan 40 om dagen.

– Min fru avskyr den här, säger Viktor Adolfsson och håller upp sin mobil.

Därför har de infört regler hemma som att inte sitta och stirra in i skärmen framför barnen. Samtidigt är det svårt, erkänner han, för Twitter är ett snabbt forum som förpliktigar. Det händer saker hela tiden och ibland larmar folk om saker som borde gått direkt till 112.

Även kolleger har reagerat när mobilen legat limmad i handen, särskilt när Viktor och Johan jobbade i samma turlag. Då delade de upp sig – och skärpte till sig.

– Det ser inte bra ut att sitta med mobilen när man är ute och rullar. Dessutom är det inte så roligt att åka tillsammans med en sådan, säger Viktor Adolphson.

På Twitter är de siamesiska tvillingar, omöjliga att skilja åt. Även i den vanliga världen hänger de ihop och det går knappt en dag utan att de pratar med varandra. Att lyssna på dem är att vara med om en verbal pingismatch. Replikerna skjuts blixtsnabbt fram och tillbaka och de fyller i varandra, som ett gift gammalt par. Men det är inte därför som Johan alltid firar sin bröllopsdag ihop med Viktor istället för med sin fru, utan för att hustrun tycker att det är okej.

– Viktor är lysande på att ordna fester och just den dagen är vi ett gäng som åker iväg och är bullriga i flera dagar tillsammans. Min fru förstår att det är en stor grej för mig, säger Johan Säfström.

Trots tre år i Twitterstormen tycker det fortfarande att det är lika kul. Att vara yttre befäl är tacksamt då det finns en oändlig källa berättelser att ösa ur, men i höst ska de söka om sina tjänster och på en annan position kanske de måste lägga ned. Oavsett vilket har de gjort ett outplånligt intryck. Eller som en berusad person uttryckte det när han missnöjd blev omhändertagen:
”Nu kommer jag inte följa er längre!”