TEMA/ Sociala medier: "Målet är att beröra"

Många uppdaterar sin Facebooksida på några sekunder. Inläggen på polisens nationella sida kan ta en hel dag. De planeras omsorgsfullt och testas alltid innan de läggs ut i skarpt läge. Kvalitet är viktigare än kvantitet. Möt gruppen bakom inläggen.

– Det är inget självändamål att polisen finns på sociala medier, utan vi ska vara där medborgarna är och idag finns många på sociala medier.

Det säger Pär Lindroos, som är nationell samordnare för polisen i sociala medier. Han ansvarar tillsammans med Emma Sillman och Robert Kindroth för polisens nationella sidor på Facebook och Instagram. Den nationella Twittersidan däremot, uppdateras automatiskt med de nationella nyheter som läggs ut på polisen.se, och med händelserapporter och trafikinformation från alla polisregioner.

Gruppen sitter i Stockholm och tillhör polisens nationella kommunikationsavdelning.

På Facebook och Instagram lägger de i snitt ut 1–2 inlägg i veckan, och syftet är alltid att ge läsarna något. Det kan vara allt från ”Kör försiktigt” och ”Tänk på det här …”, till uppmaningen om att skrota näthatet, som lades ut på Instagram på alla hjärtans dag och som fick en räckvidd på totalt 1,5 miljoner personer.

– Det var ett bra genomslag. Instagram är generellt en svårare kanal att nå fram och att få spridning i än Twitter och Facebook, säger Emma Sillman.

Hon är gruppens redaktör. De kommer tillsammans fram till vad inläggen ska handla om, och det är Emma som skriver de flesta av dem. ”En riktig nörd på sociala medier”, kallar hon sig själv.

– Det är mitt stora intresse, och det är jättekul att få jobba med det inom polisen.

Förarbetet är grundligt, det gäller att fånga upp aktuella ämnen och utvärdera gamla inlägg. När har folk kommenterat och varför?

Ett inlägg kan ta en hel dag, och man satsar mer på kvalitet än kvantitet.

– Målet är att beröra, inte att dränka flödet, säger Emma Sillman.

Gruppen går också igenom allmänhetens kommentarer på de nationella sidorna, gör en juridisk bedömning av dem och tar bort de som till exempel är rasistiska.

Vad får man inte skriva, som polisanställd?

– Man bör undvika egna åsikter, och även ironi eftersom det kan misstolkas, säger Pär Lindroos.

– Och så ska man vara försiktig med humor, eftersom det också lätt kan missuppfattas.

Alla som vill starta ett konto med polisen som avsändare ska formulera mål och strategi, och ha en kanalägare. Sedan måste man hålla sig inom de ramar som finns i polisens handlingsplan för sociala medier. Både Pär Lindroos och Robert Kindroth var med och tog fram den.

– Det är viktigt att inte släppa ut personer utan klara mål och syften. Det här är ingen lek. Syftet måste vara att allmänheten ska känna sig mer informerad av polisens uppdrag, säger Robert Kindroth.

Han är polisinspektör med sin grundtjänst på lokalpolisområde Södermalm i Stockholm, där han även jobbade med sociala medier. Nu är han utlånad till kommunikationsavdelningen. Som den ende polisen i gruppen, svarar han framför allt på allmänhetens frågor kring polisyrket.

Robert Kindroth lyfter fram själva verksamhetsnyttan som en av de stora fördelarna med att polisen finns i sociala medier. Polisen kan lämna ut brottsförebyggande information till allmänheten och allmänheten kan komma med tips.

Sociala medier är också en viktig kanal för kriskommunikation – för att försöka förebygga kriser och informera under kriser. Om polisen till exempel inför en demonstration informerar om demonstranternas rättigheter och skyldigheter, och om alternativa färdvägar, kanske en kris kan minimeras eller undvikas. Och vid allvarliga händelser, som attentaten i Köpenhamn nyligen, är det viktigt att komma ut med information snabbt.

– Där har polisen en viktig roll som en trovärdig källa, säger Robert Kindroth.

Medan de nationella sidorna mest har rollen att informera, bäddar de lokala sidorna mer för en dialog med allmänheten. Robert Kindroth ger flera exempel, och ett tydligt – om än inte så stort ur polisens synvinkel – var när Södermalmspolisen skrev på Facebook att folk skulle hålla utkik efter en bortsprungen hund.

– Direkt efter att vi lagt ut det såg vi genom fönstret hur folk sprang ut från butikerna i området och började leta efter hunden.

Trots att genomslaget är stort är det viktigt att inte tro att sociala medier är ett universal-verktyg för att nå allmänheten, menar gruppen. Det ersätter inte andra kanaler, utan är istället ytterligare ett verktyg för att nå folk, vid sidan av till exempel lokaltidningar och grannsamverkan.

Med 117 Facebookkonton är polisen störst inom sociala medier i Sverige, och många företag och organisationer bjuder in den nationella gruppen som föreläsare. Utvecklingen går snabbt och kräver en ständig omvärldsbevakning för att hänga med. Under flera år har till exempel många ungdomar lämnat Facebook och gått över till Instagram. Inför att polisens nationella Instagramkonto startade i början av året bjöds några tonåringar in som testpanel, och fick berätta vad som skulle locka dem att följa polisen.

Pär Lindroos har varit med ända från starten och var en av initiativtagarna till att polisen skulle finnas i sociala medier.

Nu fyra år senare, vilken är den viktigaste lärdomen?

– Hur vi ska skriva för att locka till läsning. Skriver vi byråkratiskt och tråkigt når vi inte ut med informationen, men samtidigt måste vi uppfattas som en seriös och trovärdig avsändare.