Christer Nordström är alltid redo

Han har gripit sin bror, extrajobbar på bio och är alltid tillgänglig via telefon. Uppsalapolisens presstalesman Christer Nordström har inga problem med att blanda jobb och privatliv.

Christer NordströmI maj fyller Christer Nordström 65 år. Håret har blivit grått, fast hans frisör har övertalat honom att färga det mörkt – ”Jag är ledsen Christer, men din gråa färg ser smutsig ut”. Men de bruna ögonen är pigga som hos ett barn och Christer Nordström har inga planer på att gå i pension. Han känner sig inte färdig med polisen och är väldigt nyfiken på den nya organisationen.

– Jag trivs väldigt bra och är stolt över mitt yrke, så jag stannar så länge jag får.

Han har aldrig ångrat sitt yrkesval, men minns inte när polisidén dök upp. Den försvann i alla fall inte av att hans äldre bror var grovt kriminell redan när Christer Nordström växte upp. Det faktum att han troligtvis skulle stöta på sin bror som polis hindrade honom inte från att skriva hemstaden Uppsala på alla tre alternativ om var han ville bli placerad.

– Första dagen på jobbet presenterade jag mig och berättade om min bror. Det var inget alternativ att dölja det.

Kollegerna reagerade olika, några tyckte att det var okej medan andra ansåg att han borde ha valt ett annat yrke. Christer Nordström sa att de skulle behandla hans bror som vilken medmänniska som helst om de stötte på honom, även om han själv var närvarande. Och så blev det.

– Jag har gripit min bror flera gånger, men nu är det många år sedan det hände. Det har aldrig varit ett problem, snarare tvärtom. Jag har en förståelse för hur det är att vara anhörig till en kriminell person. Min bror brukar skryta om att jag är polis, säger han och ler.

Det är inte mycket som Christer Nordström ser som problem. Han säger att han snarare ser dem som utmaningar. Det handlar inte om att han undviker svårigheter. Tvärtom. Det är han som ofta har fått ta tag i de riktigt svåra fallen – som Fadimes begravning, kommunikationen efter Knutby-morden och alla ceremonier efter Estoniakatastrofen – men också om mindre problem som att byta från sommardäck till vinterdäck på kungens bil när det kom ett oväntat snöoväder.

Många journalister uppskattar honom för hans vilja att lösa problem och förmågan att snabbt skaffa fram korrekta uppgifter.

– Vi försöker aldrig mörka eller vilseleda journalister. Det är viktigt att vi kollar upp vad som verkligen har hänt så att vi inte säger något som är käpprätt åt skogen. Då är det bättre att säga att det är oklara omständigheter.

På andra sidan skrivbordet, mitt i hans synfält, står en tv och en radio. Christer Nordström har jobbat som presstalesman vid Uppsalapolisen på heltid sedan 2004 och gillar att ha kontakt med många människor utanför polisen.

– Jag insåg tidigt att polisen måste bli bättre på kontaktskapandet. Polisen är en så speciell organisation med befogenheter som ingen annan har och därför är det viktigt att vi står upp för det vi har gjort. Vi ska inte låta medierna spekulera fritt, utan berätta det vi kan berätta.

Christer Nordström tar på och av glasögonen, artikulerar tydligt när han pratar, sätter handen under hakan när han funderar och han skrattar ofta. En annan paroll för honom som presstalesperson är att alltid vara tillgänglig, även om han är ledig. Mobilen är bara avstängd när han sover. Annars svarar Christer Nordström alltid när det ringer, oavsett om det är lördag kväll, han är på bio eller om det är julafton.

– Tillgängligheten är a och o. Journalister kan inte bollas runt i en jätte-organisation, utan måste få svar snabbt. Jag ser det som en viktig service att alltid ha telefonen påslagen.

Att arbetsliv och privatliv glider in i varandra, ser han inte som ett bekymmer.

– Jag är singel och har ingen som säger till mig vad jag måste göra. Det är bara jag. Om jag hade haft en relation eller barn att ta hand om hade det varit annorlunda. Vissa brukar säga att jag är yrkesskadad och det är möjligt, men jag har inte blivit sjuk av det, säger han och skrattar.

När han inte jobbar, då jobbar han. På bio alltså. Christer Nordström har varit filmnörd sedan han var barn och när han började jobba som filmmaskinist fick han se alla filmer han ville gratis. Det extraknäcket har han haft i 48 år. Nu jobbar han på Filmstaden i Uppsala två till tre kvällar i veckan. När han nyligen presenterade filmen ”Let’s be cops” för biopubliken ropade en man: ”Är kommissarien med i filmen?”. Christer Nordström skrattar så att han måste kippa lite efter andan när han berättar om händelsen.

Många biobesökare känner igen honom från gatan, tv eller radio. I år var det till exempel hans 43:e Valborgsmässoafton i yttre tjänst i Uppsala. Men det finns också de som känner igen honom av andra anledningar.

– Våra så kallade kunder går ofta på bio. Men det är inga konstigheter, de uppträder väldigt trevligt och artigt och kommer fram och pratar. Där får jag se en annan sida av dem.

Christer NordströmPå kontorsväggarna hänger flera tavlor med Uppsalamotiv, men trots Christer Nordströms fäbless för sin hemstad är det en annan stad som egentligen är hans. I en av skrivbordslådorna finns en nyckel till en lägenhet i London. Dit åker han runt fem gånger per år. Promenerar, går på bio, lyssnar på konserter, ser på teater, träffar vänner.

– Första gången jag åkte till London var 1971. Jag tog båten Saga från Göteborg. Vid den tidpunkten var husen svarta av sot och luften full av fogg och smogg, men jag kände redan då att det var min stad.

Jobbet är hela Christer Nordströms liv nu, det erkänner han. Trots det är han inte oroad över vad som ska hända när han slutligen måste gå i pension.

– Jag kommer säkert hitta på något att göra. Kanske engagerar jag mig politiskt – eller flyttar till London.