Polisen går på kopparjakt

Metallstölder kostar samhället hundratals miljoner kronor varje år. Polismyndigheten i Örebro län har fått i uppdrag att hitta lösningar på problemet. Svensk Polis åkte till Bergslagen för att leta illegal koppar.

På bordet framför oss ligger en lista över de skrotupplag i Örebro län som misstänks handla med stulen metall. Den är oväntat lång.

Underrättelseanalytikern som gjort sammanställningen har graderat adresserna. I de fall där tipsen om oegentligheter är vaga finns en gul prick i marginalen. Vid mer konkreta misstankar om metallhäleri, är markeringen röd. Den lantbruksfastighet som vi är på väg till har begåvats med inte mindre än två röda prickar i marginalen.

– Dessutom påstås ägaren vara något av en polishatare, säger Henrik Stomberg utan att se upp från underrättelserapporten.

Han ska strax dra igång utsättningen, där närpoliser, trafikpatruller, spanare och analytiker trängs runt samma konferensbord. Deras polisinsats mot skrotupplag som misstänks betala svarta kontanter för stulen metall, är vid det här laget inne på dag två av fyra, och bygger på en enkel grundidé: Genom att slå till mot hälarna slår man också till mot marknaden som helhet. Bakgrunden är desto mer komplicerad. 

150 procents prisökning

Kopparn är på många sätt problemets kärna. Det var den första metallen som människan lärde sig bearbeta, och den har förblivit toppmodern genom årtusendena. Via romarrikets mynt, 1600-talets bronskanoner, industrialiseringens lagermetaller, och modern tids elektronikkomponenter. Kopparn är smid- och tänjbar, effektiv som ström- och värmeledare, och har under rätt förhållanden en praktiskt taget oändlig livslängd.

Det märks på priset. Just den här tisdagsförmiddagen får den som tar kontakt med börshusen i London, Tokyo eller New York för att köpa ett ton råkoppar betala nästan 7 300 dollar, vilket dessutom markerar en prisstegring på 150 procent räknat från 2008 och framåt.

De välordnade finanskvarter där metallpriserna handlas upp eller ned av kostymklädda aktiemäklare känns väldigt avlägsna när vi svänger ut på Riksväg 50 och kör mot den svenska gruvindustrins historiska vagga, men linjen mellan börsgolvet och Bergslagen är spikrak. Det spelar nämligen ingen roll om kopparn är återvunnen eller nybruten – det höga priset är detsamma. 

Snabba kontanter

Det betyder i sin tur att den som går till närmaste skrothandlare för att sälja sina uttjänta rör, kablar eller kittlar av koppar, får bra betalt. Och man får framför allt 150 procent mer än för bara några år sedan. Den utvecklingen har knappast passerat obemärkt i de grumligare delarna av samhället.

Bland missbrukare och livsstilskriminella har kopparn blivit hårdvaluta. Snabba kontanter. Allt de behöver göra är att hitta närmaste järnvägsspår. Och kontakta ett rödmarkerat skrotupplag. 

Den vidsträckta gården är en krokig och taggig metallkyrkogård, där rostiga bilvrak, överfulla containrar och lager på lager med utstjälpt skrot, långsamt sjunker allt djupare ned i marken.

Klartecken för husrannsakan

Vyn kontrasterar bryskt mot det harmlösa jordbrukslandskap som breder ut sig på andra sidan tomtgränsen, vilket är precis vad poliserna poängterar när de förhör den påstådde polishataren. Hans skrotupplag är inte tillräckligt välskött. Oljeläckor, bilbatterier, airbags. Alltihop borde återvinnas istället för att, som nu, ligga utspritt och oskyddat. Därför har åklagaren redan beslutat om skälig misstanke för miljöbrott, och gett klartecken för husrannsakan.

– Vi fick ihop misstankegraden förhållandevis enkelt. Det räckte med någon dags förspaning. Miljöbrotten hör liksom till på den här typen av anläggningar, säger en av poliserna med ett leende. 

Samtidigt som bevisen för misstänkt miljöbrott säkras; skrotbilar räknas, utlösta airbags noteras, bokföring beslagtas och uttjänta bilbatterier dokumenteras, håller poliserna ögonen öppna i jakten på stulen koppar. Men det går trögt. Hur känner man igen en illegal metallbit om den ligger begravd under flera ton vanliga metallbitar?

Smart dna

Den leende polisen lyser med en uv-lampa ned i ett gigantiskt virrvarr av kabelstumpar, på jakt efter så kallad smart dna. Det är en märkning som Trafikverket börjat pensla på sina kopparkablar. Den är osynlig för blotta ögat men blänker till i ljuset från speciallampan. Det bygger dock på att det finns dna-penslad metall att hitta.

– I den här tunnan har vi ingenting av värde i alla fall, säger polisen och suckar. Hon ler inte längre. 

Det är ingen slump att just Trafikverket märker upp sina kablar. Bara under 2012 orsakade drygt 300 kopparstölder 45 000 förseningsminuter i tågtrafiken. Det representerar i sin tur tusentals resenärer och tonvis med gods som inte kommer fram i tid. De missar sina förbindelser och deadlines. Samhällskostnaderna blir snabbt oöverskådliga. 

200 tåg drabbades

Den 9 mars 2012 blev Södra stambanan – kroppspulsådern i Sveriges mer än tusen mil långa järnvägsnät – obrukbar över en natt. Någon hade klippt bort kopparn på varenda ledningsstolpe mellan Nässjö och Alvesta. Sex mil småländsk granskog, och ett järnvägsspår utan jordningskabel. Därmed fanns ingen säkerhetsventil för de 16 000 volt som passerar i kontaktledningen ovanför spåren.

Hela anläggningen kunde ha blivit strömförande. Det tog fyra arbetslag 13 timmar att reparera skadan. Under tiden stod allting still. 200 tåg drabbades. 70 avgångar ställdes in helt och hållet. Trafikverket tvingades tömma sina kopparlager för att återställa ordningen. Beräknad slutnota: Uppemot 150 miljoner kronor. 

Nationell satsning

Och det slutar inte där. Svenska kyrkan har stora problem med stölder av tak, stuprör och fönsterbleck i koppar, där oersättliga kulturarv förstörs. Transformatorstationer och ställverk har också drabbats, med flera uppmärksammade strömavbrott som följd.

Från industri- och byggbranschen rapporteras det om flera storskaliga stölder, där metall för miljontals kronor försvunnit i vad som tycks vara organiserade beställningsjobb med internationella förgreningar. 

Det var med andra ord ingen tillfällighet att metallstölderna plockades in i polisens nationella satsning mot mängd- och seriebrott. Örebropolisen blev sakkunnigmyndighet och fick i uppdrag att ”samordna, metodutveckla, och se till att fler gärningsmän lagförs”.

Hälarna den svagaste länken

Det är därför vi står på ett gärde i Bergslagen, med metallskrot upp till axlarna. Oavsett om säljaren är livsstilskriminell och beredd att riskera allt för att finansiera sitt missbruk, eller en organiserad liga som tar kalkylerade risker och stjäl stora partier metall för vidare transport utomlands, måste de passera samma flaskhals: Hälarna. De är den svagaste länken i kedjan. 

Fem timmar efter utsättningen i Örebros polishus visar det sig att den teorin fungerar i praktiken också. Mitt i all metall, är det en blå plastlåda som fäller avgörandet. Den är full med kopparstumpar, och drar polisernas uppmärksamhet till sig av den enkla anledningen att den tycks vara det enda på hela anläggningen som är uppenbart välordnad.

– Vi ska jämföra de här kopparkopplingarna med de bilder vi fått från Trafikverket, men det ser faktiskt ut att vara samma infattning som de använder vid järnvägarna, säger polisen med uv-lampan. Hon ler igen.   

Under de fyra dagar som polisinsatsen pågick gjordes ett tiotal husrannsak-ningar runt om i Bergslagen, vilket bland annat resulterade i tre gripanden, beslag av misstänkt stulen koppar, flera hälerianmälningar, samt upptäckt av bidrags- och bokföringsbrott. Dessutom skrevs sammanlagt sju anmälningar om miljöbrott. 

Nationell satsning mot brottslighet som drabbar många

  • Den nationella mängd- och seriebrottssatsningen sjösattes under 2011, och styrs av Nationella operativa ledningsgruppen, Nolg.
  • Satsningen har en nationell mängd- och seriebrottsstyrka som består av 112 personer. De kan användas i hela landet och finns tillgängliga inom 48 timmar. Dessutom finns en nationell spaningsresurs på 24 personer. Alla som ingår i förstärkningsresursen har kvar sin vanliga anställning i respektive polismyndighet.
  • Nolg utgår från en nationell lägesbild som tas fram av Rikskriminalpolisen, och beslutar sedan var mängd- och seriebrottsstyrkan ska sättas in.
  • Inom ramen för satsningen finns också ett antal sakkunnigområden, där fem polismyndigheter och ett samverkansområde tagit på sig ett särskilt ansvar för att metodutveckla och bidra med expertkunskap. Stockholmspolisen har till exempel ansvar för bedrägerier, Västra Götaland leder arbetet mot åldringsbrott och transportstölder, medan Polismyndigheten i Örebro län är sakkunnigmyndighet för metallstölder, ett uppdrag som Mats Scherp är ansvarig för. 

Metallstölder ett växande problem

  • Förra året begicks 318 metall-stölder längs de svenska järnvägsspåren, vilket orsakade sammanlagt 45 000 förseningsminuter. Det kan jämföras
    med 177 metallstölder under 2010.
  • Säljarna får mellan 30 och 40 kronor per kilo stulen koppar.
  • Utöver koppar finns ett flertal andra stöldbegärliga metaller, till exempel molybden, palladium, platina, brons med flera. På senare år har det även kommit rapporter om stölder av rostfritt stål.