Personkännare

Gärningsmannaprofilgruppen kallas in vid särskilt komplicerade mord, överfallsvåldtäkter och mordbränder. De är experter på att tolka beteenden för att se vilken typ av människa som ligger bakom brottet.

GärningsmannaprofilgruppenSommaren 2010 var het och blöt. Värmerekord och nederbördsrekord inom några få veckor. I Skåne jobbade polisen intensivt med det tiotal oförklarliga skjutningar som inträffat i Malmö under det senaste året. Från början var teorin att det handlade om uppgörelser bland kriminella och alla skjutningar utreddes därför var för sig. Men allt eftersom växte misstanken om att en och samma gärningsman låg bakom.

Måndagen den 28 juni gjorde Polismyndigheten i Skåne en begäran till Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp. De behövde hjälp.

Redan från början tyckte kriminalinspektör Eva-Marie Aghede och kriminaltekniker Lennart Kjellander, som då var på plats, att det verkade vara en och samma gärningsman som låg bakom skotten.

– Det fanns både kriminaltekniska kopplingar och beteendemässiga delar, som valet av offer, sättet att angripa och flyktvägar, som gjorde att vi flaggade för att det troligtvis var en ensam gärningsman, berättar Eva-Marie Aghede.

I den skrivna rapport som gärningsmannaprofilgruppen lämnade till utredningen den 21 september länkade de ihop femton brott och beskrev vilken personlighetstyp en trolig gärningsman hade. Det gjorde att polisen började samordna ärendena. Mindre än två månader senare greps Peter Mangs och delgavs misstanke om alla de femton brotten. Senare dömdes han för två mord och åtta mordförsök.

I den rapport om fallet Peter Mangs som Rikspolisstyrelsen gav ut i fjol konstateras att gärningsmannaprofilgruppens medverkan var en bidragande orsak till att ärendet kunde lösas. Granskningsgruppen skriver: ”Den slutliga gärningsmannaprofilen visade sig ha en betydande överensstämmelse med Peter Mangs och hans agerande.”

– Det är ett fall som vi är stolta över och där jag tycker att vi gjorde väldig nytta, säger kriminalinspektör Eiler Augustsson.

 De första lyckade försöken med profilering gjordes inom den svenska polisen i fallet med den så kallade Lasermannen, John Ausonius, som under början av 1990-talet sköt elva personer med utländskt utseende, varav en dog. Under 1995 blev gärningsmannaprofilgruppen permanent. Tanken är att den vanliga utredningen med kriminalteknik och rättsmedicin ska kompletteras med beteendevetenskapliga aspekter.

Gärningsmannaprofilgruppen tar aldrig över utredningar, utan kontaktas av polismyndigheter ute i landet vid särskilt svåra utredningar där gärningsmannen är okänd. Deras analyser ska användas som ett prioriterings- och spaningsredskap. Gärningsmannaprofilgruppen består i dag av nio personer. Kriminal-teknikern Lennart Kjellander sammanfattar gruppens uppdrag:

– Vår uppgift är att tolka beteenden och aktivitetsspår från beteenden för att se vilken typ av människa som ligger bakom brottet. Och det är hela paletten av våra olika kompetenser som gör att vi kan göra det.

En stor och viktig del av arbetet sker därför genom gruppdiskussioner. Alla i gruppen är övertygade om att de kommer längre tillsammans och tvingar varandra att ha argument för varför de tycker som de gör. Det är något som Eiler Augustsson uppskattar mycket:

– Det är första gången under min 45-åriga yrkeskarriär som någon har ställt frågan ”Varför anser du det?” till mig. Jag har under de tre år som jag varit med i gruppen lärt mig oerhört mycket genom att vi arbetar så tajt tillsammans och tvingas att argumentera. Den kunskapen skulle jag ha behövt när jag utredde grova brott på länskrim.

När gärningsmannaprofilgruppen har fått en förfrågan besöker de alltid den aktuella utredningen och brottsplatsen eller fyndplatsen. Det är viktigt för att kunna göra en värdering av gärningsmannens beteenden, valstrategier och risk-taganden.

– Vem som helst som har tänkt köpa en bostad förstår att det är viktigt att inte bara titta på bilder utan att också se bostaden på plats, säger Eiler Augustsson.

Men det är inte bara gärningsmannens beteenden på brottsplatsen som analyseras, utan också vittnesuppgifter, offrets skador – och kunskap om offrets person, förklarar Eva-Marie Aghede:

– Det är inte bara en person som agerar på brottsplatsen, utan två personligheter som gör sina val utifrån de erfarenheter, förmågor, intentioner och drivkrafter de har.

Till skillnad från många andra börjar gärningsmannaprofilgruppen alltid med frågan ”Vad har hänt?”.

– Om man kommer till en brottsplats tänker man lätt ”Vem fan har gjort det här?”. Men för att kunna svara på det måste man först svara på vad som har hänt och varför det ser ut som det gör, säger Lennart Kjellander.

Eva-Marie Aghede förklarar vidare:

– Vi hade till exempel ett ärende där offret hade 167 stickskador av olika slag i flera delar av kroppen. Det kan berätta en hel del om gärningsmannen. Att sticka 167 gånger när det kanske räcker med två gånger för att döda säger något om gärningsmannens risktagande, förmåga att bli stressad och att drivkraften inte bara är att döda personen.

Hur lång tid det tar att göra en så kallad ärendeanalys, som sedan kan leda till en gärningsmannaprofil, varierar.

– Ambitionen är att vi ska redovisa inom tre till fyra veckor, säger Eva-Marie Aghede.

Under 2013 hade gruppen 16 uppdrag, bland annat var de involverade i utredningarna av dubbelmordet på Öland och styckmordet i Boden. Eva-Marie Aghede förklarar att de kan göra en djupare tolkning av händelseförloppet än de lokala utredarna kan:

– Utreder man ett riktigt allvarligt brott är det väldigt många delar att hålla reda på och mycket måste ske snabbt. Då har man inte alltid tid att sätta sig ner och penetrera de olika delarna.

Ofta fungerar gruppen som en katalysator för att få igång utredningen och få alla som jobbar med olika delar av den att kommunicera med varandra, konstaterar Lennart Kjellander:

– Det är inte alltid som utredarna tycker att våra slutsatser är så revolutionerande. Det är ofta för att de anar det själva, fast de har hoppat över vad-ledet. Men vi har som
sagt argumenterat för varje ståndpunkt, så det är inte längre bara gissningar.

Gärningsmannaprofilgruppen har ibland fått kritik för att dess arbete saknar vetenskaplig förankring, men enligt gruppmedlemmarna själva gör de inget anspråk på att deras arbete utgör en vetenskaplig metod. Det handlar om sannolikhetsbedömningar och slutsatserna är inga absoluta sanningar.

– Experter uppmärksammar alltid när vi har haft fel. Men jag kan räkna de fall där vi har haft helt fel på ena handen, säger Eiler Augustsson. 

Fakta/ Gärningsmannaprofilgruppen

- Gruppen kan kopplas in när gärningspersonen är okänd.

- Består av nio personer med tvärvetenskapliga kompetenser.

- Arbetar främst med utredningar kring dödligt våld, försvinnanden, överfallsvåldtäkter, hot, mordbränder och länkningar av brott där gärningsmannen är okänd.

- Gör främst djupgående ärendeanalyser. Ibland resulterar de i en gärningsmannaprofil.

- Kan ge råd inför förhör i ärenden där det redan finns en misstänkt person och hjälp i form av brottsplatsanalys.