Gränslöst pass

Varje skärtorsdag händer något unikt: då arbetar svensk uniformerad polis på norsk mark. Och tvärtom.

Några hundra meter från Fisketorget, på Haldens polisstation i Norge, har Frode Petersen äntligen fått påskledigt ett dygn efter alla andra norrmän. Han har tillbringat dagen i Strömstad som en av två norska poliser på svensk mark. Innan han går hem berättar han för kollegerna om den dag på året då tusentals norrmän traditionellt invaderar Strömstad i raggarbilar och har fyllefest.

– Jag har lärt mig ett nytt svensk ord i dag: LOB – lagen om omhändertagande av berusade personer. I Sverige blir de inte anmälda, de får inte drikkeböter som här. De tas om hand och sedan släpps de.

De norska poliserna ler och skakar på huvudet medan de svenska kollegerna häpnar över de norska bötesnivåerna för att dricka alkohol på allmän plats och att urinera.

Sju timmar tidigare, tre mil bort i svenska Strömstad, sitter Reine Lamkiewicz, sambandsansvarig vid polisregion Väst, bredvid Frode Petersen, insatsledare från norska Østfold i polisbussen. Att svensk och norsk polis bildar blandade patruller på Strömstads och Haldens mest utsatta dygn är unikt. Båda har varit med sedan starten för några år sedan.

– Vi tog kontakt med svensk polis eftersom vi behövde hjälp. Svenskarna vi tog in förstod inte norska, säger Frode Petersen.

Hans norska kollega Jon Hellberg är på Strömstad station och bistår svensk polis i arresten. En oerhörd fördel eftersom nästan alla som omhändertas i Strömstad är norrmän.

– De är fulla, oroliga och rädda för höga böter. Och så möter de en norsk polis som kan förklara vad som kommer att ske, säger Jon Hellberg.

För Reine Lamkiewicz väntar ett långt arbetspass. Han är den ende från dagpasset som ska jobba kväll och natt även i Halden. Som sambandsansvarig ska han se till att kommunikationssystemet fungerar, de svenska poliserna ska i kväll kunna prata med varandra i Halden, trots att det svenska Rakelnätet normalt upphör att fungera några kilometer innanför Norges gräns.

Det är ett slags test för att underlätta gränsöverskridande ledning och samverkan – en utveckling för användning året om – vid olyckor, polisinsatser och annat där nationsgränser inte bör fördröja snabba åtgärder.

Den norska traditionen att åka till Strömstad är gammal. Skärtorsdagen är helgdag i Norge, butikerna är stängda och för 20–30 år sedan bestod karavanerna av shoppingsugna norrmän. Det senaste decenniet är det i huvudsak ”russ” som drar till Strömstad – de norska sistaårseleverna på gymnasiet.

Russen kommer i tusental tillsammans med raggare. Och i Strömstad ansluter svenska ungdomar. Sedan flera år kraftsamlar polisen och är förstärkt från övriga delar av polisregion Väst.

Stans båda systembolag håller stängt, närmaste öppna bolag finns i Grebbestad, knappt fyra mil bort. Tanken är att norrmännen ska få slut på medhavd alkohol för att undvika fyllebråk och misshandel.

Centrala stan är avstängd, vakter står vid infarterna för att sortera bort de fordon som annars skulle proppa igen centrum. Den högljudda karavanen styrs istället till en slinga runt centrum, med ett industri-, shopping- och bensinstationsområde som naturlig, och extremt trist, partyplats.

Totalt deltar 70–80 poliser, ridande polis och en polishelikopter.

– 126 motorcyklar är på väg över bron, vi radar upp dem på torget, säger insatschefen Per Hellström, som räknar med att runt 10 000 personer rör sig i Strömstad i dag.

Motorcyklisterna är inget störningsproblem, snarast en trevlig attraktion, men för polisen gäller det att hålla trafiken flytande, undvika proppar och få raggarbilarna att stanna på avgränsade platser. Helikoptern, som ser ut som en vit trollslända mot den ljusblå himlen, kollar av läget på tillfarterna.

– Värsta scenariot är stillastående bilar, berusade människor som blir irriterade. Då behövs bara en gnista för att bråk uppstår, säger Reine Lamkiewicz och får medhåll av övriga i polisbussen som kryssar sig fram mellan bilar med norska vimplar.

– Vi tar mycket mer alkohol jämfört med för några år sedan. Det gör skillnad, läget blir inte så aggressivt, säger Jörgen Olsson från bussens förarsäte.

Han är vanligtvis yttre befäl i Strömstad och har sett det mesta under 15 års skärtorsdagsinvasioner.

På Statoils parkering är det full baluns: mycket folk, en hel del fylla men inget bråk. Richard Sörensen, i vanliga fall yttre befäl på Citypolisen i Göteborg, häller ut flaska efter flaska med sprit och öl och skriver febrilt upp vad han förverkar. Pannan är svettig. Han har sett allt för många fulla minderåriga på förmiddagen.

– Norrmännen accepterar att vi förverkar spriten men de svenska ungdomarna blir förbannade, säger Richard Sörensen och fortsätter spritjakten.

Strömstadsborna är luttrade. Många går ut för att titta på. En barnfamilj har satt sig på en filt i slänten tvärs över gatan från bensinmacken som på en söndagsutflykt.

De två polishästarna har en lugnande effekt på folkmassan. Folk klappar, fotograferar och vill prata. Polisryttare Madelene Dahl ropar fram en blond tjej med en flaska i handen.

– Hur gammal är du?

Hon möts av förlägen tystnad.

– Du får hälla ut den där. Gör nu som jag säger!

Till slut vänder tjejen flaskan mot asfalten och sätter sig sedan i en av bilarna medan Madelene Dahl lugnt håller in sin häst för fler mobilbilder.
I solen står en norsk kille i 25-årsåldern som ”bare vil att alle ska ha det gøy”. Han körde från Oslo i morse och ska vidare till Halden i eftermiddag.

– Varför jag är här? Det spelar ingen roll vilken bil du har, fin eller ful, du kan ändå åka runt och ragga, säger han och sätter en ölflaska mot munnen.

Han har för länge sedan lärt sig att han här kan dricka riskfritt utanför bilen – något som i Halden skulle kosta honom 2 000 norska kronor i böter. För svenskarna kan bötesnivåerna bli en chock och en dyrköpt läxa.

Det är bara någon kilometer mellan Strömstads gästhamn och Statoilparkeringen. Ändå är det två världar. I hamnen ligger enorma norska motorbåtar. Hamnpromenadens uteserveringar är fyllda av dyra, norska pastellfärgade dunjackor.

På parkeringen ramlar en berusad norsk flicka bakåt i slänten nedåt vattnet men fångas upp av sina kompisar. Två grabbar frågar polisen om de får ”tisse i vannet?”. De stegar ut i ett stickigt buskage, nöjda och förvånade över att kunna kissa ut ölen utan att få böter.

I Halden hade kissandet kostat 4 000 norska kronor. Att slåss kan ge en anmälan och 8 000 kronor i böter om personen erkänner direkt. Att inte rätta sig efter polisens tillsägelse kan kosta ännu mer – den lokala polismästaren kan höja bötesnivåerna på exempelvis helgdagar.

På Sjöräddningssällskapets räddningsstation äter kommenderingschefen Helena Trollläng lunch. Hon är chef för polisområde Skaraborg och det är hennes första skärtorsdag i Strömstad. Hon ser enbart fördelar med det norsksvenska samarbetet.

– Min bild är att samarbetet fungerar väldigt bra och att det finns en uttalad ömsesidig vilja att fortsätta utveckla det, till exempel att få tekniken att fungera bättre.

Rolf Rudman, Rakelförvaltare på Trafikverket, sitter vid samma lunchbord. Han kommer att vara kvällens mest osynlige man – men helt avgörande för att kommunikationen ska funka för det svenska teamet på den norska sidan.
På Strömstad polisstations baksida står Jon Hellberg, ordningschef i Halden. Av hittills tretton omhändertagna är tolv norrmän. Han har varit med alla år som norsk och svensk polis jobbat ihop.

– Vi lever i en tid när vi måste arbeta över gränsen. Och att som landsman finnas i arresten gör att situationen kan gå från krig till lugn på några minuter.

Inne på stationen gör kvällsteamet, som ska till Halden, sig redo. Reine Lamkiewicz visar de fyra poliserna vilka inställningar de ska göra i Rakel för att byta nät när de lämnat Sverige.

Dags att byta land. Det är en halvtimmes körning till Halden. När de kommer fram får de fyra patrullerande svenska poliserna skriva på ett särskilt bemyndigande, där Østfolds polismästare ger dem tillfälligt mandat att agera som poliser på norsk mark. Dock utan tjänstevapen – de låses in i källaren. Samma gällde den norska polisen, som bär tjänstevapen sedan i vintras men arbetade obeväpnade i Strömstad. Flera vill ha pappren med sig hem efteråt som minne.

Fotpatrullerna, blandade lag av norsk och svensk polis, går ut. Svenskarna har även med varsitt lånat norskt ”radiosett”.  På ett biltak hoppar en halvt urdrucken, tvåliterscola i takt med basgången från bilens stereo. Jättekaravanen från Strömstad har anlänt.

I ett stenhus uppe på Fredrikstens fästning sitter Rolf Rudman från Trafikverket och Tomas Svensson från Västra Götalands Ambu-alarm och längtar efter kaffe. Nedanför ligger Haldens centrum.

Rolf Rudman pekar på en fyra meter hög, hopfällbar antenn. Det är fjärde året de testar varianter av antenner som ger polisen en lokal talgrupp samtidigt som man når LKC i Göteborg för att exempelvis kolla upp ett svenskt registreringsnummer. Männen är lättade. Kommunikationen funkar.

– MSB har löst alla tillstånd och sett till att vi inte stör några frekvenser. Allt som behövs ryms i bakluckan till bilen, säger Rolf Rudman och ögonen lyser som på en nöjd uppfinnare.

Nere på Fisketorget luktar det frityrolja från McDonald’s, tomgångskörning och parfym. Nattvandrare i gula västar blandas med polispatruller. Det är närapå nollgradigt och de nationsblandade patrullerna stampar i kylan.

Fem personer kommer att tas in på polisstationen i den norska skärtorsdagsnatten och få böta för att ha druckit på offentlig plats. Tre för urinering. En person kommer att anmälas för våld mot tjänsteman. En förväntad natt.


Samverkan ska förbättras

Det norsksvenska ISI-projektet (Inter System Interface) är ett utvecklingsarbete mellan Sverige och Norge. Syftet är att underlätta gränsöverskridande ledning och samverkan genom att aktörer i båda länder ska kunna använda sin egen utrustning i norska Nødnett och svenska Rakel. Målet är effektiv kommunikation vid insatser och uppdrag i varandras länder.

Projektet pågår mellan 2013 och 2016 och berör norska och svenska representanter från polis, ambulanssjukvård, räddningstjänst och SOS Alarm.

Norge och Sverige har kommit längre än de flesta europeiska länder med arbetet att möjliggöra kommunikation mellan nationella nät för digital kommunikation. Länderna har fått 1,7 miljoner euro från EU för att utveckla arbetet.