Kämpar mot mobbning

Hot och råa tillmälen som du aldrig kan stänga dörren om. Sedan Andreas Glingfors insåg hur mycket kränkningar och mobbning skolbarn drabbas av på nätet har han ägnat en halvtidstjänst åt 
att föreläsa för elever och föräldrar. Ändå räcker han inte till.

Andreas GlingforsHjälp till att straffa horan N. N ligger med alla hon ser så akta dig nästa gång kanske det blir just du. Hur ska vi straffa henne? Jo vi ska få henne till lekparken fre 6/2 kl 21:00. Ta gärna med ett rakblad o ha kul.”

Så stod det i ett kedjesms, bifogat en anmälan från en förtvivlad mamma. Mamman till flickan N. 12 år.

– Språket, upplägget. Jag blev verkligen upprörd, säger Andreas Glingfors.

Det här var 2009. Andreas Glingfors jobbade, då som nu, som närpolis i Karlskrona. Han läste sms:et och blev inte bara vansinnig. Han blev också vansinnigt engagerad. Ärendet var nedlagt, men han kunde inte låta det bero. Av flickans mamma fick han namnet på två 
killar som brukade trakassera dottern på skolan. Han kontaktade deras lärare och bad att få komma på besök.

Inför hela klassen drar han nu ärendet, rakt upp och ned. Ingen träder fram.

– Det hade jag inte heller väntat mig. Men det var ett sätt att komma vidare.

Under besöket berättar läraren om ännu ett kedjesms som gått runt i klassen: en kille som var en ”jävla bög”. På väg därifrån kliver en 
10-årig flicka fram och erkänner, inför en okänd uniformerad polis, att det är hon som har skrivit det. 
I hennes egen telefon finns dessutom meddelanden som talar om att hon är ”en kuksugare”. Det blir en ny anmälan och en stor grej på skolan i den lilla blekingska byn, med upprörda föräldramöten. Andreas Glingfors bjuds in för att prata.

Sedan den dagen har det rullat på. Bara förra året höll Andreas Glingfors 73 föreläsningar.

– Många föräldrar får en chock. De vet inte vilket språk de riktigt unga använder idag, hur vasst och hårt det är. Och väldigt många har dålig koll på vad barnen gör på 
datorn och mobilen.

Vinden ligger på från havet, men senvinterns ännu lite blåtonade 
solstrålar letar sig in i polishuset 
i Karlskrona. Andreas kollar av sin telefon, kanske måste han avbryta för att åka ut och ge ett dödsbesked.

– Jag har en bra uppdelning av min tjänst. Föreläser på 50 procent och jobbar vidare i yttre tjänst på 50.

Numera har han ett utarbetat koncept: ”Mobbning, mobilen och internet”, med tre olika föreläsningar: för elever, för föräldrar och för pedagoger.

– Skolorna formligen skriker efter materialet, säger han.

Som polis ser han föreläsningarna som brottsförebyggande arbete.

– Men tyvärr kan resultatet inte mätas i siffror. På det sättet är det otacksamt, precis som allt förebyggande arbete. Det jag gör halkar även över i det som hör social-
tjänsten till. Men jag kan inte bara prata juridik och kasta resten av frågorna i soptunnan.

Själv är han inte särskilt aktiv på nätet och heller inte så intresserad av nya appar eller sociala medier. Fackkunskapen har han fått läsa sig till. Med jämna mellanrum bollar han också den senaste utvecklingen med Blekingepolisens it-expert. Men Andreas Glingfors har desto mer erfarenhet av barn. Innan han blev polis 2004 jobbade han som barnskötare i sex år. När han bestämde sig för att plugga vidare valde han mellan att bli sjuksköterska och polis.

– När jag efter ett par år i utryckningen kunde blir närpolis kändes det helt rätt. Jag kommer närmre barn och ungdomar och har en chans att påverka.

Det är ofta i det personliga mötet den där chansen finns.

– Även om arbetet kan kännas lite tröstlöst ibland försöker jag se människan bakom, få en bild av hennes liv och situation. Se individen.

Med barn såväl som vuxna gäller det att verkligen lyssna, menar han. Utan att genast försöka leverera svar – eller fördömanden.

– Det är viktigt i relationer. Men i allra högsta grad också polisiärt.

Under många år var Andreas Glingfors polisen som sa ja till alla extrapass, som samlade semesterdagarna på hög. I dag är det slut med det. Tiden med de två barnen är för värdefull, liksom tiden med särbon och hennes barn.
Hemma i Lyckeby utanför Karlskrona pågår, precis som i de flesta familjer, en ständig diskussion om timmarna vid datorn och telefonen.

– Min pojke är 13 år och kan inte styras lika mycket som när han var yngre.

Ju äldre barnen är desto mer av kamp och balansgång är det. Just därför är det viktigt för föräldrar att skaffa sig kunskap och sätta upp regler redan innan barnen själva 
söker sig runt på nätet, menar Andreas Glingfors. Därför drog närpolisen i Karlskrona igång ett nytt projekt tillsammans med kommunen och Telenor 2010, som även Surfa Lugnt bjöds in till. En föreläsningsserie för kommunens alla föräldrar till barn i första klass.

– Det kan tyckas tidigt när barnen bara är sju, men det är det inte. Det är då barnen är formbara.

Men många föräldrar känner sig handfallna, menar han. Har svårt att sätta ner foten.

– Det här gör mig rätt ordentligt brydd. Ger du ditt barn en smart telefon, till exempel, måste du också tala om vad som är tillåtet, vilka faror som finns och hur du tar en skärmdump. Du kan inte bara lämna dem fria i den nya värld som 
uppenbarar sig.
Han ler försiktigt.

– Sedan är det klart att det inte alltid är lätt, det vet jag själv. Det är lite av en djungel. Men man måste vara den där besvärlige vuxne som säger till, om och om igen.

I höstas jobbade han i Karlskronapolisens relationsgrupp i två månader, med utredningar kring våldsutsatta kvinnor och barn.

– Det ligger nära nätkränkningar och det jag annars jobbar med. Flera sexualbrott har också kommit fram i samband med mina föreläsningar, när elever valt att berätta.

Framöver skulle Andreas Glingfors gärna jobba mer med utredningar som dessa. Men också få, som han säger, ”grotta ner sig” ännu mer i dator- och mobilfrågor. Han får då och då förfrågningar om att föreläsa även utanför polisdistriktet, men får tacka nej av tidsbrist.

– Jag menar att vi behöver jobba mer med det här. Hur utreder vi kränkningar på nätets olika forum, som Ask och Kik? Hur är gången? Vilken information är lagrad? Hur är den lagrad? Kunskapen behöver bli större och spridas ut i leden. 

Fakta / Andreas Glingfors

Ålder: 37 år.

Familj: Son och dotter, 13 
och 6 år. Särbo och bonusbarn.

Bor: Lyckeby utanför Karlskrona.

Jobbar som: Närpolis i Karlskrona och föreläsare om barn, internet och kränkningar.

Varför jag gillar mitt jobb: Det är tillfredsställande att kunna hjälpa och finnas till för andra, vilket jag lyckas med i varierande grad så klart.

Gillar inte: Det som triggar mig extra är när den som inte klarar sig själv blir utsatt, såsom barn som står i förtroendeställning till vuxna.

Boktips: En man som heter Ove. Jag skrattade högt när jag läste.

Filmtips: Braveheart är en riktig favorit, även om den är gammal som gatan.

En plats jag tycker om: Verkö är min energiplats. Där växte jag upp.

Motto: Jag jobbar på att vara mer här och nu. På att ta vara på det som verkligen är viktigt i livet.

Kom till mig om du vill ha hjälp med: Att någon lyssnar på dig. Jag är en god lyssnare.

Tre röster om 
Andreas Glingfors

Katarina Johansson, inspektör vid polisen i Blekinge och Andreas Glingfors närmsta chef:

– Han är en 
ambitiös polis och otroligt engagerad i frågor kring ungdomar och internet, en specialitet som är en tillgång även i hans vanliga tjänst. Han är dessutom duktig på att ge folk möjlighet att prata efter före-läsningarna och på att ta hand om allt det som kan komma fram.

Agne Andersson, rektor på Jändelskolan i Jämjö, Blekinge:

– Andreas är en polis som verkligen brinner för sitt uppdrag. Han kan få 150 elever att sitta trollbundna, lyssna och ställa frågor under hans föreläsningar. Han lyckas nå fram på ett rakt sätt. Unga i dag lever sitt liv i datorn och mobilen, så det här är verkligen viktiga och aktuella frågor.

Björn Andersson, kriminalinspektör, KUT i Blekinge:

– Jag beundrar Andreas engagemang. Eftersom jag själv sysslat med internetspaning i många år vet jag hur viktigt hans arbete är. Han har gjort ett mycket bra brottsförebyggande arbete genom att engagera föräldrar. Vi skulle behöva fler initiativ på lokal nivå, fler borde följa hans exempel.