Rikspolischefen: Rätt beslut är ofta svåra

Så ofta som möjligt är jag ute i verksamheten. Det är ett sätt för mig att förstå hur verkligheten uppfattas av alla er som dagligen ska arbeta utifrån de beslut som fattas.

Det är också därför jag besöker polisstationer och lyssnar på erfarenheter och åsikter som förs fram.

För mig är det mycket viktigt. Det gör mig säker och trygg när viktiga beslut ska tas. Det senaste exemplet är mitt beslut om att Pust Siebel ska avvecklas.

Det var från början ett svårt beslut men när det väl skulle fattas, fanns det inga tveksamheter kvar. Frustrationen hos poliser som arbetade med systemet var för stor. Svagheterna var för många. Systemet gjorde mer skada än nytta.

Trots att beslutet var rätt och riktigt känner jag en stor besvikelse. Svensk polis behöver modernare it-system. Men detta system motsvarar inte de krav vi alla har rätt att ställa.

It-system kostar mycket pengar, särskilt för en sådan stor och omfattande verksamhet som Polisen. Varje korrigering av den inslagna vägen kostar, men är bättre än att fortsätta en felaktig satsning.

Svåra beslut fattas dagligen i polisverksamheten. Polisers yrke skiljer sig från nästan alla andra genom befogenheterna och självständigheten. För den enskilde polisen ute på gatan ska svåra beslut fattas snabbt och under stor press.

Nu pågår för fullt arbetet med att ta fram en ny organisation för Polisen.

Det är många stora avgöranden som ska fattas, beslut som kommer att påverka verksamheten många år framöver. Det är sällan, eller aldrig, så enkelt att det ena alternativet har enbart fördelar och det andra enbart nackdelar. Då vore det lätt att fatta beslut. Istället handlar det om avväganden om vilket alternativ som sammantaget är det bästa för verksamheten.

I detta arbete har vi alla ett stort ansvar.  Den som har störst inflytande på beslutet har också störst ansvar. Men det är allas vårt ansvar att utifrån våra förutsättningar medverka till att det blir så bra som möjligt.

En av grundtankarna med den nya organisationen är att besluten ska flyttas längre ut i verksamheten, så nära medborgaren som möjligt. Jag är övertygad om att ett utökat handlingsutrymme för den enskilde leder till bättre verksamhet. Det leder också till ett eget ökat ansvar. Det går inte längre att på samma sätt peka på någon annan.

Ju större frihet att påverka beslut, desto större ansvar.

Det leder inte till att den högste chefens, rikspolischefens, ansvar minskar. I någon mening är det yttersta ansvaret alltid mitt.

När fler får ansvar är det fler som kan dela på äran när det går bra. När det går mindre bra är det få som kan säga sig vara utan ansvar. Bara för att vi ser att andra har ett ansvar är inte slutsatsen att vi själva står utan ansvar.

Verksamheten är allas vårt ansvar.