Polisens nya ögon

En ny kamera upptäcker farliga fordon automatiskt. ANPR är ett effektivt hjälpmedel för polisen – men det gäller att hålla nyfikenheten i schack för att inte själv bli farlig i trafiken.

”Pling plong!” Skärmen på instrumentbrädan ger ifrån sig en liten trudelutt och allas ögon riktas mot den. Där är en stillbild på den gula Volkswagen Lupo vi nyss passerade, samt registreringsskylten. Längst upp syns en gul färgkod som visar att bilen är avställd. Nils-Olof Lovén, trafikpolis i Uppsala, scannar trafiken och fattar ett snabbt beslut. Det är för farligt att göra en u-sväng här, Lupon får passera.

 

Vi sitter i en bil som utrustats med ANPR, automatic number plate recognition, en kamerautrustning som blixtsnabbt känner igen och läser av registreringsskyltar i jakten på farliga fordon, som bilar med körförbud eller som är stulna. Kameran är monterad på instrumentbrädan och kommunicerar med en Polar-dator som ligger under golvet i bakluckan och som matchar bilarna mot vägtrafikregistret och registret för efterlysta fordon.

 

– Kameran är ett extra öga, en elektronisk kollega, säger Nils-Olof Lovén.

 

Han är ANPR-utbildare i Uppsala som var en av de orter som fick testa i ett pilotprojekt. I år ska 100 polisbilar över hela landet, från Gällivare till Ystad, få utrustningen. Tack vare att kameran gör jobbet med att identifiera bilar med brister slipper poliserna memorera och slå på registreringsnumret. Istället kan de koncentrera sig på att titta på föraren, körbeteenden och annat som hjälper till att tolka situationen. Dessutom gör kameran arbetet mer effektivt och Nils-Olof Lovén låter den ligga och jobba när han ändå ska till och från en plats. Det gör att han upptäcker 2-5 bilar extra, som en bonus.

 

– Då jobbade jag inte ens med det utan tog dem i farten, säger Nils-Olof Lovén.

 

Målet med ANPR är att öka säkerheten på vägarna och få bort trafikfarliga fordon. Vid kontroller upptäcks ofta annan kriminalitet, till exempel att föraren saknar körkort, är drogpåverkad eller bär kniv.

 

Arbetet bidrar också till att bekämpa grövre brottslighet och i Uppsala används en av länets fyra ANPR-bilar av ingripandeverksamheten.

 

– Kollegerna där älskar det här, säger Nils-Olof Lovén.

 

Det finns två varianter av kameran där den ena är en fast installation i bilen kopplad till en skärm och den andra portabel. Den portabla har en minidator och går att placera på ett stativ, med bemanning i en busskur eller i en hyrbil.

 

Systemet lagrar alla bilar som har passerat under arbetspasset. Därför kan man i efterhand ta fram tid och gps-koordinater om det kommer ett utrop om en efterlyst bil som han känner igen. Att bilen stod parkerad vid en given adress vid ett givet tillfälle kan vara värdefull information.

 

”Pling plong!” Skärmen plingar igen och Nils-Olof Lovén skrattar åt att trudelutten är så dålig. Sedan åt det han ser: Den ivriga kameran har försökt läsa av en reklamskylt med ”Oxfilé 85 kronor” och tolka även den som en registreringsskylt.

 

– Det har hänt att den larmat om att ett övergångsställe har körförbud, säger Nils-Olof Lovén.

 

Systemet är alltså inte färdigtrimmat, men fungerar enligt honom förvånansvärt bra redan från start. ”Extremt polisvänligt, bara att sätta igång”. Som bisittare i framsätet är det svårt att inte bli imponerad av hur snabbt systemet jobbar. Kameran tar 25 bilder i sekunden, funkar även i höga hastigheter med många mötande bilar och det blir snart omöjligt att slita blicken från skärmen där alla bilbilder passerar revy. Rosa, gul och grön – olika färgkoder beroende på om det är något som bör kollas upp. Och det är det som är den enda nackdelen med systemet, tycker Nils-Olof Lovén. Det slukar uppmärksamhet. Är förhäxande.

 

– Den mänskliga nyfikenheten att kolla på skärmen hela tiden i kombination med den polisiära nyfikenheten är den största riskfaktorn. Det vore kontraproduktivt om vi själva blev en fara, vi jobbar ju med trafiksäkerhet, säger han.

 

Därför handlar nästan hela den utbildning som alla som ska använda ANPR får under en halvdag, om säkerheten. Själva tekniken och alla olika inställningar som finns tar max en halvtimme att lära sig, resten av tiden trummas budskapet in: Håll ögonen på vägen, inte på skärmen. Den får kollegan på passagerarplats hålla koll på.

Man kan också bli för het på gröten.

 

– Särskilt nya poliser kan få prestationsångest när det regnar in information om bilar som man borde ta. Men du kan inte kasta dig på ratten och göra en u-sväng i alla lägen, vi vill inte ha polisbilar som smäller, säger han.

 

När Nils-Olof Lovén får en intressant träff följer han efter bilen medan kollegan gör kontrollslagningar. Finns det naturliga förklaringar till att bilen är avställd, som att den precis blivit såld av en bilhandlare? Den ögonblicksbild som ANPR ger är inte hela sanningen och ersätter inte heller trafikpolisernas ögon utan är ett hjälpmedel, ett sållningsinstrument.

 

För att kunna jobba snabbt laddar systemet vid start hem en spegling av vägtrafikregistret och sparar lokalt i bilen. Det innebär att uppgifterna som visas under dagen, i alla fall teoretiskt, kan bli gamla och det är ytterligare ett skäl till att polisen måste göra egna kontroller.

 

Nils-Olof Lovén knappar på skärmen och visar dess olika lägen. Det är en Polman, polisens manöversystem, och här kan han inte bara styra kameran utan även sirener, blåljus, dörrlås, Rakelradion och mycket annat. Kameran är enkel men har gott om inställningar som till exempel zoom och autofokus och fungerar även vid dåliga ljusförhållanden.

Däremot är den känslig för vinkeln och kameran måste riktas rätt för att kunna läsa av ordentligt. Det blir lite pill för att få det som den vill. Ljusa bilar med smutsiga skyltar är svåra att läsa av liksom om fordonet ligger i stark medsolsbelysning.

 

– Det fungerar inte heller att läsa av bilen rakt framför dig utan den vill ha registreringsskyltar som glider förbi.

 

Regelverket kring de uppgifter som kameran jobbar med styrs av Datainspektionen och PUL, personuppgiftslagen. Nils-Olof Lovén tycker att utvecklingspotentialen är enorm och i framtiden önskar han att polisen skulle få tillstånd att lägga in fler register i systemet, till exempel lokala register över kända alkohol- eller drogmissbrukare som kör bil. Han kan också tänka sig en gatulangningsenhet som vill göra en lista över intressanta objekt och jobba med dem.

 

Enligt Nils-Olof Lovén är hans kolleger i Uppsala som har provat ANPR helt begeistrade, ”vill ha!”

 

– Det enda klagomålet som kommit in är att man aldrig kommer fram dit man ska. Kameran upptäcker så mycket på vägen.

  Till och med allmänheten är positiv och det händer att Nils-Olof Lovén stoppar en bilist som undrar hur sjutton hen kunde bli upptäckt så snabbt.

 

– När jag pekar på kameran utbrister de ”fan vad bra!”.