Så stoppas spritbussarna i Linköping

Langarna drar sig inte för att sälja svartsprit till 13-åringar. Därför bestämde sig Linköpingspolisen för att göra någonting åt källan till problemet: Spritbussarna.

Klockan 17.05 en januari-dag 2012 svänger en vit buss av från E4:an och in på en parkering i Mjölby. Där ställer den sig dold mellan två långtradare. Polisen följer skådespelet från sin bil. Det hela är över på några minuter.

– Första gången gick det så snabbt att vi blev tagna på sängen, säger Joakim Stenman, inspektör vid Linköpingspolisens ungdomssektion.

– Bilarna flockades som flugor kring en sockerbit. Sedan började de lasta.

Det har gått två år sedan dess. När Svensk Polis besöker Linköpings-polisen i februari 2014 sitter en bussförare häktad för grov smuggling och grov olovlig försäljning av alkohol. I garaget står en vit buss i väntan på teknisk undersökning, och i några källarlokaler strax intill står nästan 20 ton lådor alkohol uppradade, prydligt sorterade efter märke och slag.

–  Någonstans sitter någon och är jävligt förbannad, gissar Joakim Stenman.

Han är presstalesman för Bus stop, Linköpingspolisens nya metod för att störa bussarna, som upp till tre gånger i veckan passerar staden med alkohol. Men trots det till synes lyckade resultatet är han frustrerad. Fallet omfattar så mycket mer än bara smuggling. Det handlar om förlorade skattemiljoner, om spritvanor och grov organiserad brottslighet. Men framförallt handlar det om ”hans” ungdomar, som häller i sig den billiga spriten och får ta konsekvenserna.  

– Allt började egentligen med en enkel fråga, säger Joakim Stenman. Varifrån fick de all alkohol?

Det är de utländska burkarna han syftar på, ölen utan pantmärke. Ungdomarna tycktes följa en trend. Ett tag var det Slots som gällde, ett annat Kopparberg. Som ungdomspolis gjorde han vad han brukar: hällde ut innehållet på plats. Men snart var mönstret tydligt. Ölmärkena avlöste varandra; Spendrups, Norrlands Guld, Tre Kronor. Samtidigt började tips trilla in på stationen. Misstänkt smuggling hade observerats på olika parkeringsplatser runt om i länet. Joakim Stenman startade en kartläggning och snart var bilden klar. En vit turistbuss passerade Mjölby tre gånger i veckan klockan 17.05, fullastad med sprit. 

– Bussen kom som på beställning varje gång, säger Joakim Stenman.

Spaningsgruppen inledde ett samarbete med tullen i Helsingborg. När tullen hade bevakning på den misstänkta bussen gick ett larm till Linköpingspolisen, som infann sig vid E4:an på utsatt tid.

Han drar fram några pärmar ur hyllorna. De handlar om två östgötska bolag, varav det ena fort-farande ligger under lupp. Bussarna ser ut som vanliga turistbussar, särskilt den med den stulna resebolagsskylten i fönstret. Men några vanliga resor går inte att boka.

– Det här är grov organiserad brottslighet. De som äger bussarna känner varandra och har samma passagerare.

Här finns bilder och filmer, personnummer och passagerarlistor, men också ett beslut från Åklagarmyndigheten i Norrköping. Ärendet lades ner i juni 2012 i brist på bevis.

Följden blev att bussarna fortsatte rulla genom Sverige tre gånger i veckan och att Joakim Stenman och hans kolleger utarbetade en ny metod – Bus stop. Den är, enligt Stenman, kostnadseffektiv, utredningseffektiv och skadar bussbolagen ekonomiskt.

– Vi stoppar helt enkelt bussen och ber alla uppge vilken mängd alkohol som är deras. Sedan tar vi alkoholen som blir över och skriver en brottsanmälan med ”okänd gärningsman”. Bussen förlorar upp till 4 ton av sin last, säger Joakim Stenman, som hoppas att metoden ska sprida sig till andra myndigheter.

Fem tillslag har hittills genomförts. Det första skedde i januari 2014 och avslöjade en last på 8 760 burkar öl, 756 liter whisky, 120 flaskor likör och 106 boxar vin. Ombord fanns sju passagerare. Under det tredje tillslaget tömdes även toalettutrymmet på alkohol och det fullpackade släpet.

I december 2013 började Norrköpings Tidningar att skriva om smugglingen. Följden blev att bussarna inte dök upp i Mjölby. Någon hade ställt sig på bromsen.

– Vi låg precis i startgroparna för våra tillslag inom Bus stop och tänkte att det kanske var kört. Men plötsligt började bussarna gå igen.

Bussbolagen beräknas göra en vinst på drygt 161 000 kronor per resa, eller närmare en halv miljon i veckan.

Projektet Bus stop följs av polis och tull över hela landet. Ärendet är gigantiskt, men resurserna knappa. För ungdomspolisen handlar det om att få bort alkoholen från gatorna – och det är främst storlangarna de vill åt. De som utan att blinka kan sälja starksprit till 13-åringar.

– När kompisar och syskon köper ut blir det ofta några cider eller öl, men storlangarna har inga betänkligheter, säger Joakim Stenman.

– Ett sms och 13-åringen har en 75:a hemkörd på tio minuter. 

Det har också blivit svårare att få fast langarna. Linköpingspolisen har haft stora framgångar i flera år med ett antilangningsprojekt, men nu krävs flera bilar för att hålla koll. Langarna är mobila och planerar sina inköp efter bussarnas körscheman. De vet att polisen kan knacka på när som helst och köper bara en liten mängd åt gången.

Vilka är langarna? 

– Medelålders, ofta gifta män. Vissa har jobb, men många är bidragstagare. Langningen kan ge en extrainkomst på 40 000 kronor svart i månaden. Många av dem har dömts flera gånger för smugglingsbrott eller brott mot alkohollagen. En av dem har runt 200 namn på ungdomar i sin telefon.

– Han satt på en av våra bussar och började sälja så fort han hade klivit av. Vi tog honom efter fem minuter.

Langarna betalar också målvakter för att åka ner och handla, och möter dem sedan vid bussen för att hämta upp varorna.

–  En av langarna viftade med några kvitton när vi stoppade honom under spaningen. De stämde dock inte alls överens med den alkohol som han precis hade lastat in i bilen, utan var bara en skyddsåtgärd. ”Här, visa de här för polisen så tror de att du har varit i Tyskland.”

Målvakterna täcker också upp för alkoholen i lastutrymmet när bussen passerar tullen. Många bor i Helsingborg men tar färjan över till Helsingör, där de väntar in bussen och går i god för i genomsnitt den dubbla eller tredubbla rekommenderade mängden alkohol. I Helsingborg stiger de av utan att ta med sig några flaskor.

– Vissa gör resan 50 gånger per år, och det är alltid samma visa. De ska ”ha bröllop” eller ”en stor fest”.

Det finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol man får föra in för personligt bruk. Tullverket följer EU-direktiven som säger att den rekommenderade mängden en privatperson får ta in är 110 liter öl (14 flak), 10 liter sprit, 90 liter vin och 20 liter starkvin.
Att det enligt lagen inte finns någon övre gräns är ett stort problem, menar Eva Nemec Nordh vid Åklagarkammaren i Linköping. Hon har som förundersöknings-ledare följt Bus stop på nära håll. I april var hon en av talarna på ett seminarium i riksdagen om spritbussarna.

Hon anser att tulltjänstemännen inte har en chans att bedöma varje enskilt fall utifrån de EU-direktiv som finns, och då bussförarna dessutom handlar med kontanter går inget att bevisa.

– Ingen skulle ju vittna, varken langare eller målvakter. Det går inte att komma åt det här med dagens höga beviskrav, säger hon.

– Beslutsfattarna måste bestämma sig. Vad är en rimlig ranson för privatbruk – och när kan vi tala om kommersiellt bruk?

Hon konstaterar också att polisen saknar resurser.

– Det här är så stort och kräver så mycket utredning att vi inte mäktar med.

Dessutom kan den beslagtagna bussen på Linköpingsstationen inte rubriceras som brottsverktyg. Bevisningen håller inte i dagsläget.  Ändå har bussen under de senaste åren rullat in 24 ton sprit i veckan till ett värde av drygt 2 miljoner
i månaden.

– Spritsmugglingen är ett nationellt problem, säger Joakim Stenman.

– Folk tänker att vad spelar det för roll om jag köper ett flak öl någon gång? Men säg att tusentals personer tänker så – hur mycket skatteintäkter förlorar vi då? Miljoner som skulle kunna gå till skola, vård och omsorg.

Spaningsgruppen har flera teorier om hur bussverksamheten är uppbyggd. Framgångarna bakom Bus stop är bara en skrapning på ytan.

Joakim Stenman får ofta frågan varför ungdomspoliser sysslar med spritbussar. Borde de inte fokusera på tonåringar? Och varför jagar de inte våldsmän i stället för busschaufförer?

– Det gäller att se helheten. Den här alkoholen skapar våldsmän, säger Joakim Stenman. Den ökar alla typer av misshandel, från gatumisshandel till barnmisshandel, och ju billigare sprit du kommer åt, desto mer kan du dricka.

10 ton alkohol ryms i bussen

En platta öl som kostar cirka 50 kronor i Tyskland säljs till svenska ungdomar för 200 kronor. En buss har över 1 000 plattor öl i lasten.

Bus stop har resulterat i 20 ton beslagtagen alkohol vid fem tillslag, vilket kan jämföras med de cirka fem ton per år som Linköpingspolisen tar av langare vid vanlig verksamhet.

Varje buss tar med sig 8–10 ton alkohol från Tyskland. Vinsten beräknas till cirka 161 000 kronor per resa.

Det finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol en person får föra in, men det ska vara för eget bruk eller för familjens behov. Man får även ta in alkohol för att bjuda på under en privat fest, till exempel bröllop.

Den som beställer alkohol genom någon annan ska betala svensk alkoholskatt.