När Obama kom till stan

Polisen fick uppdraget att säkra sex platser i Stockholm inför presidentbesöket. Det i särklass mest svårsäkrade stället var Stockholms synagoga. Vi var på plats.

Helena JohannessonObamas livvakter ser stora säkerhetsrisker och om Secret service hade fått bestämma skulle de inte tillåtit ett presidentbesök på en så pass utsatt plats som Stockholms synagoga. Helena Johannesson, chef för ingripandesektionen på Södermalm, fick uppdraget att göra platsen säker.

Atmosfären i Stockholms innerstad är annorlunda. Inga bilar köar på gatorna. Det är tystare än vanligt. Höstluften är klar och sällsamt ren, himlen helt blå. Män i kostym och kvinnor i snäva kjolar tvekar i gatukorsningarna. En cyklist vinglar till och stannar upp. Ännu en avspärrning.

I nästan varje korsning står parkerade polisbilar och tunga, bepansrade, mörkgrå polisbussar. Neongula reflexvästar speglas i auktionsfirman
Bukowskis blanka skyltfönster. Mängder av uniformerade poliser står och går på gatorna.

– Säg till dem att de inte ska stå i grupper. Det ser inte professionellt ut. Två eller max tre poliser jobbar tillsammans, inte fler.

Det är Helena Johannesson, idag platschef vid synagogan i utkanten av Berzelii park, som instruerar sina avdelningschefer.

Två veckors framförhållning

De sitter trångt på sätena i det mobila poliskontoret, en buss tillfälligt flyttad från Medborgarplatsen till Raul Wallenbergs torg. Det var två veckor sedan de fick veta att USA:s president skulle komma till Stockholm. En av platserna Barack Obama vill besöka är synagogan och dess monument över Raul Wallenberg. Den är en av de sex platser som måste säkras minutiöst före besöket.

De andra platserna är Arlanda flygplats, Grand Hotell, Rosenbad, Sagerska palatset och Tekniska högskolan. Även akuten på Karolinska sjukhuset prepareras för ett eventuellt attentat mot president Obama. Det är just risken för ett terrordåd som gör kommenderingen unik.

Antalet poliser i tjänst är inte fler än under kronprinsessan Victorias bröllop, men upplägget är långt ifrån detsamma. Det här är ett säkerhetsarrangemang. Prinsessbröllopet lockade ut tiotusentals människor på gatorna. Idag är det tomt i staden, i alla fall på bilar.

Just nu passerar många människor Berzelii park på väg till sina jobb. En Secret serviceagent kisar i morgonsolen mot folkströmmen och frågar Helena Johannesson när Arsenalsgatan stängs för förbipasserande.
Planen är att bomma igen kvart i tre, 45 minuter innan presidenten anländer. Det påpekar hon också för sina avdelningschefer – att 14.45 ska Kungsträdgårdsgatan vara helt ren, liksom gatorna runt och i anslutning till synagogan.

Hur vet du att gatorna töms i tid?

– Man måste lita på att folk gör vad de ska, säger Helena Johannesson enkelt.
 
Hon utstrålar trygghet. Men lugn är hon inte.
 – Inte förrän han åker härifrån.

Alla poliser har blivit tillsagda att vända presidenten och hans eskort ryggen. Uppmärksamheten ska vara riktad utåt, mot avvikande beteenden och udda individer. Ser de en person som lämnar något efter sig – till exempel en väska eller en parkerad bil – ska de fokusera på personen i fråga. Det kvarlämnade föremålet eller bilen kommer i andra hand.

Mot slutet av en av raderna med gallergrindar står tre poliser och pratar med människor som vill gå förbi. Poliserna är outröttligt trevliga och kommer med förslag på alternativa promenadvägar, runt de avspärrande områdena. En av de tre ser visserligen upptagen ut, men står för sig själv en stund och spanar ut över vattnet.

Får jag ställa några frågor till dig?

 – Nej, nu är det fullt fokus på presidentbesöket för mig, säger han.

Journalister cirkulerar i området. Snart ska ett tiotal föranmälda få gå igenom säkerhetskontrollen i Berzelii park. Där har regeringskansliet upprättat en passage som om det vore en flygplats, med metalldetektor och rullband för väskor som ska röntgas. En och samma ingång gäller för alla som ska gå in i synagogan. Inte ens Secret service får ta bakvägen.

Några särskilt inbjudna gäster kommer efter journalisterna, bland andra en gammal, tunn, liten kvinna som överlevt Auschwitz. Hon tindrar i sin ljusa sidendräkt och lämnar över handväskan för röntgen till en av vakterna. 

Helena Johannesson rör sig oavbrutet runt i området. Hon tittar upp mot ett öppet fönster och påpekar att det måste stängas. Alla som jobbar i rum med utsikt över synagogan har blivit ombedda att jobba hemifrån eller att helt enkelt hålla sig borta. Men även om personalen på SEB intill varit tillmötesgående, kan de inte utrymma alla de rum som polisen vill tömma. Det kan påverka börsen. Nu har de istället polisbevakning på rummet. Allt för att ingen ska dyka upp vid fel tidpunkt, på fel plats – till exempel i ett fönster.

När fönstret väl är stängt och Helena Johannesson vänder blicken åt andra hållet får hon se tre unga män i ljusa skjortor på taket till Chinateatern.

– Be insatsstyrkan skicka upp ett åtgärdsteam, säger hon rakt ut och snart försvinner tre grönklädda poliser in i teaterbyggnaden.

Hur känns det nu?

– Jag har ständigt den här lilla oron, att man inte tänkt på allt, säger Helena Johannesson.

Hon är inte rädd för terrordåd. Det är hon mentalt förberedd på. Det är detaljerna som gnager. Att en liten miss ska bli ett stort misslyckande.

– Men jag är inte ensam. Det är väldigt mycket personal som jobbar nu, säger hon.

obamaÄndå verkar de inte riktigt räcka till.

– Vi saknar bevakning på ett kontor. Där behövs en person till.
– Någon såg en man klättra ner i en container på Strandvägen. Vi måste skicka dit en patrull. Kan ni avvara någon?
– Journalisterna ringer. Säg att vi inte är redo att ta emot dem än.

Mobilen ringer i ett. Frågorna avlöser varandra. Helena Johannesson har fortfarande inte ätit lunch men hon verkar inte ha en tanke på mat. Obamadieten, skämtar hon, och nyper i byxlinningen.

Secret serviceagenten som tidigare frågat om avspärrningarna ser avslappnad ut. Nu är Arsenalsgatan tillfälligt igenbommad och presidentens väg ut är fri från folk och hinder. Det är agentens första besök i Sverige och han är imponerad. Stockholm är vackert. Han och hans kolleger berömmer också Helena Johannesson för hennes insats.

– Fantastic, säger han om avspärrningarna.

Schemat verkar spricka

Nu är det mindre än en kvart kvar. En av avdelningscheferna undrar irriterat med fingrarna över hörsnäckan i örat varför de inte blir uppdaterade om tidsschemat. Aftonbladet direktsänder från presskonferensen i Rosenbad och presidenten har uppenbarligen inte satt sig i bilen ännu. Schemat verkar spricka. Poliser, säkerhetspersonal och livvakter rör sig i allt snävare cirklar innanför avspärrningarna.

Då kommer det ledningsfordon som bereder väg för eskorten. Polisbussen kör in från Kungsträdgårdsgatan, in genom det vita tält som spänts upp över entrén till synagogan. Bussen kör vidare och stannar i utkanten av parken. Alla tystnar. Nu är det snart dags. Några rör sig fortfarande fram och tillbaka över grusplanen, och försöker hitta sin plats.

20 minuter efter utsatt tid kommer eskorten. Polismotorcyklar först, sedan svarta bilar. Två likadana tunga, långa, kolsvarta fordon med flaggor i fronten rullar in mot tältet. Vilken av dem sitter presidenten i? Den första bilen fortsätter igenom tältet, den andra stannar, män i gråa kostymer och mörka solglasögon drar snabbt för tältduken, bakom det vita skynket hör man bildörrar som öppnas och stängs med hårda smällar. Han är här.

Rullar sakta förbi

Helena Johannesson ser glad ut. På utsatt avgångstid dras tältduken åt sidan igen. Presidentens bil rullar sakta förbi och där inne i baksätet, bakom mörktonade rutor, skymtar hans ansikte och det välkända runda huvud som är Fredrik Reinfeldts.

De försvinner bort över Strandvägen. Folk som står längs med eskortvägen jublar när Barack Obama vinkar inifrån baksätet. Sedan är det över. Men det är inte dags att gå hem.

– Nej, nej. Nu behöver vi en avdelning kvar här för att hålla bevakningen under gudstjänsten. De firar Rosh Hashana, det judiska nyåret, nu, säger Helena Johannesson och nickar mot synagogan.

Hennes telefon fortsätter att ringa. Hon pratar med trafikpoliserna om vilka avspärrningar som ska vara kvar, med kollegerna i Kungsträdgården om demonstrationerna som pågår, med platschefen vid Tekniska högskolan om att eskorten är på väg och med säkerhetschefen i synagogan om vilken slags polisbevakning som krävs under kvällen.
 
Det efterlängtade lugnet vill inte infinna sig. Inte riktigt än. Men snart. Helena Johannesson tror att hon hinner hem till middag med familjen ikväll. 


 

”Nu sover jag gott igen”


Det går att planera en stor kommendering på kort tid. Två veckor räcker. Det är en av lärdomarna som Helena Johannesson dragit från uppdraget som platschef under president Obamas besök i Stockholm i september.

Planeringen av polisinsatserna under kronprinsessbröllopet pågick i månader. Men när USA:s president skulle komma på besök i Stockholm var det med två veckors varsel.

– Det var nästan bättre med så kort planeringstid. I alla fall effektivare, säger Helena Johannesson.

Arbetet med att säkra synagogan och platsen runt omkring skedde i samarbete med Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Secret service. Synagogans egen säkerhetsorganisation bidrog, liksom de företag, banker och restauranger som ligger i området. Helena Johannesson är tacksam över hur hjälpsamma alla var.

Den amerikanska säkerhetstjänsten kom med två förslag som hon också tog fasta på. Det ena var att tömma alla rum med utsikt över synagogan. I vissa fall fick det bli en kompromisslösning med polisbevakning på rummet istället.

Det andra förslaget var de två tälten som spändes upp intill synagogan, ett för säkerhetskontrollerna och ett för att ingen obehörig skulle se presidenten när han klev ur och i sin bil.

– Secret service hade en ödmjuk inställning. De var här som våra gäster och vi satte ramarna. Men jag var också noga med att fråga dem om de var nöjda med saker och ting, säger Helena Johannesson.

Hon har erfarenhet från många stora kommenderingar. Men inför Obamas besök var Helena Johannesson ändå nervös.

– Jag vaknade mitt i natten och kom på saker, som hur grindarna öppnades, inåt eller utåt? Men nu sover jag gott igen.