Stig Edqvist berättar om sin händelserika karriär

Ingen går oberörd genom ett yrkesliv där arbetsuppgifterna har följt i spåren av mord, krig och katastrofer. En som vet det bättre än de flesta är Stig Edqvist, tidigare chef för bland annat ID-kommissionen. Nu går han i pension.

Stig EdqvistEfter 40 år som polis är det dags för Stig Edqvist att lämna in polisbrickan. När vi möts en eftermiddag på Kungsholmen i Stockholm, vid ett kafébord ett stenkast från polishuset, försöker vi göra det omöjliga – sammanfatta en hel karriär på ett par timmar.

– Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv och upplevt så enormt mycket. Det har varit många starka intryck. Som efter tsunamin i Thailand eller bomberna på Bali, då det var över 200 döda och sönderslitna kroppar.

Stig Edqvist säger själv att ingen går oberörd förbi den typen av upplevelser och arbetsuppgifter. Exakt hur det har påverkat honom är dock lite svårare att beskriva. Men han berättar hur det var att komma hem efter fyra månaders arbete med att identifiera dödsoffer efter tsunamin.

– Det var som att jag var helt urladdad. Det tog tre år att komma igen. Jag upplevde det som att batteriet inte tog laddning hur mycket jag än sov. Så är det, man måste vara realist när det gäller det här jobbet. Det tar på en mentalt.

Han tackar nej till en kopp kaffe. Dagens ranson, tre koppar, är redan drucken på morgonen. Sedan klarar han sig utan koffein resten av dagen. Men så har det inte alltid varit.

Under tiden på Balkan på 1990-talet, då han utredde krigsbrott på uppdrag av krigsförbrytartribunalen i Haag, hörde ymnigt kaffedrickande till vardagen.

– Det var bara så. Varje gång vi skulle förhandla eller diskutera något med exempelvis myndighetspersoner i Bosnien så inleddes mötet med en lång genomgång av historien och mängder av svart kaffe.

Ett samtal med Stig Edqvist är att få en liten, liten inblick i några av de senaste decenniernas mest omvälvande händelser. Ämnena rör sig snabbt från Palmeutredningen via krigen på Balkan till terrordådet på Bali 2002 och vidare till flodvågen i Thailand för att sedan avrundas med en vända till Kosovo. Att med det urvalet välja ut ett enskilt uppdrag eller en händelse som gjort starkast intryck går nästan inte. Men efter ett par ögonblicks eftertanke kommer det, lite överraskande, svaret:

–Känslan när jag stod på marinens båt och såg den försvunna DC3:an* lyftas upp genom havsytan var väldigt speciell. Det var en nyhet som jag växte upp med, och därför gjorde det extra starkt intryck att få vara med där, tillsammans med de anhöriga, när den historien avslutades.

Annars försöker Stig Edqvist att undvika direkt kontakt med anhöriga så långt det är möjligt. Det var bland annat erfarenheterna efter flygolyckan i Milano 2001, då 21 svenskar omkom, som gav honom den insikten. Med på planet var bekanta till hans egna barn, personer som han hade träffat. Att i det läget också prata med förtvivlade anhöriga beskriver han som oerhört påfrestande. Eller, med hans egna ord: Sorg suger kraft.

Drygt tre år senare, när han var på plats i Thailand för att leda identifieringsarbetet på Phuket, var organisationen en helt annan. Utöver de poliser som arbetade direkt med identifieringen fanns en grupp som arbetade med andra uppgifter. Exempelvis kontakter med anhöriga och medier.

Under Stig Edqvists karriär har arbetet i den svenska ID-kommissionen, som för övrigt fyller 50 år i år, förändrats. Dels på det juridiska och organisatoriska planet – exempelvis genom att kommissionens chef har rätt att ta in de personer och funktioner han eller hon anser behövs vid just det aktuella tillfället. En annan förändring är att metoderna för identifiering har förfinats och blivit säkrare. Bland annat med hjälp av ny teknik och de erfaren-heter man gjorde i samband med 11 september och efter tsunamin. Det gäller exempelvis teknik för att få fram fingeravtryck och för att säkra DNA.

– DNA förstörs ju av bland annat värme, bakterier och saltvatten. Precis det som kropparna utsattes för i Thailand. Vi försökte använda oss av DNA från benmärgen, men i många fall hade den också skadats och var av för dålig kvalitet för att kunna användas. Då utvecklade Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, en metod som gick ut på att frysa ner DNA för att på så sätt få fram en användbar profil, berättar Stig Edqvist.

Och faktum är att av de 543 svenskar som omkom i tsunamin i Thailand blev alla utom 16 återfunna och identifierade. Något som Edqvist själv var ganska säker på att han och hans medarbetare skulle klara. Men det fanns de som tvivlade. Den dåvarande polisprofessorn Leif GW Persson hörde till dem. Senare gav han Stig Edqvist sitt erkännande för att ha klarat uppgiften och erkände att han själv haft fel.

Trots det lyckade identifieringsarbetet i Thailand och att många skulle beskriva Stig Edqvists karriär som framgångsrik, säger han att han alltid har känt sig otillräcklig.

– Ja, så är det. Ta Palmemordet till exempel. Målsättningen i varje mordutredning är förstås att lösa uppgiften och få den skyldige dömd. I Palmeutredningen kunde jag inte bidra till det. Det faktiska resultatet är att det finns en person som är dömd i tingsrätten och friad i hovrätten.

Vi återkommer till frågan hur en människa påverkas av att se så mycket död. Går det över huvud taget att koppla bort minnen, mentala bilder och lukter?

– Jag har inte haft så mycket besvär, som mardrömmar eller så. Däremot har det hänt att jag, på semester utomlands, har reagerat kraftigt vid lukten av rengörings-medel. Det är samma lukt som på Bali och i Thailand, och den skickar mig direkt tillbaka dit, mentalt.

Annars är det Värmland som är Stig Edqvists förstahandsval när det gäller avkoppling. Där finns skogarna med svamp och vilt, sjöarna där han fiskar, kamraterna och huset där han växte upp.

– Fast det är nästan absurt att jag, för att verkligen koppla av, söker mig till död igen! Jag tycker verkligen om jakt och fiske, och det går ju ut på att döda. Men samtidigt handlar det så mycket om att sitta i lugn och ro i naturen. Tunnelseendet när djuret kommer, säger han.

För mannen som så många gånger befunnit sig i händelsernas centrum och i fokus för både medarbetare, medier och anhöriga, kunde kanske det lugna pensionärslivet verka oroande. Men så känner han inte. Bortsett från det realistiskt sakliga – risken att han någon gång kanske kommer att drabbas av någon allvarlig sjukdom – så ser han ljust på framtiden.

– Livet är ganska bra. Och är man bara klar i huvudet så vill man vara med. Min pappa blev 90 år, det lärde mig en del.

* 1952 sköts ett svenskt spaningsplan av typen DC3 ner i internationellt luftrum av sovjetiskt jaktflyg. Planet hittades 2003 utanför Gotska Sandön och kunde bärgas 2004. Den svenska ID-kommissionen identifierade sedan kvarlevorna efter de som var ombord på planet.

Fakta / Stig Edqvist

Ålder: 65.

Jobbar som: Nybliven pensionär. Sista uppdraget var som chef för den svenska kontingenten inom Eulex i Kosovo. Tidigare bland annat chef för Palmegruppen och ID-kommissionen. Haft uppdrag för Krigsförbrytartribunalen i Haag och Interpols styrgrupp för DVI (Disaster Victim Identification).

Bor: Traneberg, Stockholm.

Familj: Ja.

Varför jag gillar mitt jobb: Från det att jag var ung polis har jag alltid haft förmånen att ha intressanta jobb inom omväxlande områden.

Boktips: Just nu läser jag mycket om Balkans historia.

Filmtips: The Deer Hunter.

Gillar inte: Oärliga, falska och egoistiska människor.

Plats jag tycker om: Värmland. Där är jag född och jag har kvar mitt föräldrahem.

Motto: Se till att teamet fungerar.

Kom till mig om du vill ha hjälp med: Ett problem. Vi kan tillsammans försöka lösa det utifrån den erfarenhet jag har fått inom olika områden genom livet. Jag är också en god lyssnare.

Tre röster om Stig Edqvist

Mats Mattsson, Head of Executive Division, Eulex i Kosovo:

– I och med att Stig har så bred erfarenhet och kompetens har han möjlighet att ta på sig uppdrag och arbetsuppgifter inom många olika områden. Han är dessutom oerhört flexibel i positiv mening och alltid utan att ge avkall på lagar eller principer. Som person smälter han snabbt in i vilken miljö som helst och är uppskattad i alla sällskap.

Börje Sjöholm, operativ chef länskriminalen Skåne. Tidigare stf kontingentschef Eulex i Kosovo:

– Jag umgicks mycket med Stig när vi gjorde utlandstjänst tillsammans. Han är en livsnjutare som uppskattar god mat och dryck. En ”cool cat” som sällan blir upprörd, utan alltid är lugn och sansad. I Kosovo gjorde vi ofta utflykter när vi var lediga. På helgerna gick vi milslånga promenader. Han är en synnerligen god kamrat.

Varg Gyllander, presschef polismyndigheten  Stock- holm. Tidigare pressekreterare Rikskriminalpolisen:

– Jag upplever Stig som en naturbegåvning i att hantera journalister. Han är alltid trygg i sin roll och tvekar aldrig för svåra frågor eller situationer. Jag tror att han egentligen gillar medierna, för han tycker om att berätta saker. Men med tiden blev han också långsamt utmattad av att vara i medias fokus.