Hon hindrar sexhandel i Karlstad

Tidsangivna gruppvåldtäkter, rumänska sexslavar och trasiga tonårsflickor. Svenska sexköpare hittar sina varor på nätet. Anna Lagerdahl är spanaren de inte räknar med.

Anna Lagerdahl”Förlåt, jag orkar inte mer”. Sms:et gör Anna Lagerdahl iskall. Två tankar far genom huvudet. Ett: att hon är höggravid och borde ta det lugnt. Två: att hon måste dra en gräns.

Anna Lagerdahl hinner inte förklara. Hon rycker med sig en uniformerad kollega, lånar en bil och blåser på med sirenerna. Dörren är olåst. De går in, skär ner flickan från taket och får igång andningen.  

- Vi måste hitta ett riktigt stöd åt dig nu, säger hon lugnande. Jag kan hjälpa dig som polis, men inte vara din bästa vän.

Anna Lagerdahl tystnar. Vi sitter på en av stadens båtbussar. Polishuset saknar plats för längre intervjuer och det som sker på arbetsrummet måste förbli hemligt. Därför är det ett Karlstad från vattnet vi ser när hon berättar om sitt jobb och sticker hål på myten om den lyckliga horan. En myt som sedan urminnes tider har normaliserat sexköp och gjort säljaren till skurk, men som idag debatteras på högsta EU-nivå.

Handeln pågår på nätet

”Kåta slynor som alltid är sugna på sex” är vardag för Anna Lagerdahl, men bara när hon spanar på Internet. I verkligheten möter hon tjejer som på ett eller annat sätt har hamnat fel i livet och säljer sina kroppar. Detta trots att Sverige förbjöd sexköp för 14 år sedan.

Handeln pågår på nätet där den får vara i fred för polisen, som en av tjejerna uttryckte det. Och vore det inte för Anna Lagerdahl skulle sexhandeln i Karlstad blomstra som aldrig förr. Hon söker upp flickorna, ser till att de får hjälp och gör sedan sitt yttersta för att få köparna lagförda.

 - Jag vill kämpa mot människor som tror sig vara smarta när de utnyttjar andras utsatthet, säger hon och blickar ut över Klarälven. 

Överklagade och friades

Tjejen som försökte hänga sig hade sålt sig till en allmänläkare för 200 kronor när Anna Lagerdahl tipsades om historien. Han hade köpt henne på lunchrasten och ville att hon skulle kissa på honom, en tjänst han gillade så mycket att han återkom redan samma dag. 

Berövad på sin stolthet och integritet gick hon med på att vittna i rättegången mot sin hallick, men led av svår ångest. Hon låste ofta in sig på toaletten, skrek och grät. Hallicken dömdes till tre månaders fängelse och ett skadestånd på 10 000 kronor, men överklagade och friades.

- Det svåraste var att säga till tjejen att, jo, de trodde på dig, men hovrätten tycker att han ska få en till chans i livet, säger Anna Lagerdahl och ser lite ironisk ut.

- Vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige, men inte så långt. 

Hundratals svar

Anna Lagerdahl berättar också om 19-åringen som tog studenten härom året med högsta betyg. Hon fick inget jobb. Självkänslan sjönk och snart kom hon efter med hyran. Samtidigt såg hon filmer och tv-serier där prostituerade målades ut som glada partypinglor, starka nog att sälja sin kropp och vackra nog att få män att vilja betala för den. Männen var snygga och rika. Tjejen började fundera. Det kanske inte var så farligt ändå?

Hon lade upp en annons och fick 200 svar på tre timmar. Efter ett dygn hade hon 2000 ”views” - antalet män som hade sett annonsen.

- Precis då måste vi agera, säger Anna Lagerdahl med eftertryck.  När tjejen väl har fått sina svar tar hon bort annonsen och då har vi inget att gå på.

Skyndar till tjejerna

Det är kontaktuppgifterna hon syftar på, allt som står angivet i annonserna; mobilnummer, tid och plats. Tjejerna tror inte att polisen spanar på nätet.

Anna Lagerdahl tar reda på vilka de unga kvinnorna är så fort hon ser en ny annons. Hon åker hem till dem och skyndar sig så att inget ska hinna hända. ”Du har precis lagt upp en annons som jag skulle vilja prata med dig om”, brukar hon säga när dörren öppnas. 

Det slår sällan fel. Flickan bryter ihop och sen är det som att vrida på en kran, berättelsen forsar ut. Oron, tankarna, allt hon burit på, hur det gick till, hur hon hamnade här. 

- Det är ett arbete som inte syns i någon statistik, men som jag är övertygad om fungerar preventivt, säger Anna Lagerdahl.

Alla sorters män

Ibland hinner hon före köparna, ibland inte. Ibland ser hon mannen som just lämnar lägenheten medan en annan går in. Män av alla typer, i alla åldrar, ibland i uniform, gifta som ogifta.

-  Det enda som förenar dem är att de tror att tjejen gör det frivilligt, och det enda som förenar tjejerna är att de mår dåligt och vill ha hjälp, säger hon och syftar på alla de förhör hon hållit genom åren. 

- Tjejerna saknar ofta självkänsla och därmed förmågan att sätta gränser. Många lider också av självskadebeteenden.

Kunskapsbrister om trafficking

Anna Lagerdahl möter också flickor som har sålts i trafficking, ett ämne där kunskaperna brister inom det svenska rättsystemet. ”Jamen, hon var ju inte inlåst” kan det heta, eller ”hon hade ju kvar sitt pass”.

- Industrin har utvecklats i takt med att medvetenheten ökat, säger Anna Lagerdahl. Blåmärken och inlåsta tjejer skrämmer bort kunderna.

I stället våldtas flickorna under någon helg för att brytas ner och sedan utsättas för utpressning. Hot om att familj och vänner ska få veta något eller komma till skada får de flesta att lyda. Anna Lagerdahl ställer därför alltid samma frågor under förhören, oavsett om tjejerna är svenska eller utländska.
 - Det syns inte på utsidan om de är offer för människohandel, säger hon.  

Inte alltid "räddade"

Men att fritagna tjejer borde få asyl i Sverige ser hon inte som någon självklarhet. Ofta vill de bara hem. Sverige står för ändlös förnedring och många gånger vet de inte ens var de befinner sig. Anna Lagerdahl hoppas i stället att man ska kunna utveckla en säker övergång till hemländerna, så att de inte hamnar i samma helvete igen.

- Som polis måste man vara beredd på att de inte alltid ser sig som ”räddade” när vi gör ett tillslag, säger hon. Har de hotats på något sätt kan de tvärtom ljuga om sin situation.

- Ibland ser de också hallickarna som sin enda trygghet, ett sorts Stockholmssyndrom, och då tar det ett tag innan de vågar lita på oss. 

Reducerar efterfrågan

Anna Lagerdahl fann sitt kall redan som aspirant på Klara Närpolis i Stockholm 2006. Efter flera insatser på Malmskillnadsgatan ville hon ge de prostituerade tjejerna upprättelse. Och på den vägen är det.

I januari 2012 tog hon den första sexköparen i Värmland på 13 år, och sedan tog hon tio till. Att reducera efterfrågan är hennes främsta vapen.
I dag jobbar hon på heltid mot sexhandeln. Arbetet mot sexköp må vara eftersatt inom polisen generellt, men i Värmland prioriteras det. Under de första månaderna 2012 hade hon fyra medarbetare under sig.

- Alla hade anmält sig frivilligt, och det gjorde mig så glad! säger Anna Lagerdahl som har ett villkor: De måste brinna för tjejerna, annars gör de inget bra jobb.

Ingår i samverkansteam

Nu jobbar hon ensam, men rapporterar allt hon ser och får hjälp om det behövs. Efter att ha ringt runt till hotell och vandrarhem över hela Värmland tipsas hon ibland om misstänkta sexköp.

Hon ingår även i ett nationellt samverkansteam, NMT, som träffas flera gånger om året på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm. De har i regeringsuppdrag att samordna de myndigheter som arbetar med frågor som rör prostitution, koppleri och människohandel.

I Karlstad finns en liknande grupp, men här ingår även en rad frivilligorganisationer som till exempel Alla Kvinnors Hus, Mansjouren och Köpare av sexuell tjänst, KAST.

- Samarbetet är fantastiskt bra eftersom det underlättar för alla parter. Det är viktigt att fånga upp dessa personer och ge dem rätt stöd. Mitt arbete att hitta rätt instans har kortats avsevärt.

Skammen kommer

Anna Lagerdahl vill veta hur männen motiverar sina köp. I förhören frågar hon bland annat hur de tänkte och hur tjejen såg ut att må.  

- Jag tror att det är lite som med snatteri, man fortsätter tills man åker fast. Först då kommer skammen, säger hon och tillägger att många män har ett behov av att få berätta.

Väl tillbaka på stationen loggar vi in på två internationella sexsajter på nätet. Vi slår lite på måfå på Nyköping och får upp 135 sidor annonser. ”Incall” betyder att tjejen har en plats att vara på, ”outcall” att mannen får fixa. Många gifta män tar hem tjejerna till familjevillan.

Tecken på människohandel 

Vi fortsätter söka på andra städer. Annonser om ”ständigt kåta slynor” varvas med illa tagna bilder. Anna Lagerdahl tittar på miljöerna. Är det svenska möbler?

- Utländsk inredning och texter skrivna på taffligt språk är tecken på människohandel, likaså kvinnor som uppges vara tillgängliga dygnet runt.

Många tjejer skickas runt i Sverige för att säljas under några dagar på varje ställe. Nyligen upptäcktes en afrikansk 16-åring i Karlstad. Även killar förekommer i hundratals annonser.  

- Det är bara att sätta igång! säger Anna Lagerdahl som en passning till andra myndigheter. Det här är orörd mark, vilket gör det lättjobbat! 
 
Lite längre ner märks rubriken ”Gangbang - 21.00” samt namnet på en västsvensk stad.

- Det här kan vara människohandel, säger hon. Svenska tjejer erbjuder sällan gruppsex.

Vi kollar antalet besökare: 1850 ”views”.

Fältarbetet härdar

Om det nu skulle vara människohandel - hur klarar man av att veta att en gruppvåldtäkt kommer att äga rum på angiven plats i kväll 21:00?

- Jag hade jobbat ute på fältet i flera år innan jag kom hit, det härdar. Men jag har ju också gjort det jag kan. Jag rapporterar det jag ser, sedan är det upp till andra att besluta om de ska agera eller inte.

Ändå låter hon lite krass. Den angivna staden prioriterar inte spaning på nätet. Möjligen skulle de göra en insats om hon ringde, men kanske först om tre månader när det finns resurser.  
Hon rycker på axlarna.  

- Då är annonsen borta. 

Människohandel och sexköp


Kampen mot människohandel för sexuella ändamål är beroende av polisens arbete mot sexköp eftersom offren återfinns i prostitution.
De flesta polismyndigheter arbetar lite eller inte alls mot köp av sexuella tjänster. I småstäderna är prostitutionen minst lika utbredd som i storstäderna.

Källa: Inspektionsrapporten Polisens förmåga att utreda ärenden om människohandeln, 2013.